Barnen eller den nya.

I ett tidigare inlägg undrade du om det kanske var normalt att bestämma så mycket (kontrollera och stalka) så mycket i hennes kultur. Det är det inte.

Ok men hon har bott i Sverige ca 15 år så hon kanske fått detta av svenska samhället för hon ser allt och vill kolla vem jag ringt till och även gå igenom min dator därför ringer jag mitt ex när hon inte är med jag raderar dessutom samtalen jag ringt till mitt ex gör jag inte det blir det bråk och det vill jag inte ha.

Det är inte normalt i Ryssland och det är inte normalt här heller. Det kvinnan gör är inte hälsosamt. Hennes svartsjuka mot din exfru verkar förvisso befogad men att hon medvetet splittrar dig från dina barn är helt sjukt. Jag ser ärligt talat inte varför ni är tillsammans då hon uppenbarligen inte litar på dig och du inte ens verka tycka om henne. Är detta värt att offra kontakten med dina barn och föräldrar för?

Vi bor ihop nu och får se om vi orkar med varandra, jag tycker att jag har rätt i att prata med exet eftersom vi har barnen dessutom är ett av barnen sjukt och bor hos exet så jag vill höra hur det går utan att det ska bli konflikter och den svartsjukan vet i fasen om den är befogad? Det jag hoppas på är att allt ska lugna ner sig och att jag inte behöver smyga med att ringa exet och att min nya och jag kommer att hålla ihop för ja vi är kära i varandra, jag är kär i henne och hon säger att hon är kär i mej dock litar hon inte på mej men det kanske beror på att vi träffades på en otrohetssajt men det var inte bara jag som var där utan även hon så egentligen kanske inte jag ska lita på henne heller. Jaja det löser sig med tiden och tror att bara hon får tid och inte ser exet som hot så kommer vi få det bra.

Fy fan för dig. Du är värd det helvete som väntar dig.

Va är det nu??? Jag har inte skrivit här på dryga månaden och trodde denna tråden var borta och glömd.

Har inte läst hela tråden, men hoppas verkligen inte du tänker överge dina barn för en ny kvinna. Min pappa gjorde det när jag var runt 14, inte för att hon var elak, utan för att hon bodde långt bort och de flyttade ihop. Detta påverkar mig än idag (snart 26), och jag har inte den bästa relationen med honom. Jag brukar bli ledsen varje gång vi pratar i telefon (kanske nån gång i månaden) och vara nere resten av dagen. Känner mig sviken, ensam och bortvald. Snälla gör inte så mot dina barn.

Såg nu att tråden var rätt gammal, men eftersom jag redan hade skrivit klart postat jag ändå...

Kanske kommit på tal igen då ett av dina barn har startat en tråd här om hur ledsen och sviken han/hon känner sig.

Inte för att jag har så mycket tid att läsa nu men vad heter den tråden?

www.familjeliv.se/forum/thread/76649524-varan-pappa-struntar-i-oss-barn