Barnen eller den nya.

Ja jag är konflikträdd, gillar inte bråk alls.
Jag har inte sett någon dö men tycker att döden inte är nått konstigt.
Barnen är stora nu så dom klarar sig bra, exet hon är vuxen så hon klarar sig bra också.
Kommer ihåg att jag frågade henne om vi kunde vara vänner om vi hittar någon ny (nu hade ju jag redan gjort det men det visste inte exfrun) Hon ville att vi skulle vara vänner och det vi ända tills den nya kom på att jag hade kontakt med exet då var jag tvungen att ringa och säga upp all kontakt och det var vid det tillfället alla dumma ord kom och det ångrar jag en kan inget göra - eller vet inte om jag kan göra något för att rätta till det.
Förstår om exet är arg över att bli kallad en vidrig hora som ingen vill ..... och andra saker.
Nu gör jag och den nya mer än att ...... vi är ute och går, lagar mat, sköter om hennes barn (hon har ett) och jag är med och tar hand om det barnet för det känns som jag bränt alla chanser hos mina egna fast önskar att det inte var så - Har du nått tips på hur man ber alla om ursäkt?

Du kan ju börja med att verkligen be om ursäkt.

Jo men HUR???
Känns lite fel att bara ta upp mobilen och ringa och säga ursäkta och dessutom om jag ringer blir min nya vansinnig.

Din nya måste lära sig att du vill prata med dina föräldrar och dina barn. Hon har ingen rätt att hindra dig från det. 

Antingen skriver du brev till din exfru och dina barn där du berättar att du inser att du varit en idiot och ber uppriktigt om förlåtelse. Eller så tar du upp luren och ringer för att säga detsamma och skiter i ifall psykfallet du bor med tar illa upp. Är exfrun och barnen fortfarande arga på dig får du ta det då. Tycker du är skyldig dem en ursäkt för deras skull, inte för din egen.

Har vid något tillfälle sagt det men det går hon inte med på utan nu är det vi som är familjen enligt henne.
Tycker synd om både barnen, föräldrar och exet men å andra sidan om exet hade visat att hon var kär i mej hade inget av detta ha hänt, vet att jag kan få folk på mej för att jag tycker det.

Jo nån gång måste jag be om ursäkt men jag ska tänka på hur jag ska formulera mej eller säga.
Tackar för tipset om jag inte hade den nya att tänka på skulle jag ta upp mobilen idag men vill inte bli utkastad.

Så länge du lägger dina egna tillkortakommande på andra ska du nog inte be om ursäkt. Det enda är väl att du kan ta tillbaka de okvädesord du använde mot dina barns mamma och säga att du inte menade det och ångrar de orden.

Åter igen har hon ingen rätt att bestämma över det. De är visst din familj, och de var det långt innan hon kom in i bilden.

Först försökte dumt skylla hennes beteende på att hon var från Ryssland.
När en ryska (i denna tråden) sa från att du hade fel, så försökte du skylla hennes pissiga beteende  över det med att hon "bott i Sverige i 15år" och tagit efter den "svenska kulturen". Mot fråga är du verkligen en svensk man på 50+? Om ja jur har du lyckats att gå genom livet utan att ha kunskaper i den egna svenska kulturen?

Nej det har inget med någon "kultur" att göra alls. Varken den svenska eller den ryska.
Det har med att göra med en psykisk sjuklig personlighet inget annat.

I Sverige så beter man sig INTE så att man kräver att "partnern" skal bryta med sina barn (från tidigare förhållande) och bryta med sina föräldrar och kommer med den korkade förklaringen "det är vi som är en familj nu, du behöver inte de andra".  
Även vi svenskar umgås med familjen när vi har förhållande. Även om vi inte umgås på daglig basis.

I Ryssland., (så vet jag av fakta då min son är gift med en ryska), så värnar man om familjen och man umgås flitigt med förärar och svärföräldrar och sina syskon kusiner och farbröder etc. Har en familjemedlem problem så ställer hela familjen upp och hjälper.

Det som är trist är att du försöker skylla ifrån hennes psykopatiska beteende på alla möjliga "omständigheter" i stället för att inse att hon är psykisk sjuk på ett eller annat sätt och tillåter dig själv att bli "pussy whiped" av henne för att få sex och är en mes och inte en riktig man.