1:a IVF behandlingsstart oktober/november

Jag har bara en äggledare kvar och den fungerar inte. Har varit gravid två gånger med nuvarande sambo och det första var viabelt men satt i höger äggledare.

Har börjat korta protokollet, VUL två idag och då bestäms det om äggplock blir på fredag eller måndag. Hade fyra folliklar på höger äggstock och två på vänster. Har lågt AMH och små äggstockar så såpass många blåsor är över förväntan, förhoppningsvis har de ägg också!

Hej,

Helt ny här så jag hoppar in I tråden. Påbörjade min fösta IVF behandling I söndags. Tar GONAL F, 112,5 IE.

Problemet ligger hos mig, har PCO. Har så gott som aldrig mens men tydligen väldigt hög äggreserv så läkaren är hoppfull!
Hoppas hoppas hoppas att man kan ha sån tur att man lyckas på första försöket, väntan är ju outhärdlig!

Tänkte att det kan vara skänt att prata av sig nånstans för att avlasta min stackars sambo!

Härligt med äp snart! Hur gick det på vul-et?

Skönt för er som får göra korta protokollet :) jag måste bli en svettig klimakteriekossa först :p

Det klart att det fungerar på första försöket :) de flesta med pco får ju ut kanonägg

VUL idag visade fortfarande 2 på vänster, 19 resp 28(!)mm.

På höger nu 6 folliklar 9-16mm.

Slemhinna 6.5mm i måndags, 7 idag.

IOM att vänster äggstock är så svår att nå prioriteras höger och därmed äp på måndag. S-Östradiol var 2348 idag, om det varit över 3000 hade det blivit äp på fredag.

Börjar få det bökigt med äggstockarna men jobbar färdigt den här veckan så kan jag vara hemma hela nästa på sjukfrånvaro utan intyg. Blir en pyttelön i november. Men värt det om det går bra

(Jag har ont av en normal ägglossning med en follikel så att flera ställer till besvär är rätt väntat!)

Min sambo har pratat lite med en av hans vänner som oxå genomgått utredning och var klar för IVF. Men dom hann aldrig börja med det då dom  blev gravida på egen hand. Min sambo tyckte att spermaprovet var jobbigt och behövde prata med någon kring det. Nu är han ganska lugn då det är jag som får genomgå det värsta....

Jag har berättat för två vänner som jag inte står jättenära. Märkligt val kan tyckas, men kände att det var enklare att prata med några som dels inte har egna barn och dels inte finns i min absoluta närhet hela tiden.

Vet inte hur jag ska göra med jobbet. Jag jobbar dygn och kan vara på jobbet i 3-4 dygn som längst. Blir besvärligt om äggplock eller återföring sker på mina jobbdygn. Ev kommer jag berätta för en kollega som jag litar på för att få hjälp att täcka upp för mig. Sjukskriva sig funkar ju bara en gång, det är ingen lösning om vi måste genomföra detta fler en en gång.

Kan jag hoppa in? Har visserligen redan gjort vårt första IVF i början av september men blev överstimulerad så det blev totalfrys. Väntar nu på mensen så att jag kan börja medicinera inför vårt första FET

Jag är 34 (alldeles för snart 35). Vi har försökt i två år nu. Jag har PCOS så det senaste året har vi försökt med ägglossningsstimulering (Pergotime). Lyckades till och med få ett plus i nov förra året men fick sen missfall två veckor senare. Bestämde oss för att gå vidare till IVF i mars, första besöket i april och första försöket (korta protokollet) inleddes i maj. Det fick dock avbrytas redan dag fem då jag hade vad de trodde var en enda stor äggblåsa (har i efterhand fått höra att det ev kunde ha varit en cysta). Sen kom sommaren emellan och i augusti fick vi så börja om på nytt.

Jag har berättat på jobbet. Kommer inte att fungera för mig att sjukskriva mig av påhittade orsaker (hatar att sjukanmäla mig). Sen känner jag att jag behöver deras stöd om det inte skulle gå bra. Jobbar bara kvinnor på mitt jobb och de har delat med sig av sina erfarenheter, i princip alla hade haft minst 1 missfall så att det kan vara svårt att få till ett barn är vi inte ensamma om.

Jag tänker att jag kan jobba halvdag de dagar jag måste åka och göra vul och andra koller.

Men det är viktigt att veta att man måste inte berätta. Det är helt upp till var och en och man har all rätt att åka på läkarbesök.

Haha min sambo berättade om spermaprovet. Han tyckte det var hemskt. Han trodde han skulle få lämna burken i en lucka och gå men nej, han fick genom en korridor och lämna det till en sköterska.
Jaja, jag får dra det tunga lasset med sprutor osv. och han får runka i en burk.

Även om det var svårt så berättade jag för min bästa vän. Och herregud vilket stöd och är!
Det är svårt att berätta för sina närmaste men för mig var det värt det.

Vad långt inlägg det blev... :)

Vad många som blivit överstimulerade nu! Tråkigt!
Hur mår du?

Här är en till!

Jag och min man har försökt bli gravida på egen hand i snart 3 år, efter ungefär 2 år tröttnade vi på ständigt negativa graviditetstest (vilken otroligt lukrativ verksamhet det måste vara att sälja graviditestest...) och satte igång en utredning. Till saken hör också att mina föräldrar försökte i nästan 10 år att bli gravida innan jag behagade bli till, så jag har nog mer eller mindre hela livet anat att det nog inte skulle bli så lätt. 

Den har visat att jag väl sannolikt har PCO (många äggblåsor och vissa lindriga symtom) men har extremt regelbundna menstruationer, och att maken har relativt få spermier. Så IVF (ICSI) blir det, med start i November och äggplock/ET i månadsskiftet nov/dec. 

Så från att ha tagit en evig tid med utredningar och väntan så kommer jag nu att vara "gravid" i slutet på nästa månad (jag väljer att se det så i alla fall, även om det väl kan diskuteras om det är formellt korrekt). Det är så sci-fi att man baxnar. 

Vi kommer att köra korta protokollet, med låg dos med tanke på min PCO-tendens, jag är hispig över eventuell överstimulering, men i övrigt känns det mest skönt att det äntligen händer nåt.