Anonym (A) skrev 2016-02-09 07:24:06 följande:
Varför måste man leva ett liv man inte vill bara för att det finns nått i ens liv som, om man får drömma, kunde varit bättre? Så har ju alla det, ingen säger åt dom att omskapa sina liv för det. En mamma som inte hinner utöva sin hobby i den utsträckning hon skulle vilja pga att barnen tar massa tid, ska hon också lämna bara för det, trots att det bara är en liten aspekt av ett större sammanhang som faktiskt gör henne lycklig? Hon fär väl drömma om tid för hobbyn utan att nån talar om för henne att hon kastar bort sitt liv. Man får ju väga för mot nackdelar i allt i livet. Men här på FL verkar det bara finnas två alternativ: antingen älskar man sina bonusbarn, då kan man ha ett bra liv även om det finns massor runt barnet som är jobbigt. Eller så älskar man dom inte och trots att det inte är jobbigt med barnet är man olycklig och lever i en lögn.
Mycket konstigt resonemang.
Skillnaden är ju att när man skaffar ett eget barn så tar man på sig ansvaret för det, man kan inte bara lämna barnet. Förhoppningsvis så älskar man sitt barn, vilket gör det lättare att göra uppoffringar för det eftersom man får något igen.
När det kommer till andras barn och man har tagit sig vatten över huvudet och känner sig utnyttjad. Där kan man faktiskt sätta ner foten och göra en förändring, även om det ev blir gnällande. Det är bara att stänga öronen.
Avstå från saker och göra uppoffringar anser jag vara föräldrarnas jobb, för det blir aldrig bra om man ska offra sig för en person som inte betyder något för en.
Jag kan syssla med min hobby, jag kan gå med jobbet och äta osv under barnveckan. Föräldern däremot får avstå tlls barnet klarar sig själv.
