Fler som håller på att få mf just nu?

I v 8 är inte embryot så stort så klumparna du ser är hinnsäcken men förstår dig. Hade många skumma tankar direkt efter missfallet, känner mig fortfarande skyldig då jag några veckor innan missfallet i ett upprört tillstånd hade sagt att jag inte ville ha barnet och det hände att jag tänkte så ibland också. Men det berodde nog mer att jag inte kände mig redo, jag är ju sådan som planerar och denna graviditeten var inte planerad.

Nej det är inte vanligt att blöda så mycket som jag gjorde men jag blöder ofta rikligt både vid mens och skador och har lätt fördröjning av koaguleringen vilket inte var någon bra kombination i det här fallet. Jag mår bättre men får inte anstränga mig för då klagar kroppen. Just nu känns det som om jag drömt om hela graviditeten och missfallet, som om jag inte varit närvarande när det hände. Väldigt skumt, men ibland blir jag ledsen när man inser det inte var så. Jag jobbar på att se framåt nu, tänker ut lite planer på saker jag vill ha klart innan vi försöker igen och sånt som skulle göra mig glad och få mig att må bättre av att få klart.

Jag är arbetslös och går på aktivitetsstöd, anmälde mig som sjuk hela förra veckan men nu sitter jag här och söker lite jobb. Vet inte hur jag skulle gjort om jag hade haft jobb, antingen sjukskrivit mig eller använt jobbet för att komma ut varje dag, hade helt berott på hur envis jag hade varit. Tycker det är skönt nu att kunna lägga fokus på annat, för man gräver så lätt ner sig annars.

Ta en dag i taget är nog mitt bästa råd och oroa dig inte för nästa dag eller nästa vecka för det gör det bara ännu värre. Och låt dig sörja, oavsett det är första, andra eller sjunde barnet så gör det ont att förlora ett barn.  Man har rätt att sörja och tycka synd om sig själv även om andra har det värre, ens sorg är individuell och ingen ska säga att den inte betyder något för det gör den.

Min ingifte morbror gick bort igår kväll, så nu känns min sorg löjlig och jag sörjer mer för min kusins skull. Man blev verkligen påmind om verkligheten av morgonens samtal. Samt det var min första graviditet som var oplanerad så det känns ändå lättare att ta att det slutade i missfall. Nu vet jag iaf att jag kan bli gravid, trodde på grund av sjukdom och mediciner att jag inte kunde eller att det skulle vara svårt för mig att bli gravid men det hela gick så lätt istället. 

Orkide skrev 2015-11-15 07:22:15 följande:

Å jag beklagar. Vilken tuff period för dig

Ja en dag i taget verkar vara trixet. Varje dag blir liite bättre. Men man vill bara att blödningarna ska avta så man slipper se det varje toabesök.

Tack.  Ja 2015 blev visst inte mitt år, mycket som har gått snett och mycket sorg. 

Ja varje dag blir lite bättre men förstår dig mycket väl när det gäller blödningarna. Äntligen verkar mina blödningar har avtagit helt så nu hoppas jag på mens om 2 veckor så man vet att det kommer igång igen och inte minst är jag så sugen på sex (vore inte så konstigt om jag nu har äl, min sexlust skjuter i höjden då). Väntar bara på att orken ska komma tillbaka så allt blir helt normalt igen, har fortfarande flera yrselanfall per dag.

Hoppas det blir bra snart för dig. 

Jag förstår verkligen att du känner att detta inte varit dit år. Jag hoppas nästa år blir bättre för dig.

Idag var jag på gyn och tydligen är inte allt ute. Så fått tabletter att tar nu m, återbesök måndag. Är inte allt ute då blir det skrapning. Vill bara gå vidare!!!

Hej alla! Fick missfall för ungefär två månader sen. Sista frysta embryot vi hade kvar från ivf, och ingen möjlighet att göra en ny med samma donator. Det känns JÄVLIGT tungt måste jag säga. Trycker undan det och försöker se framåt, det funkar ganska bra men ibland kommer det över mig hur krångligt och orättvist det känns. Vill liksom skrika ut att vi har det enormt svårt (de på jobbet vet inte ens att min man är steril och hur krångligt vi har haft det på vår resa till barn).