shecity skrev 2015-09-23 15:34:12 följande:
Elenic, precis hejja nyttiga cravings :D
Ja man får väl lita på att sjukhuset vet bäst när det passar att komma in för RUL.
Precis den känslans om du beskriver känner jag ju med. Speciellt eftersom vi fick reda på det relativt sent var redan i 8+5 när vi fick reda på det och sen för att det är första barnet och allt känns så nytt och har en ständig oro. Ska också försöka att vara så glad som jag kan efter RUL för detta barnet är verkligen önskat!
Sen sa min syster ett bra sak som jag tänker på ofta. När du är gravid oroar du dig över att allt ska gå bra, allt från första UL till RUL till att sedan oro sig över födseln mm. När bebisen sedan är ute så börjar man oroa sig för att man ska vara otillräcklig, sen växer barnet upp och allt vad den resan innebär. Så en del av att bli förälder är nog just oron som följer med en hela livet. Så det är bra att redan nu försöka släppa den oro som finns och istället se den glädjen som det faktiskt innebär att bli förälder.
Vi får försöka peppa varandra :)
Det där har din syster SÅ rätt i. Jag kan ju lätt säga att min oro över min 12-åriga dotters kompisproblem eller min 9-åriga sons kämpande med att inte bli förstådd av skolan och mycket, mycket annat är klart mer oroande än vad som kommer hända med bebisen. Faktum är att mycket av oron kring bebisen också handlar om barnen vi har idag, t.ex. vad skulle ett syskon med Downs innebära för dem, och min möjlighet att vara tillräcklig för alla barnen? Så ja, det är bara att vänja sig vid oron.. :)