• Anonym (Ts)

    Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?

    Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.

    Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?

  • Svar på tråden Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?
  • Anonym (lf)
    smulpaj01 skrev 2016-02-07 09:58:32 följande:

    En "normal" människa väljer inte en partner som inte tycker om ens barn, det gör bara en person som inte kan få nåt annat.

    Han tycker nog att han hade tur som till slut (efter 10 år) hittat nån som vill ha honom.


    Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med en person som inte gillar mitt barn.

    nej då hade jag avslutat förhållandet.

    barnet går ju före. ..
  • Brumma
    Anonym (Hmm) skrev 2016-02-07 08:33:37 följande:

    Även hennes dotter undviker Dig om jag förstått saken rätt?

    Självrannsakan vore ett tips till dig?!


    Nej, hon undviker inte mig. Däremot så tycker hon att våra regler här är orimliga (samla ihop sin tvätt, göra läxorna, inte sitta vid datorn till 03 på natten varje dag, ngn enstaka gång hjälpa till med maten osv).

    Hon slipper regler och krav hos sin mamma.

    Blir hon sur så åker hon hem till sin mamma igen.

    Det är inte så konstigt när mamma matar henne med hur illa hon blir behandlad för att hon behöver hjälpa till med minsta småsak. Matar henne med hur elaka hennes pappa och jag är. Aktivt arbetar för att förstöra relationen mellan syskonen.

    Så nej, det är inte mig hon undviker.

    Jag tycker det är oerhört sorgligt att en förälder uppmuntrar till att "fly" ansvar, konflikter och att ta hand om sina relationer. Jag tycker även det är prov på extremt dåligt föräldraskap. Jag saknar hennes delaktighet i familjen oerhört och älskar henne väldigt mkt. Vi har alltid haft en mer än bra relation och det är till mig hon kommit med problem. Ofta har hon tagit upp saker med mig och sedan bett mig ta upp det med mamman. Antar att mamman inte kunde hantera det i längden.

    Hennes mamma uppmuntrar till att INTE prata om man mår dåligt. Bättre att sopa saker under mattan och hoppas det går över. Klart som fasen det blir knas.
  • Anonym (E)
    Ess skrev 2016-02-07 09:53:00 följande:

    Varför skulle han va det?

    Han var snarare realist, med tanke på att han varit skild i ca 10 år så visste han att det var näst intill omöjligt att hitta någon som ville ha och var intresserad av hans barn sen innan. Han kunde dessutom sätta sig in i hur det var att ha människor upp på sig som man inte själv valt. Alla föräldrar blundar inte för sina barns negativa sidor, utan inser hur en utomstående upplever dessa.

    Vad har det för betydelse i vardagen att jag inte tycker om hans barn?

    Så länge vi är artiga mot varann och kan träffas för hans skull så har det ingen som helst betydelse.


    Så länge du är artig och trevlig mot hans barn spelar det ingen roll alls att du inte gillar dom.

    Det är ju pappan du har valt.
  • Anonym (Morsan)

    Jag har själv barn på halvtid och är inte intresserad av att bli "mamma"till andras ungar.Det innebär väl mera jobb,ochså ekonomiskt minus.Dessutom är jag snäll människa ,så är rädd att bli uttnytjad genom att ta ansvar för någon annans barn gratis.Är då hellre ensam.

  • smulpaj01
    Anonym (lf) skrev 2016-02-07 10:09:25 följande:

    Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med en person som inte gillar mitt barn.

    nej då hade jag avslutat förhållandet.

    barnet går ju före. ..


    Exakt! Man är bra desperat och svältfödd om man nöjer sig med "en sån". Kan definitivt inte få nåt annat! Tragiskt för alla!
  • smulpaj01
    Brumma skrev 2016-02-07 10:22:24 följande:

    Trevliga personliga påhopp du kommer med.

    Tillför de mkt till diskussionen tycker du? Eller har du sådant stort behov av att trycka ner andra människor att du "bara måste"?

    Du kan inte tänka dig att alla inte vill samma saker som du? Att en del föräldrar väljer att ta fullt ansvar för sina barn och har förståelse för att deras barn inte är bara fantastiska älskvärda personer som alla kommer höja till skyarna? Att de skaffar en vuxen partner - inte ngt substitut för den förälder de har barn med? Varför måste man göra påhopp för att några valt annorlunda?


    Jobbigt att höra sanningen?
  • Brumma
    smulpaj01 skrev 2016-02-07 10:30:20 följande:

    Jobbigt att höra sanningen?


    Sanning?

    Jag tror du har en mkt skev verklighetsförankring om du på allvar tror du vet "sanningen" om hur andra människor lever sina liv och varför de gör de val de gör.

    Du ger sken av att leva i en självcentrerad bubbla där du vet bäst.

    Det gör dock inte dina åsikter inte till sanningar utan får dig snarare att framstå som liten, bitter och i totalt avsaknad av insikt i andra människors liv.

    Jag är hyffsat säker på att Ess vet mer om sanningen gällande sitt liv än du gör.
  • smulpaj01
    Brumma skrev 2016-02-07 10:42:34 följande:

    Sanning?

    Jag tror du har en mkt skev verklighetsförankring om du på allvar tror du vet "sanningen" om hur andra människor lever sina liv och varför de gör de val de gör.

    Du ger sken av att leva i en självcentrerad bubbla där du vet bäst.

    Det gör dock inte dina åsikter inte till sanningar utan får dig snarare att framstå som liten, bitter och i totalt avsaknad av insikt i andra människors liv.

    Jag är hyffsat säker på att Ess vet mer om sanningen gällande sitt liv än du gör.


    En hyfsat "normal" människa fortsätter inte en relation med någon som avskyr ens barn och en hyfsat "normal" människa skaffar inte barn med någon som den anser vara värdelös som förälder. Så jag tror dom valt varandra i brist på annat. Finns någon för alla som man brukar säga. Tur är väl det
  • Ess
    smulpaj01 skrev 2016-02-07 09:58:32 följande:
    En "normal" människa väljer inte en partner som inte tycker om ens barn, det gör bara en person som inte kan få nåt annat.

    Han tycker nog att han hade tur som till slut (efter 10 år) hittat nån som vill ha honom.
    Eftersom du har åsikter om vad som är sk normalt, så specificera gärna vad det har för betydelse för vardagen att jag inte tycker om hans barn?
    Inte en massa dravel med personliga påhopp, utan klara argument på vilket vis det påverkar vardagen negativt!
  • Ess
    smulpaj01 skrev 2016-02-07 10:48:50 följande:
    skaffar inte barn med någon som den anser vara värdelös som förälder.
    Wow, nästan ett argument.
    Sina egna barn tar man själv en aktiv del av uppfostran utav. De sitter inte heller i en sits där jag motverkar att de ska få träffa sin pappa, och där vi båda sopar rent för att de inte ska välja bort någon av oss.
Svar på tråden Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?