Anonym (Ts) skrev 2016-02-06 17:42:40 följande:
Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.
Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?
Jag kan förstå din hållning, och jag tänker att man väljer att leva med någon som har hemmavarande barn antingen för att man älskar personen så himla mycket att man tar hela bagaget på köpet, eller också för att man inte upplever barnen som något problem, eller möjligen för att man inte har fattat vad det kan innebära att vara förälder.
Själv har jag två barn, varav inget är särskilt "enkelt", den ena är vad man kan kalla explosiv och är en ständig utmaning att leva med, och älska. Jag älskar mina barn till döds, men har full förståelse för att andra som saknar samma band till dem INTE gör det, och att en styvförälder nog skulle uppleva dem som en börda. Och jag skulle heller aldrig släppa in en vuxen i deras liv, som inte var beredd att älska dem trots att det är svårt.
Och jag skulle inte heller välja att ta ihop det med en man som hade barn vv som liknade mina egna...
