grodan26 skrev 2016-05-29 16:51:21 följande:
Jag ruvar på en tvådagars, är ÄL+9 nu. Tänkte testa på fredag, då är jag på RD12 (eller ÄL+14), borde ju visa nåt då. Jag hade nog väntat om jag var du, det skulle kunna visa positivt men skulle också kunna vara falskt negativt och det är så tråkigt att bli besviken i onödan. Det kommer ändå inte ge dig några svar och du kommer oroa dig fram tills du vet. Gjort det misstaget 1000 gånger...
Äl+14 borde visa, absolut. Har själv bestämt mig för att vänta. Du har jättekloka synpunkter!
stajlish skrev 2016-05-29 20:07:21 följande:
Okej, ja.. de testar nog helst med lite lägre första gången i början innan dom vet hur just din kropp kommer svara på hormonerna o dosen. Jag fick 112,5ie i början förra gången för att sedan brassa på med 225ie sista sex dagarna.
Denna gång när de "känner" min kropp med dessa mediciner så fick jag 175ie från början o nu de sista sex dagarna ökat till 225ie igen =)
Såå spänd på vad VULet imorgon ska visa! Hoppas på besked om när plocket ska bli =)
LYCKA TILL på vul:et idag! Spännande, vad skönt att du äntligen kommit dit i processen. Det har ju tagit lite längre tid för dig eftersom du kör långa protokollet. Håller tummarna för dig.
MajaStinaa skrev 2016-05-30 07:30:05 följande:
Tusen tack! =) får besked i morgon om hur de tre små klarat sig, är de friska så fryser de in dem. Hoppas!
Ju mer jag läser ju oroligare blir jag att jag inte ska bli gravid. Chanserna verkar väldigt små och jag tror inte att jag kommer orka försöka i flera år som många behövt göra, är rädd att jag inte kommer inte klara det psykiskt...
Vi har precis som du och många andra gjort mikroinjektion, pga manlig faktor. Min sambo är äldre än mig och känner jag mig stressad över att tiden rusar iväg... Svårt att förklara =(
All cred till alla er som kämpar, va grymma ni är!!!
Välkommen hit MajaStinaa!
Jag har samma oro gällande det här om hur man ska orka med upprepade IVF-behandlingar om det blir svårt att lyckas. Har tänkt mer och mer på detta senste dagarna. Ibland känns det som om man i och med sin första IVF har gått in i en känslomässigt krävande fas av oklar längd där utfallet har en genomgripande betydelse för hur ens liv i grunden blir. Det här är någonting som verkligen skrämmer mig. Kram och lycka till med ruvningen <3