FLovesA skrev 2016-02-29 11:35:49 följande:
Nu har jag gråtit hysteriskt. Men börjat lugna ner mg nu efter att ha läst hur skyddad bebisen är i magen ändå. Jag snubblade och ramlade framstupa här hemma rakt på golvet. Knät och händerna tog nog största smällen men kände att magen var i golvet också. Hann inte parera fallet alls. Så nu ligger jag på rygg i soffan och lugnar ned mig. Känner tydliga rörelser och sparkar, har inga direkta sammandragningar så tror inte det är någon fara. Men hjälp vad rädd jag blev. Och är fortfarande skärrad och lite orolig. Men känner jag mig öm i magen eller får blödning eller liknande åker jag in direkt såklart.
Stackars dig, jag skulle nog också bli ganska hysterisk och få panik om jag ramlade sådär. Starkt av dig att orka avvakta en stund iaf, tror inte jag hade pallat det utan hade nog ringt ganska direkt faktiskt.
Skönt att du fick komma in alla fall och att allt är bra med dig och bebis
Nystjärna skrev 2016-02-29 19:05:39 följande:
Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.
Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll.
Usch det låter inget vidare med att må sådär större delen av graviditeten

I jämförelse med dig och vad några andra i tråden har fått genomlida så har jag haft en ganska lätt graviditet trots att det inte varit helt problemfritt för mig heller.
Jag tycker att du gör rätt i att inte ta tabletterna när du känner så stark avsky mot att ta det, även om smärtan förmodligen hade lindrats tillfälligt. För i slutändan kanske det ändå är mer värt att leva med en stark smärta än att må dåligt psykiskt för att man tar saker man innerst inne inte vill ta bara för att lindra en smärta tillfälligt (åtminstone då det enbart handlar om smärtlindring). Skönt att du har en stöttande man i både smärtan och valet att inte ta tabletter som du inte vill ta.
Kanske har frågat det innan, men hade du en lika jobbig första graviditet?
Fin mage har du fått också