• Anonym (Vet ej)

    Barnen eller den nya.

    Som rubriken är så står jag i dilemmat av att välja ha kontakt med mina hyfsat stora barn, föräldrar som ej är krya eller den kvinna jag är med och hennes dotter.

    Jag gick ifrån min fru för snart 1 år sen och det efter att hon kommit på mej med att jag hade en annan kvinna, barnen och mina föräldrar blev inte heller glada och jag har nu inte sett 2 av barnen på ungefär 2 månader.

    Den nya kvinnan har i stort sett talat om för mej att jag inte får ha kontakt med min exfru och där bor 2 barn.

    Jag är kär i den nya kvinnan men hon orsakar också bråk och konflikter och tagit kontakt med exfrun och kallat henne fula ord vilket jag inte gillar så nu har jag en del att tänka på.

    Nån som känner igen sig och kan ge mej råd?

    För även om jag är kär i den nya så är jag rädd för vad hon kan ställa till med om jag väljer barnen, föräldrarna hon är ganska hetsk av sig.

  • Svar på tråden Barnen eller den nya.
  • molly50
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-30 18:35:34 följande:
    Har vid något tillfälle sagt det men det går hon inte med på utan nu är det vi som är familjen enligt henne.
    Tycker synd om både barnen, föräldrar och exet men å andra sidan om exet hade visat att hon var kär i mej hade inget av detta ha hänt, vet att jag kan få folk på mej för att jag tycker det.
    Men hon kan inte bestämma åt dig om du ska ha kontakt med din familj eller inte! Det har hon ingen rätt till!
    Du måste sätta ner foten och säga ifrån på skarpen åt henne.
    Om hon ställer till med problem då så är det väl bara att anmäla henne.
    Var en man och inte en mes!
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-30 19:43:50 följande:

    Min ålder är på dryga 50+ och jag är svensk ut i fingerspetsarna.

    Varför kan man inte lämna sin familj nu liksom man kunde 1980?

    Har aldrig varit med en liknade kvinna som denna exet hade nästan inga bröst och denna jag har nu har Stora och det är jag inte van men klagar inte (visst silikon så dom borde hålla formen) annars är jag inte för äkta stora bröst för har sett att det kan bli häng, det är inte snyggt eller sexigt sen är smaken olika.

    Och Nej jag har inte blivit tappad när jag var liten + tycker att döden tillhör livet och att man inte ska sluta leva för att nån/några dör.


    Men det är väl ingen som har sagt att man ska sluta leva bara för att man mist någon som står en nära.
    Alla är vi olika och hanterar sorg på olika sätt.
    Och det måste du inse.
    Man kan och ska aldrig kräva av en sörjande människa att h*n ska ställa upp på sex i en sådan situation.
    Det är inte att visa kärlek!
    Så innan du kräver av andra att de ska visa dig kärlek så behöver du lära dig att visa kärlek,och uppskattning,själv.
    För det verkar du inte vara kapabel till.
    Du behöver nog,som sagt,lära dig lite om sorgen och dess olika faser och så behöver du skaffa dig empatiförmåga.
    För det verkar du lida total avsaknad av.

    Och här visar du ytterligare prov på din ytlighet. Du verkar inte bry dig om insidan överhuvudtaget.
    I så fall hade du inte blivit tillsammans med en korkad bimbo som din nya kvinna verkar vara.
    Jag är också storbystad och dessutom helt naturligt.
    Men vet du vad,min man älskar mig inte enbart pga dem. Han älskar mig för den jag är.
    Och det uppskattar jag!

    Du behöver nog öka hjälp hos någon professionell,för du verkar inte må bra.

    Mattias och Hannah.
  • Anonym (Vet ej)
    molly50 skrev 2016-05-31 09:31:44 följande:
    Om du verkligen vill gå tillbaka till ditt ex och dina barn så var bara dig själv.
    Inte den din nya kvinna har gjort dig till.
    Säg förlåt och visa att du verkligen menar det och förklara att din nya kvinna totalt har vridit om huvudet på dig.
    För det är vad som har hänt här,tror jag.
    Sen är det upp till dem om de vill förlåta dig eller ej.
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-30 17:49:57 följande:
    Nej jag visste inte hur man skulle göra så jag flydde in i jobbet för hon var så vresig på mej.
    Kärlek och sex tycker jag man kan ha även om man förlorat släktingar för på den tiden hade hade ju mej, barnen och det var vi som var familjen då.
    Jag tycker också att ett kärleksfullt liv ihop med någon ska innehålla sex, det är en bit av själva förhållandet. 
    Men du tror inte att hon hade nog med sig själv då?
    Och varför skulle hon ställa upp på att ge dig sex när du inte stöttade och fanns dör för henne när hon behövde det?

    Jag förlorade min pappa när jag var yngre.
    Jag blev uppvaktad av en kille precis efter att det hade hänt och var för svag för att orka stå emot hans uppvaktningar.
    Och 3 veckor efter min pappas död så ansåg han att jag skulle sluta sörja och ägna mig åt honom och ge honom det han ville ha.
    Tycker du verkligen att det är rätt att göra så? Att utnyttja en kvinna i sorg?
    Jag tror att du behöver lära dig litegrann om sorgearbete och dess olika faser och hur det kan te sig innan du ens försöker gå tillbaka till ditt ex.
    Har du ingen förståelse för att hon kan vara ledsen när hon har förlorat en anhörig så kan du heller inte förvänta dig att hon ska ge dig något tillbaka.
    Det orkar man inte alltid i det tillståndet.

    Det var inte så att exets släktingar dog bara sådär, dom var sjuka i många år och då tycker jag att döden är en befrielse.
    Om det hade varit plötsliga dödsfall så skulle jag ha varit mera förstående men att ligga hos varandra, ha sex och sånt det tycker jag inte är något konstigt.
    Exet har vid något tillfälle sagt att jag borde söka hjälp på någon mansjour men det känns överflödigt och tar bara en massa tid från annat.
    Det enda jag just nu skäms över var att jag uttalade dom elaka orden till henne sist vi hade pratade för ja det var fel att säga att hon var en vidrig lögnerska och så vidare men den nya satt med och sa typ vad jag skulle säga och tyvärr hörde ett av barnen detta samtal för att exet blev upprörd och då tog ett av barnen telefonen men jag hörde tyvärr inte det först det var senare i samtalet som jag hörde och då var jag upprörd så jag sa till barnet att mamma ljuger och ljuger men egentligen vet jag att hon inte ljuger men va fasen skulle jag säga då för då var allt igång + att den nya satt och lyssnade, hade högtalaren på. SUCK.
  • molly50
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-31 10:01:26 följande:
    Det var inte så att exets släktingar dog bara sådär, dom var sjuka i många år och då tycker jag att döden är en befrielse.
    Om det hade varit plötsliga dödsfall så skulle jag ha varit mera förstående men att ligga hos varandra, ha sex och sånt det tycker jag inte är något konstigt.
    Exet har vid något tillfälle sagt att jag borde söka hjälp på någon mansjour men det känns överflödigt och tar bara en massa tid från annat.
    Det enda jag just nu skäms över var att jag uttalade dom elaka orden till henne sist vi hade pratade för ja det var fel att säga att hon var en vidrig lögnerska och så vidare men den nya satt med och sa typ vad jag skulle säga och tyvärr hörde ett av barnen detta samtal för att exet blev upprörd och då tog ett av barnen telefonen men jag hörde tyvärr inte det först det var senare i samtalet som jag hörde och då var jag upprörd så jag sa till barnet att mamma ljuger och ljuger men egentligen vet jag att hon inte ljuger men va fasen skulle jag säga då för då var allt igång + att den nya satt och lyssnade, hade högtalaren på. SUCK.
    Ja,men det beror ju också på hur nära man har stått den som gått bort.
    Man kan känna en oerhörd saknad efter personen.
    Har du själv aldrig mist en anhörig så du vet hur det kan vara?

    Ja,men det visar ju bara ytterligare vilken mes du är som inte vågar säga emot din nya. Att du ens tänker tanken på att låta henne tala om för dig vad du ska säga när du pratar med ditt ex.
    Det är ju helt enkelt fruktansvärt!
    Hon har ingen som helst talan när det kommer till dig och din kontakt med din familj.
    För de är din familj,oavsett vad din nya än må tycka om det.
    Mattias och Hannah.
  • molly50
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-31 10:01:26 följande:
    Det var inte så att exets släktingar dog bara sådär, dom var sjuka i många år och då tycker jag att döden är en befrielse.
    Om det hade varit plötsliga dödsfall så skulle jag ha varit mera förstående men att ligga hos varandra, ha sex och sånt det tycker jag inte är något konstigt.
    Exet har vid något tillfälle sagt att jag borde söka hjälp på någon mansjour men det känns överflödigt och tar bara en massa tid från annat.
    Det enda jag just nu skäms över var att jag uttalade dom elaka orden till henne sist vi hade pratade för ja det var fel att säga att hon var en vidrig lögnerska och så vidare men den nya satt med och sa typ vad jag skulle säga och tyvärr hörde ett av barnen detta samtal för att exet blev upprörd och då tog ett av barnen telefonen men jag hörde tyvärr inte det först det var senare i samtalet som jag hörde och då var jag upprörd så jag sa till barnet att mamma ljuger och ljuger men egentligen vet jag att hon inte ljuger men va fasen skulle jag säga då för då var allt igång + att den nya satt och lyssnade, hade högtalaren på. SUCK.
    När det gäller det här med sexet.
    Du kan inte tänka dig att det kanske var direkt avtändande för henne med dina sexuella inviter när hon mådde så dåligt?
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (Vet ej)
    molly50 skrev 2016-05-31 10:13:49 följande:
    Ja,men det beror ju också på hur nära man har stått den som gått bort.
    Man kan känna en oerhörd saknad efter personen.
    Har du själv aldrig mist en anhörig så du vet hur det kan vara?

    Ja,men det visar ju bara ytterligare vilken mes du är som inte vågar säga emot din nya. Att du ens tänker tanken på att låta henne tala om för dig vad du ska säga när du pratar med ditt ex.
    Det är ju helt enkelt fruktansvärt!
    Hon har ingen som helst talan när det kommer till dig och din kontakt med din familj.
    För de är din familj,oavsett vad din nya än må tycka om det.
    Nix har inte förlorat någon inte än.
    Och hur kan dom vara min familj när inte jag och exet är tillsammans?
  • Anonym (Vet ej)
    molly50 skrev 2016-05-31 10:15:44 följande:
    När det gäller det här med sexet.
    Du kan inte tänka dig att det kanske var direkt avtändande för henne med dina sexuella inviter när hon mådde så dåligt?
    Så kan det vara kanske har ingen erfarenhet av det.
  • LFF
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-31 11:01:02 följande:
    Nix har inte förlorat någon inte än.
    Och hur kan dom vara min familj när inte jag och exet är tillsammans?
    Så dina barna är inte din familj längre? Eller dina föräldrar?
  • Blomma73
    Anonym (Vet ej) skrev 2016-05-31 10:01:26 följande:

    Det var inte så att exets släktingar dog bara sådär, dom var sjuka i många år och då tycker jag att döden är en befrielse.

    Om det hade varit plötsliga dödsfall så skulle jag ha varit mera förstående men att ligga hos varandra, ha sex och sånt det tycker jag inte är något konstigt.

    Exet har vid något tillfälle sagt att jag borde söka hjälp på någon mansjour men det känns överflödigt och tar bara en massa tid från annat.


    När min mamma var sjuk, i tre års tid, så trodde jag också att jag var förberedd på döden, och tiden efter. Det var jag ändå inte när det blev skarpt läge. Personer som tar mycket ansvar för sjuka föräldrar kan lätt bli dränerande på energi. Och fokus ligger på den sjuke. Och väldigt lite på sig själv. Det är därför det blir en process även efter dödsfall, man måste hämta tillbaka sin energi. Processen underlättas betydligt om man har nära omkring sig som lyssnar, stöttar och underlättar i sorgen.

    Du fanns inte där för din fru och stöttade henne, utan började istället träffa en annan person. Och du flyr undan din kontakt med föräldrarna också. Och verkar inte bry dig om hur de mår alls. Eller hur dina barn mår. Upplever att du har väldigt lite kontakt med ditt känsloliv överhuvudtaget.
  • Anonym (Vet ej)
    LFF skrev 2016-05-31 11:34:30 följande:
    Så dina barna är inte din familj längre? Eller dina föräldrar?
    Dom verkar inte vilja träffa mej som det är nu men har ej frågat dom.
  • Anonym (Vet ej)
    Blomma73 skrev 2016-05-31 11:42:32 följande:
    När min mamma var sjuk, i tre års tid, så trodde jag också att jag var förberedd på döden, och tiden efter. Det var jag ändå inte när det blev skarpt läge. Personer som tar mycket ansvar för sjuka föräldrar kan lätt bli dränerande på energi. Och fokus ligger på den sjuke. Och väldigt lite på sig själv. Det är därför det blir en process även efter dödsfall, man måste hämta tillbaka sin energi. Processen underlättas betydligt om man har nära omkring sig som lyssnar, stöttar och underlättar i sorgen.

    Du fanns inte där för din fru och stöttade henne, utan började istället träffa en annan person. Och du flyr undan din kontakt med föräldrarna också. Och verkar inte bry dig om hur de mår alls. Eller hur dina barn mår. Upplever att du har väldigt lite kontakt med ditt känsloliv överhuvudtaget.
    OK
    Tror nog dom mår bra.
    Nja jag har allt koll på mitt känsloliv.
Svar på tråden Barnen eller den nya.