Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?

Självklart finns det bra biomammor. Har aldrig påstått motsatsen ;)

Det går inte riktugt att ta reda på först. När det visar sig är man ofta så "fast" att det inte bara går att avbryta. Man har köpt hus tillsammans, skaffat barn osv.

"Min" biomamma visade en sida i flera år. Funkade hyffsat bra :) Sedan började man se mer o mer av hennes "verkloga" jag och från att ha haft en relation där vi fikat vid hämtning o lämning, gått på aktiviteter ihop osv så är hon ibte längre Välkommen in i huset och jag har så lite kontakt med henne som möjligt.

Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.

Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?

Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.

Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?

Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.

Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?

Varför skulle han va det?

Han var snarare realist, med tanke på att han varit skild i ca 10 år så visste han att det var näst intill omöjligt att hitta någon som ville ha och var intresserad av hans barn sen innan. Han kunde dessutom sätta sig in i hur det var att ha människor upp på sig som man inte själv valt. Alla föräldrar blundar inte för sina barns negativa sidor, utan inser hur en utomstående upplever dessa.

Vad har det för betydelse i vardagen att jag inte tycker om hans barn?

Så länge vi är artiga mot varann och kan träffas för hans skull så har det ingen som helst betydelse.

En vän till mig har funderingarna om att hon kanske inte själv kommer skaffa barn. Hon tänker att det inte vore så illa att skaffa sig en man med barn redan så får hon det på köpet :)