• frofro

    BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

    Hej!
    Ser många BF-trådar där alla flyttar över på Facebook, men tänkte att här kan vi som väntar barn i mars/april och som gärna också vill prata i en gammal hederlig tråd här på FL kan samlas!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-31 09:11
    Jag har även skapat en grupp för oss som väntar marsbebisar 2016 om någon vill gå med! Det fanns dock redan en grupp för aprilbebisar. :)
    www.familjeliv.se/forum/group/123779

  • Svar på tråden BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)
  • Saltig
    FLovesA skrev 2016-02-29 11:35:49 följande:

    Nu har jag gråtit hysteriskt. Men börjat lugna ner mg nu efter att ha läst hur skyddad bebisen är i magen ändå. Jag snubblade och ramlade framstupa här hemma rakt på golvet. Knät och händerna tog nog största smällen men kände att magen var i golvet också. Hann inte parera fallet alls. Så nu ligger jag på rygg i soffan och lugnar ned mig. Känner tydliga rörelser och sparkar, har inga direkta sammandragningar så tror inte det är någon fara. Men hjälp vad rädd jag blev. Och är fortfarande skärrad och lite orolig. Men känner jag mig öm i magen eller får blödning eller liknande åker jag in direkt såklart.


    Din stackare. Vad läskigt!

    Min kompis ramlade med magen och magen tog den största smällen men allt gick bra och hon födde ett friskt barn två månader senare. Hon fick dock stanna kvar några dagar för observation.

    Så länge allt känns bra så ta det lugnt!

    Kram
  • Nystjärna
    FLovesA skrev 2016-02-29 17:47:27 följande:

    Ringde Mvc efter det att jag ramlade tidigare idag. Ville mest kolla vad dem tyckte jag skulle göra. Hon ringde vidare och rådfrågade förlossningen, som i sin tur tyckte att jag skulle komma in och kolla extra.

    Så fick en tid nu i eftermiddag för ctg, var klar efter 10 minuter och hjärtat slog fint och rörelserna var bra. Kändes på något vis skönt att få kolla att allt var ok. Även om jag inte behövt åka in alls egentligen. Men hellre en gång för mycket.


    vad skönt att du fick komma in ändå för och ta en extra tid så du kunna vara lugn. Gör så mycket för man skall må bra. Riktigt skönt att allt såg bra ut och att det inte var någon fara. Men håller med dig, absolut en gång för mycket än för lite,utan tvekan. 
  • Saltig

    Jag vill stanna en stund på förlossningen dvs minst 2 dagar. Är jättenojjig för allt. Har börjat oroa mig för förlossningen. Rädd att spricka mycket, att något går fel, barnet fastnar och skadas, att få förlossningsdepression igen. Usch känns jättejobbigt. Har bokat tid hos en kurator för att prata lite. Fick en allvarlig förlossningsdepression med mitt första barn och har inget minne av hennes första halvår. Fick hjälp rätt fort så det blev ju bra till slut men det var riktigt jobbig tid.

    Fick inte det med andra barnet. Träffade en psykolog i förebyggande syfte som hjälpte väldigt mycket.

    Nu närmar det sig för tredje barnets ankomst och då kommer alla möjliga tankar, glädje, längtan och oro och rädsla.

  • safiia
    FLovesA skrev 2016-02-29 18:04:41 följande:

    Om du får en vanlig och problemfri förlossning och du kommer igång med amning (eller flaskmatning eller vad ni tänkt) så tror jag absolut inte att ni måste stanna så värst länge. Vi stannade som sagt exakt 22 timmar. Men vi hade fått åka hem tidigare också. Kanske är olika på olika sjukhus, men tror absolut ni får bestämma själva. Tror jag och dottern hade åkt hem också om min man inte hade fått stanna. Sen kan jag tycka att det var riktigt skönt med en säng med höj och sänkbar huvudända..magmusklerna var inte så användbara efter och jag hade träningsvärk i hela kroppen på morgonen dagen efter förlossningen, så sängen och det där handtaget som hängde från taket var guld värt just då;)


    Jo, inte är det någon ide att dom håller mig där ifall allt går fint. Hoppas jag förstås på men man vet aldrig. Vet att dom är viktiga med amningen här (bor i Finland) så får hoppas att det kommer igång bra. Napp eller flaskmatning vågar jag inte nämna på bb tror jag ;)... lite den känslan jag fått vad jag hört och läst. Sen gör man ändå på sitt eget sätt hemma. Sist då jag låg inne på förlossningen (för att få dropp ett par dagar) fick jag helt otrolig värk i båda sidorna och höfterna som om jag sovit på golvet :D... så det slipper jag gärna.

    Skönt att allt var bra med babyn! Alltid bättre att kolla en gång för mycket än för lite att allt är ok <3
  • Nystjärna

    Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.

    Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll. 

  • Pauliina
    Nystjärna skrev 2016-02-29 19:05:39 följande:

    Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.

    Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll. 


    Tycker så synd om dig, och jag förstår dig fullt! Jag har haft saker att göra varje dag som fått mig förbi förra veckan. Men resten av veckorna då?

    Hade inge ont alls ons, Tors, fred förra veckan och sedan kom foglossningen och ischiasen som en smäll på käften i lördags, värre än tidigare..

    Snart är de mars, vilket betyder vår, sol och förhoppningsvis bättre tankar. Vi klarar oss igenom de här tillsammans! <3
  • Nystjärna
    Pauliina skrev 2016-02-29 19:51:33 följande:
    Tycker så synd om dig, och jag förstår dig fullt! Jag har haft saker att göra varje dag som fått mig förbi förra veckan. Men resten av veckorna då?

    Hade inge ont alls ons, Tors, fred förra veckan och sedan kom foglossningen och ischiasen som en smäll på käften i lördags, värre än tidigare..

    Snart är de mars, vilket betyder vår, sol och förhoppningsvis bättre tankar. Vi klarar oss igenom de här tillsammans! <3
    Tack för dina fina ord <3 Ni anar inte hur glad jag är över denna grupp!! <3

    Var mycket lättare på ett sätt när jag jobbade för tiden gick ju då. Nu har jag inget. Som denna veckan är det typ dagens läkarbesök och besöket till bm jag ser framemot för att få komma ut och se något annat. Orkar iof inte så mycket annat eller gå. Men man blir väldigt less på att vecka in och vecka ut bara vara hemma,se gården,vägen fram och tillbaka till dagis,var hos min mamma och en vän. Så glad för deras sällskap och så. Men ni förstå vad jag menar. Tiden står ganska stil. Som du säger vad skall man göra resterande veckor? Jag besök nu till bm på fredag,sen nästa 2 veckor senare. Sen varje vecka. Men känns som jag hade behövt besök varje vecka redan nu,då jag känner att jag behöver träffa och prata med henne varje vecka för att orka psykiskt men även få höra hjärtljuden och att bebis mår bra och växer och märka att tiden går. Blev flummigt men hoppas ni förstår vad jag menar.
    Ja jag hoppas på lite vårsol så man blir lite gladare kanske. Imorgon är de mars och "bara" en månad kvar till april och månaden bebis är beräknad. Ja idag gick vi in i vecka 35 ( 34+0) för att se något positivt så är det ju ifall bebis skulle få för sig att komma för tidigt så klarar de sig ganska bra nu. Inte för jag tror det. Men alla tror och är säkra på att jag inte kommer gå över tiden,vilket på ett sätt känns jobbigt för mig då jag inte kan ställa om och skulle jag gå över tiden så kommer det bli ännu jobbigare. För mig är det redan nu sjukt jobbigt att de är 6 veckor kvar till bf. Men som alla säger hela tiden,du har kämpat hit så du klarar lite och är ju inte alls långt kvar nu. Ne just det...de kan ju gärna få låna mina fogar och min rygg idag. :'( Redan lagt mig i sängen nu för natten. Låg ändå och vila förut men hjälper inte mycket,tyvärr. Jaja förlåt för massa gnäll inlägg ifrån mig men är bara så tufft just nu. :'( Slänger in en bild på min "lilla" mage från idag,som sagt v 35 nu då (34+0)
  • Migas
    safiia skrev 2016-02-29 08:08:28 följande:
    Min bm så ej heller först rakt ut att hon misstänker havandeskapsförgiftning, hon bara antydde det. Kanske för att ej skrämma upp? Jag vet inte, skulle hellre föredra att dom sade rakt ut än att man måste gå hem och fundera. Tror det är helt normalt att kroppen samlar på sig extra vätska i slutet. Vila och dricka mer så lättar det lite. Min svullnad har lättat sedan jag slutade jobba.

    Min mamma hade havandeskapsförgiftning med sitt första barn (40år sedan) då var rådet att dricka max 1dl/dygn! Vilket ju är helt sjukt :D...
    Har du havandeskapsförgiftning eller misstänkte hon bara det av någon anledning? Det är säkert så att de inte säger det rätt ut om de inte är ganska säkra, för att inte skrämma upp och oroa i onödan. Samtidigt så är det ju som du säger bättre att det är bättre om de nämnde det mer i klarspråk att de eventuellt kunde tyda på det så att man kunde vara lite förberedd, speciellt idag när det är så lätt att googla allt när man kommer hem och riskera att skrämma upp sig ännu mer än om man fått höra det från början. 

    Kan inte påstå att jag har någon större svullnad, det var bara viktuppgången i kombination med stigande blodtryck som fick mig att fundera i de banorna. 

    Jag var på extrakontroll hos bm idag på förmiddagen och jag idag hade jag ett blodtryck på 125/95 (om jag minns övertrycket rätt), så undertrycket har stigit med 10 enheter från i Onsdags eftermiddag. Det var dock skönt att vikten bara att ökat några hg under samma tid, så hade ju inte ökat så mycket vätska iaf, samt att det fortfarande inte var någon äggvita i urinen. Hon misstänker därför inte att det är havandeskapsförgiftning utan att det endast är en blodtrycksökning orsakad av graviditeten, vilken känns skönt även om ett stigande blodtryck inte känns så bra heller. 

    Hon sa även att om jag kommer över 100 i undertryck så blir det ett besök hos läkare på specialmödravården för att se om det eventuellt blir blodtrycksmedicin, eller igångsättning (även om det är ovanligt här när det bara var högt blodtryck).

    Med tanke på att min kropp verkar klara av en graviditet ganska dåligt i slutet så hoppas jag på att den snart själv inser att det är för mycket för den och att förlossningen startar självmant snart, så jag slipper massa mediciner. 
  • Migas
    FLovesA skrev 2016-02-29 11:35:49 följande:

    Nu har jag gråtit hysteriskt. Men börjat lugna ner mg nu efter att ha läst hur skyddad bebisen är i magen ändå. Jag snubblade och ramlade framstupa här hemma rakt på golvet. Knät och händerna tog nog största smällen men kände att magen var i golvet också. Hann inte parera fallet alls. Så nu ligger jag på rygg i soffan och lugnar ned mig. Känner tydliga rörelser och sparkar, har inga direkta sammandragningar så tror inte det är någon fara. Men hjälp vad rädd jag blev. Och är fortfarande skärrad och lite orolig. Men känner jag mig öm i magen eller får blödning eller liknande åker jag in direkt såklart.


    Stackars dig, jag skulle nog också bli ganska hysterisk och få panik om jag ramlade sådär. Starkt av dig att orka avvakta en stund iaf, tror inte jag hade pallat det utan hade nog ringt ganska direkt faktiskt. 

    Skönt att du fick komma in alla fall och att allt är bra med dig och bebis  
    Nystjärna skrev 2016-02-29 19:05:39 följande:

    Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.

    Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll. 


    Usch det låter inget vidare med att må sådär större delen av graviditeten I jämförelse med dig och vad några andra i tråden har fått genomlida så har jag haft en ganska lätt graviditet trots att det inte varit helt problemfritt för mig heller. 

    Jag tycker att du gör rätt i att inte ta tabletterna när du känner så stark avsky mot att ta det, även om smärtan förmodligen hade lindrats tillfälligt. För i slutändan kanske det ändå är mer värt att leva med en stark smärta än att må dåligt psykiskt för att man tar saker man innerst inne inte vill ta bara för att lindra en smärta tillfälligt (åtminstone då det enbart handlar om smärtlindring). Skönt att du har en stöttande man i både smärtan och valet att inte ta tabletter som du inte vill ta.

    Kanske har frågat det innan, men hade du en lika jobbig första graviditet?

    Fin mage har du fått också  
  • Nystjärna
    Migas skrev 2016-02-29 22:00:47 följande:
    Stackars dig, jag skulle nog också bli ganska hysterisk och få panik om jag ramlade sådär. Starkt av dig att orka avvakta en stund iaf, tror inte jag hade pallat det utan hade nog ringt ganska direkt faktiskt. 

    Skönt att du fick komma in alla fall och att allt är bra med dig och bebis  
    Nystjärna skrev 2016-02-29 19:05:39 följande:

    Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.

    Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll. 


    Usch det låter inget vidare med att må sådär större delen av graviditeten I jämförelse med dig och vad några andra i tråden har fått genomlida så har jag haft en ganska lätt graviditet trots att det inte varit helt problemfritt för mig heller. 

    Jag tycker att du gör rätt i att inte ta tabletterna när du känner så stark avsky mot att ta det, även om smärtan förmodligen hade lindrats tillfälligt. För i slutändan kanske det ändå är mer värt att leva med en stark smärta än att må dåligt psykiskt för att man tar saker man innerst inne inte vill ta bara för att lindra en smärta tillfälligt (åtminstone då det enbart handlar om smärtlindring). Skönt att du har en stöttande man i både smärtan och valet att inte ta tabletter som du inte vill ta.

    Kanske har frågat det innan, men hade du en lika jobbig första graviditet?

    Fin mage har du fått också  
    Jag trodde aldrig att jag skulle få sån här fruktansvärt foglossning. Illamåendet var jag beredd på. Med min dotter så hade jag också hyperimis,alltså kraftigt graviditetsillamånde. Med henne gick jag dock ner mer i vikt med henne än denna gången. Men fick ju då bättre tabletter som inte ges idag så slapp ju drop vilket jag fick denna gången. Dock hade jag mycket lindrigare foglossning med henne då jag mest bara hade i ryggen och lite i fram fogen men funkade okej med foglossningsbälte,så går inte alls att jämför med nu. Kunde ju ändå röra mig och så då och göra en del saker. Nu kan jag ju inget.

    Du satte precis ord på hur jag känner kring tabletterna. För mig är det inte värt att må dåligt psykiskt eller ha den ångesten inom mig för att lindra smärtan tillfälligt. Det är inte värt det för mig,fast de gör sjukt ont. Bebis går först så enkelt är det för mig!! Vill inte gå och ha panik,ångest eller må psykiskt dåligt i 6 veckor och vara orolig kring hur tabletterna kommer påverka mig och bebisen under den tiden så. Ja har en väldigt stöttande man och även min mamma och vänner så de gör oerhört mycket. Hoppas bm kan förstå och vara lika stöttande i det med och förstå varför när hon ser mig på fredag. Är ju något annat att personligen pratas vid än via telefon. Jag tror inte de kommer hjälpa mig med igångsättning tyvärr. Men kanske jag kan få bm att göra hinnsvepning ifrån v 37+0 ändå,kan ju alltid hoppas att hon vill och tycker det är okej. För de har vi ändå nämt smått när vi talades vid i telefon förra veckan och som läkaren ändå talade om lite. Sen får man ju se vad hon säger när de väl är och sen om det har någon ev effekt. Är ju inte alls säkert men kan ju alltid hoppas.

    Tack vad snälla du är :)
Svar på tråden BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)