Hej!
Ser många BF-trådar där alla flyttar över på Facebook, men tänkte att här kan vi som väntar barn i mars/april och som gärna också vill prata i en gammal hederlig tråd här på FL kan samlas! 
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-31 09:11
Jag har även skapat en grupp för oss som väntar marsbebisar 2016 om någon vill gå med! Det fanns dock redan en grupp för aprilbebisar. :)
www.familjeliv.se/forum/group/123779
Jag tvivlar att man känner skillnaden på att föda en 3,5kg baby och en 4kg ;). Det är säkert inget att oroa sig för.
Jag har inte fått någon viktuppskattning alls (pga den inkompetenta läkaren jag skrev om för någon dag sedan, borde då ha fått viktuppskattning men fick det ej). Enligt ul som senast gjordes i v 30 så är hon helt normalstor och har varit det på varje ul tidigare. Har följt övre sf kurvan hela graviditeten men det beror nog mer på vätskan, att jag är kort och hur hon ligger än hur stor hon är. Själv var jag över 4,4kg då jag föddes så man vet ju aldrig ;) dock var min mamma överviktig då hon väntade mig så det inverkar väl också.
Har en dålig dag idag. Jobbig hosta som verkar sitta nere i lungorna. Foglossning som strålar ut i benen och dålig sömn på det. Tycker der räcker med två veckor till sen får den gärna komma. Men med min otur kommer jag säkert gå över tiden och få i slutet av april :(
Har en dålig dag idag. Jobbig hosta som verkar sitta nere i lungorna. Foglossning som strålar ut i benen och dålig sömn på det. Tycker der räcker med två veckor till sen får den gärna komma. Men med min otur kommer jag säkert gå över tiden och få i slutet av april :(
Jag flyttade 50mil i v32. Inget jag rekommenderar, men det gick :D sen föll min sambo och krossade axeln, 3 frakturer och ett muskelfäste av. Det var i v34. När han skadade sig hade vi inte köpt en enda möbel till bebisrummet. Men vi åkte till Ikea, han lyfte med sin friska arm och jag så gott vi kunde. Sen drog vi på paketen på vagnen. Och samma för att få in i bilen. Sen väl hemma fick sambons bror bära innocent montera. Han bor 30mil bort.
Allt går bara man vill. Och inget blir bättre av att stressa. Ni hinner endå :D
Och hinner ni inte, stressa inte över det.
Kaos är det rätta ordet som råder här oxå. Spjälsängen är inte ihopsatt ännu. Står i ett hörn då vi måste planera om vårt sovrum så att allt får plats. Vi måste ta bort våra sängbord men jag behöver mitt till alla mina mediciner, lampan, boken och vattenflaskan samt andra saker jag behöver på natten när jag inte kan sova, så spjälsängen får vänta. Gästrummet ska vi inte inte ens tala om. Just nu är det gästrum/lekrum/barnvagn/babysaker rum. Men allt löser sig. Det går att fixa även när bebin är här fast man vill ju att det ska vara klart men tänker inte stressa över det.
Städar mycket oxå. Går och torkar alla luckor i köket, dammar och dammsuger alla hörn, städar rummen, toaletter minst två gånger i veckan, tvättar allt. Ska iväg nästa vecka och tvätta soffans alla kuddöverdrag sen får ingen sitta på den utan att ta av sig byxorna nä så illa är det inte men nästan. Har en hörna som blir bebisen där ingen får sitta än. Allt ska vara rent i början.
Dock svårt att städa när man har stor mage och ont. Så det blir lite i taget varje dag.
Jag har börjat fundera en del kring föräldraskapet. Detta är ju vårt första barn. Jag skulle vilja att pappan är lika stor del av babyns liv som jag är, att det inte bara är "jag som duger". Många bekanta och kompisar har blivit hel fast i sina barn och kan inte lämna dem med pappan (frivilligt eller ej det vet jag inte). Det vill barnets pappa också, förstås kan han ju inte amma men jag har tänkt pumpa också och förhoppningsvis är hon ok med att även dricka från flaska. Och han kommer att vara på jobb dagtid. Har själv alltid varit pappas flicka (även om det nog uppstått senare och inte då jag var nyfödd) och vill att våra barn ska ha en lika bra relation till sin pappa som till mig. Och jag kommer att behöva min egen tid för att inte bli galen och också komma iväg och träna några gånger i veckan.
Är det någon som lyckats med det eller har tips på hur vi lyckas med detta? Eller är det bara att acceptera att leva i en babybubbla ett år framöver :\... Hur har ni gjort?
Beror förstås en hel del på hurdan babyn är. Det inser jag nog.
Jag har börjat fundera en del kring föräldraskapet. Detta är ju vårt första barn. Jag skulle vilja att pappan är lika stor del av babyns liv som jag är, att det inte bara är "jag som duger". Många bekanta och kompisar har blivit hel fast i sina barn och kan inte lämna dem med pappan (frivilligt eller ej det vet jag inte). Det vill barnets pappa också, förstås kan han ju inte amma men jag har tänkt pumpa också och förhoppningsvis är hon ok med att även dricka från flaska. Och han kommer att vara på jobb dagtid. Har själv alltid varit pappas flicka (även om det nog uppstått senare och inte då jag var nyfödd) och vill att våra barn ska ha en lika bra relation till sin pappa som till mig. Och jag kommer att behöva min egen tid för att inte bli galen och också komma iväg och träna några gånger i veckan.
Är det någon som lyckats med det eller har tips på hur vi lyckas med detta? Eller är det bara att acceptera att leva i en babybubbla ett år framöver :\... Hur har ni gjort?
Beror förstås en hel del på hurdan babyn är. Det inser jag nog.
Paulina- Oftast så helammar inte bebis efter ca 6-8mån, de brukar behöva mer föda och börja smått med riktig mat. Sedan kan man pumpa eller använda ersättning. Vad som känns bäst för er. Men det är viktigt att komma ifrån och det kommer du kunna göra bebis kommer inte hänga vid dina bröst varje halvtimma i flera månader, utan det är i början som amningen är som mest frekvent för att mängden mjölk anpassas till bebis.
Min man kommer ta över föräldraledigheten när bebis är ca 8-9mån. Jag mjukstartar med att jobba 50% i en vecka sedan är det jullov i två veckor. Därefter kommer jag jobba 100% skulle bebis fortfarande vilja amma så kommer min man komma till mitt jobb. I många anställningar har man rätt till ytterligare paus i jobbet för amning.
Min första ammade bara 1-2mån, vi fick det inte att funka.
Nr 2 gick amningen kanon men i combo av att jag reste bort en helg och att han fick magsjuka så slutade han tvärt att amma vid 8mån. Han total vägrade.
Vi får se hur det kommer gå med nr 3.
Vi löste de med att jag pumpade bröstmjölk så de fanns minst en flaska varje dag. Då kunde jag åka iväg en stund om jag behövde och de gav min man egentid med bebisen. De uppskattade han! Även om de bara va 30-60 min per dag. Ibland tog han även första nattmålet med bebis så jag fick sova. Win-win
Paulina- Oftast så helammar inte bebis efter ca 6-8mån, de brukar behöva mer föda och börja smått med riktig mat. Sedan kan man pumpa eller använda ersättning. Vad som känns bäst för er. Men det är viktigt att komma ifrån och det kommer du kunna göra bebis kommer inte hänga vid dina bröst varje halvtimma i flera månader, utan det är i början som amningen är som mest frekvent för att mängden mjölk anpassas till bebis.
Min man kommer ta över föräldraledigheten när bebis är ca 8-9mån. Jag mjukstartar med att jobba 50% i en vecka sedan är det jullov i två veckor. Därefter kommer jag jobba 100% skulle bebis fortfarande vilja amma så kommer min man komma till mitt jobb. I många anställningar har man rätt till ytterligare paus i jobbet för amning.
Min första ammade bara 1-2mån, vi fick det inte att funka.
Nr 2 gick amningen kanon men i combo av att jag reste bort en helg och att han fick magsjuka så slutade han tvärt att amma vid 8mån. Han total vägrade.
Vi får se hur det kommer gå med nr 3.
Jag har börjat fundera en del kring föräldraskapet. Detta är ju vårt första barn. Jag skulle vilja att pappan är lika stor del av babyns liv som jag är, att det inte bara är "jag som duger". Många bekanta och kompisar har blivit hel fast i sina barn och kan inte lämna dem med pappan (frivilligt eller ej det vet jag inte). Det vill barnets pappa också, förstås kan han ju inte amma men jag har tänkt pumpa också och förhoppningsvis är hon ok med att även dricka från flaska. Och han kommer att vara på jobb dagtid. Har själv alltid varit pappas flicka (även om det nog uppstått senare och inte då jag var nyfödd) och vill att våra barn ska ha en lika bra relation till sin pappa som till mig. Och jag kommer att behöva min egen tid för att inte bli galen och också komma iväg och träna några gånger i veckan.
Är det någon som lyckats med det eller har tips på hur vi lyckas med detta? Eller är det bara att acceptera att leva i en babybubbla ett år framöver :\... Hur har ni gjort?
Beror förstås en hel del på hurdan babyn är. Det inser jag nog.
) men jag blundade för det eftersom de skapade en rutin som passade dem två. Och det blev jättebra! Jag har aldrig tagit barnet ifrån pappan när han haft henne och hon varit ledsen eller något. Om barnet var hungrig var ju en annan sak. Då matade jag och gav barnet tillbaka. men efter några månader så blev det bättre. Då hade vi kommit in i rutinerna.
Glömde skriva att vi gav ersättning oxå. Vår dotter tog både bröstet och flaskan utan problem. Min mjölk var inte mättande och sinade efter 3 månader. Samma med första barnet. Sinade helt trots helamning efter 3 månader. Räknar med att amma men gör ingen stor grej av det. Tänker ha ersättning oxå.