• Brumma

    Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?

    Anonym (pappa) skrev 2016-02-06 19:09:51 följande:

    Jag valde inte en man som hade barn. Jag valde en man och hans barn. Hade jag inte velat ha att göra med hans barn så hade jag valt bort honom, hur mycket jag än hade älskat honom.


    Håller helt med på detta.

    Dock skulle jag ALDRIG göra samma val igen. Aldrig mer en man med småbarn. Iallafall inte om mamman fanns kvar i bilden.

    Jag har nämligen inte problem med barnet i sig. Henne älskade jag tidigt. Men jag kunde inte för mitt liv föreställa mig livet med en själviskt biomamma i bilden.. DET utsätter jag varken mig själv eller mina barn för igen!
  • Brumma
    Anonym (Ts) skrev 2016-02-06 20:22:37 följande:

    Det är ju en väldigt skillnad på att bli tillsammans med någon när man har i princip vuxna barn, då är det ju inget konstigt att dela livet med någon som har barn. Men det jag menar är att bli tillsammans med någon som har små barn, i förskole- eller skolåldern.


    En vän till mig har funderingarna om att hon kanske inte själv kommer skaffa barn. Hon tänker att det inte vore så illa att skaffa sig en man med barn redan så får hon det på köpet :)
  • Brumma
    Sandra8978 skrev 2016-02-06 23:00:30 följande:

    Du tror inte det finns biomammor som inte är själviska?

    Du har en bra poäng att med en jobbig biomamma kan situationen bli outhärdlig, men varför inte ta reda på om så är fallet först?


    Självklart finns det bra biomammor. Har aldrig påstått motsatsen ;)

    Det går inte riktugt att ta reda på först. När det visar sig är man ofta så "fast" att det inte bara går att avbryta. Man har köpt hus tillsammans, skaffat barn osv.

    "Min" biomamma visade en sida i flera år. Funkade hyffsat bra :) Sedan började man se mer o mer av hennes "verkloga" jag och från att ha haft en relation där vi fikat vid hämtning o lämning, gått på aktiviteter ihop osv så är hon ibte längre Välkommen in i huset och jag har så lite kontakt med henne som möjligt.
  • Brumma
    Anonym (O) skrev 2016-02-07 01:03:31 följande:

    Vet din man om hur mycket du föraktar hans barn?

    För att svara på ts, jag skulle nog inte medvetet gå in för att hitta en kvinna med barn, men om jag träffar den perfekta kvinnan och hon har barn skulle jag försöka ge det en ärlig chans. 

    I de fallen där det går fel tror jag det handlar om att bonusföräldern gör en för stor deal av det hela. Allting barnen gör är jobbigt. Exet är jobbigt. "Om bara barnen och exet kunde dra skulle vi bli en kärnfamilj" osv. Tror att många inte anstränger sig tillräckligt för att bli vän med bonusbarnen, utan istället lägger för mycket fokus på att tycka de är jobbiga. 


    Tror faktiskt det sällan är orsaken.
  • Brumma
    Anonym (Hmm) skrev 2016-02-07 08:33:37 följande:

    Även hennes dotter undviker Dig om jag förstått saken rätt?

    Självrannsakan vore ett tips till dig?!


    Nej, hon undviker inte mig. Däremot så tycker hon att våra regler här är orimliga (samla ihop sin tvätt, göra läxorna, inte sitta vid datorn till 03 på natten varje dag, ngn enstaka gång hjälpa till med maten osv).

    Hon slipper regler och krav hos sin mamma.

    Blir hon sur så åker hon hem till sin mamma igen.

    Det är inte så konstigt när mamma matar henne med hur illa hon blir behandlad för att hon behöver hjälpa till med minsta småsak. Matar henne med hur elaka hennes pappa och jag är. Aktivt arbetar för att förstöra relationen mellan syskonen.

    Så nej, det är inte mig hon undviker.

    Jag tycker det är oerhört sorgligt att en förälder uppmuntrar till att "fly" ansvar, konflikter och att ta hand om sina relationer. Jag tycker även det är prov på extremt dåligt föräldraskap. Jag saknar hennes delaktighet i familjen oerhört och älskar henne väldigt mkt. Vi har alltid haft en mer än bra relation och det är till mig hon kommit med problem. Ofta har hon tagit upp saker med mig och sedan bett mig ta upp det med mamman. Antar att mamman inte kunde hantera det i längden.

    Hennes mamma uppmuntrar till att INTE prata om man mår dåligt. Bättre att sopa saker under mattan och hoppas det går över. Klart som fasen det blir knas.
  • Brumma
    smulpaj01 skrev 2016-02-07 10:30:20 följande:

    Jobbigt att höra sanningen?


    Sanning?

    Jag tror du har en mkt skev verklighetsförankring om du på allvar tror du vet "sanningen" om hur andra människor lever sina liv och varför de gör de val de gör.

    Du ger sken av att leva i en självcentrerad bubbla där du vet bäst.

    Det gör dock inte dina åsikter inte till sanningar utan får dig snarare att framstå som liten, bitter och i totalt avsaknad av insikt i andra människors liv.

    Jag är hyffsat säker på att Ess vet mer om sanningen gällande sitt liv än du gör.
  • Brumma
    Ess skrev 2016-02-07 11:15:11 följande:

    Jag undrar verkligen hur man tänker när man som heltids boendeförälder väljer att inte lära barnen hjälpa till och att lösa konflikter osv. I många fall även uppmuntra dåligt beteende bara för att förstöra hos den andra föräldern.

    Det måste ju innebära att mamman får göra allt själv, och att stämningen även hemma hos dem blir otrevlig. Man underlättar ju faktiskt för sitt barn om man ger det en ordentlig uppfostran. Det är en enorm skillnad att ha suttit hemma och varit centrum av universum, och sen ta steget ut i vuxenlivet och enbart va en droppe i havet.


    Jag vet.

    Förstår det inte alls.

    Jag vill att mina barn (inklusive min bonus) skall klara sig genom livet på ett bra sätt. Vill att de skall stå på starka ben och känna att de klarar av att ta ansvar för sig och sitt liv. Våga lita på sig själv.

    Min bonus vågade tyvärr som 15 åring inte ens beställa på McDonalds för det "gör alltid mamma"..

    Alla beslut om hur och vad hon skall göra blir "jag ska fråga mamma"..

    Vi försöker pusha och stötta men det är som att simma motströms i en fors :/

    Jag hoppas dock att lite av det vi försökt lära har fastnat och att det underlättar när hon behöver stå på egna ben..
  • Brumma
    ungbrunett skrev 2016-02-07 13:11:26 följande:

    Pga vad? Att jag inte visste hur det skulle vara och nog inte skulle ge mig in i det igen nu när jag vet vad det innebär? Det är inte samma sak som att jag hatar mitt liv nu, så förstår inte varför du säger så.

    Önskar dig all lycka i livet.


    Men det är väl klart att man måste ångra sitt liv om man inte skulle göra exakt samma val igen? Eller?

    Min mamma fick tre barn innan 21 års ålder. Hon skulle inte göra samma val idag. Det innebär inte att hon ångrar oss men att hon - om hon vetat vissa saker - väntat lite med barn..

    Å andra sidan ser hon nu som ung mormor o farmor fördelarna ;)

    Jag skulle aldrig välja en man med barn igen. Det innebär ju inte att jag ångrar det val jag gjorde. Att jag ångrar att jag tog till mig hans dotter och att vi skaffade barn. Jag önskar att vissa saker såg annorlunda ut men det är inget jag kan påverka och inget som överväga fördelarna med mitt liv :)
  • Brumma
    Sandra8978 skrev 2016-02-07 23:03:48 följande:

    Jag känner med dig, det låter för jävligt.

    Samtidigt, jag skulle säga att om det räcker att inte välkomna henne till sitt hem för att slippa henne så har du haft tur.

    Det finns de biomorsor som går in aktivt för att göra ens liv till ett helvete vettu.


    Det räcker för att ibte träffa henne (oftast). Tyvärr räcker det inte för att hon inte skall få förstöra mellan oss och dottern. Det påverkar hela vår familj och alla mår väldigt dåligt över det.
  • Brumma
    Ess skrev 2016-02-08 13:50:23 följande:

    Det är precis min erfarenhet också. Det är så helylle utåt, men när man pratar närmre så visar det sig att de känner ungefär samma som jag gör. Att det varit lättare och bättre om inte de tidigare barnen funnits.

    Jag hade fn spruckit om jag skulle springa runt och låtsas, och lägga en massa jobb och energi på personer som betyder nada för mig.


    Låter skitjobbigt.

    Själv hade jag inte orkar leva så utan vslt borr det livet..

    De jag känner som "klagar" klagar dock inte på bonusbarnet i sig, utan på situationen.
    Anonym (A) skrev 2016-02-08 13:04:53 följande:

    Jag tror det finns massa bonusföräldrar som har genuint varma känslor för sinabonusbarn. Men ärligt talat tror jag ni som hävdar att ni aldrig skulle kunna vara tillsammans med någon som inte tycker om era barn är väldigt naiva. Ni har troligtvis varit det, kanske är, utan attt veta om det. Det är så lätt att fejka omtanke och värme och det är faktiskt vad ALLA styvföräldrar jag genom åren lärt känna har gjort. Dom har ofta jättebra relationer till både partner och dennes barn, men "bakom ryggen" och i sällskap med andra i samma situation kommer en helt annan bild än den fram, och det är den att det inte finns någon situation där partnerns barn faktiskt gör deras liv BÄTTRE. Dom tycker inte illa om barnet, men några äkta varma känslor finns inte.


    Tycker synd om dina vänner. Varför väljer de att leva sina liv på ett sätt de egentligen inte vill?

    Mitt liv är alldeles för värdefullt för det. .
  • Brumma
    Anonym (lf) skrev 2016-02-08 16:45:46 följande:

    Jag tror knappast min sambo inte tycker om min dotter

    Han har frivilligt tagit initiativ till att dom två ska typ åka o h bowla eller fika för att lära känna varandra.

    Låter hemskt att det på allvar finns dom som fejkar att gilla sina bonusbarn för att sen snacka skit och gnälla inför andra..

    Usch..

    Hade jag fått reda på en sån sak hade det varit ut med en gång...


    Tror det är viktigt att skilja på att vara missnöjd med situationen och att inte tycka om bonusbarnet.

    Jag är väldigt missnöjd med situationen men det är pga händelser runt barnet. Inte barnet i sig.

    Man bör nog även minnas att även biologiska föräldrar gnäller över sina barn och sin familjesituation ibland. Inte heller det innebär att man inte vill ha barnen..
  • Brumma
    Anonym (Morsan) skrev 2016-02-08 16:56:49 följande:

    Hur känner ni styvmammor?Att ni måste hjälpa till med styvbarnet/eller ni gör det frivilligt.Och om ni tröttnat en dag och säger ifrån till mannen,är ni rädda att han blir sur då.


    Helt frivilligt.

    När jag sagt att han får ta vissa bitar själv har han förstått det och tagit den biten.
  • Brumma
    Anonym (A) skrev 2016-02-09 07:24:06 följande:

    Varför måste man leva ett liv man inte vill bara för att det finns nått i ens liv som, om man får drömma, kunde varit bättre? Så har ju alla det, ingen säger åt dom att omskapa sina liv för det. En mamma som inte hinner utöva sin hobby i den utsträckning hon skulle vilja pga att barnen tar massa tid, ska hon också lämna bara för det, trots att det bara är en liten aspekt av ett större sammanhang som faktiskt gör henne lycklig? Hon fär väl drömma om tid för hobbyn utan att nån talar om för henne att hon kastar bort sitt liv. Man får ju väga för mot nackdelar i allt i livet. Men här på FL verkar det bara finnas två alternativ: antingen älskar man sina bonusbarn, då kan man ha ett bra liv även om det finns massor runt barnet som är jobbigt. Eller så älskar man dom inte och trots att det inte är jobbigt med barnet är man olycklig och lever i en lögn.

    Mycket konstigt resonemang.


    Du har alldeles rätt i att man kan drömma, längta och klaga. Jag uppfattade bara ditt inlägg som om vännerna verkligen inte trivdes med sitt liv. Läste om det igen nu dock och jag kan mkt väl ha uppfattat det fel.

    Men personligen hade jag inte kunnat leva med ngn jag ibte tyckte om. Jag behöver inte gilla hela situationen och allt det drar med sig, men själva personen hade jag iallafall behövt hitta ngt positivt med. Ngt som jag gillar. Annars hade jag inte klarat av att leva med den personen.

    Lustigt att du uppfattar mitt uttryck för att jag tycker det är synd att leva sitt liv och vara missnöjd med att man "måste lämna". Det är väl upp till var och en?

    Men du sa det själv - detta är FL och tydligen så ser folk bara svart och vitt..
  • Brumma
    Anonym (A) skrev 2016-02-09 07:24:06 följande:

    Varför måste man leva ett liv man inte vill bara för att det finns nått i ens liv som, om man får drömma, kunde varit bättre? Så har ju alla det, ingen säger åt dom att omskapa sina liv för det. En mamma som inte hinner utöva sin hobby i den utsträckning hon skulle vilja pga att barnen tar massa tid, ska hon också lämna bara för det, trots att det bara är en liten aspekt av ett större sammanhang som faktiskt gör henne lycklig? Hon fär väl drömma om tid för hobbyn utan att nån talar om för henne att hon kastar bort sitt liv. Man får ju väga för mot nackdelar i allt i livet. Men här på FL verkar det bara finnas två alternativ: antingen älskar man sina bonusbarn, då kan man ha ett bra liv även om det finns massor runt barnet som är jobbigt. Eller så älskar man dom inte och trots att det inte är jobbigt med barnet är man olycklig och lever i en lögn.

    Mycket konstigt resonemang.


    PS. Jag har aldrig någonsin uttryckt att jag tycker det är nödvändigt att älska sitt bonusbarn. ..
  • Brumma
    Anonym (A) skrev 2016-02-09 09:28:35 följande:

    Ja då uppfattade du fel. Jag kunde säkert varit tydligare. Tycker bara det är konstigt att inte tycker om är det samma som ogillar här.

    Jag drog kanske förhastade slutsatser när jag refererar till att lämna, men du säger ju själv att du inte skulle klara av att leva med någon du inte tycker om. Känslor låter sig sällan tvingas fram. Så om det var dig det gällde, hur skulle du göra?


    Som sagt hade jag inte kunnat leva med ngn jag inte gillar. Jag hade inte velat leva i en familj med barn som jag inte ansåg tillhöra min familj eller som jag tog samma ansvar för som föräldern.

    Men det är MITT val. Ngt jag brukar försöka bara väldigt tydlig med men tydligen missat här :)

    Att detta sätt att leva passar mig och min man betyder ju inte att det passar alla andra bonusfamiljer. Jag tycker att man egentligen kan ha vilken roll som helst och engagera sig på det sätt man själv vill.

    Man behöver inte älska barnen eller gilla dem speciellt mkt. Däremot tycker jag det är fel att ngn skall behöva bo med ngn som avskyr eller hatar en. Det lyser förmodligen igenom och även om man inte tycker speciellt mkt om varandra kan man samexistera och vara trevliga mot varandra.

    Så som svar på din fråga - JAG hade förmodligen inte valt att stanna kvar. Men sedan kommer vi till frågan om msn hunnit skaffa gemensamma barn ihop. Då skall även deras bästa tas med i beräkningen och det är knappast att ryckas upp för att man själv inte trivs med bonusbarnet.

    Lika lite som det finns ett fix och klart svar om vad en bonusmamma bör ha för roll, vad hon bör känna och ansvara för osv lika lite finns det ett fix o färdigt svar för hur man skall göra när man inte är nöjd. Att JAG hade valt att göra en sak gäller ju mig. Inte ngn annan.

    Däremot måste jag ju på ngt sätt utgå från mina egna tankar o känslor när jag skriver här ;)
  • Brumma
    Anonym (A) skrev 2016-02-09 11:35:13 följande:

    Då tycker jag att jag tolkade dig ganska rätt när jag drog slutsatsen att du menade lämna relationen. Speciellt som du avslutar med att du trots allt utgår ifrån dina egna tankar och känslor och det är vad du själv säger att du skulle göra.:0) Sen säger du att du tycker alla har rätt att välja sin roll i den nya familjen, samtidigt som du onekligen ifrågasätter de som väljer något annat. Det har man förstås rätt att göra, men när du gör det med ett "stackars dom" visar du ju samtidigt att du ändå tycker det finna ett mer rätt sätt att göra det på. Jag tycker det är lite provocerande. Det finns lixom ingen anledning att utge dig för att vara objektiv om man ändå ger uttryck för subjektivitet.:0)

    Nu rör sig ju inte vår diskussion om människor som lever med barn de avskyr eller hatar. Jag tror personligen att det oftast rör sig om ett slentrianmässigt användande av uttrycken när människor påstår sig hata. Men om det inte gör det, och man verkligen på fullaste allvar hatar barnet, då håller jag med dig om att det måste vara en skadlig miljö, för alla inblandade och självklar drabbas då barnet troligtvis värst på grund av sin beroendeställning.:0(


    Du får naturligtvis tolka det precis som du vill...

    Naturligtvis kan man själv vilja göra på ett sätt men anse att andra kan göra på sitt sätt.. Tycker du alltid att alla måste glra som du? Om inte - varför i hela friden skulle jag göra det?

    Var ifrågasätter jag andra människors val?

    Jag har flera vänner som är bonusföräldrar och jag tror inte att någon av oss gjort samma val som ngn annan. Hur kommer det sig att du tolkar det så?
Svar på tråden Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?