Hej!
Ser många BF-trådar där alla flyttar över på Facebook, men tänkte att här kan vi som väntar barn i mars/april och som gärna också vill prata i en gammal hederlig tråd här på FL kan samlas! 
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-31 09:11
Jag har även skapat en grupp för oss som väntar marsbebisar 2016 om någon vill gå med! Det fanns dock redan en grupp för aprilbebisar. :)
www.familjeliv.se/forum/group/123779
Nu har jag gråtit hysteriskt. Men börjat lugna ner mg nu efter att ha läst hur skyddad bebisen är i magen ändå. Jag snubblade och ramlade framstupa här hemma rakt på golvet. Knät och händerna tog nog största smällen men kände att magen var i golvet också. Hann inte parera fallet alls. Så nu ligger jag på rygg i soffan och lugnar ned mig. Känner tydliga rörelser och sparkar, har inga direkta sammandragningar så tror inte det är någon fara. Men hjälp vad rädd jag blev. Och är fortfarande skärrad och lite orolig. Men känner jag mig öm i magen eller får blödning eller liknande åker jag in direkt såklart.
Ringde Mvc efter det att jag ramlade tidigare idag. Ville mest kolla vad dem tyckte jag skulle göra. Hon ringde vidare och rådfrågade förlossningen, som i sin tur tyckte att jag skulle komma in och kolla extra.
Så fick en tid nu i eftermiddag för ctg, var klar efter 10 minuter och hjärtat slog fint och rörelserna var bra. Kändes på något vis skönt att få kolla att allt var ok. Även om jag inte behövt åka in alls egentligen. Men hellre en gång för mycket.
Jag vill stanna en stund på förlossningen dvs minst 2 dagar. Är jättenojjig för allt. Har börjat oroa mig för förlossningen. Rädd att spricka mycket, att något går fel, barnet fastnar och skadas, att få förlossningsdepression igen. Usch känns jättejobbigt. Har bokat tid hos en kurator för att prata lite. Fick en allvarlig förlossningsdepression med mitt första barn och har inget minne av hennes första halvår. Fick hjälp rätt fort så det blev ju bra till slut men det var riktigt jobbig tid.
Fick inte det med andra barnet. Träffade en psykolog i förebyggande syfte som hjälpte väldigt mycket.
Nu närmar det sig för tredje barnets ankomst och då kommer alla möjliga tankar, glädje, längtan och oro och rädsla.
Om du får en vanlig och problemfri förlossning och du kommer igång med amning (eller flaskmatning eller vad ni tänkt) så tror jag absolut inte att ni måste stanna så värst länge. Vi stannade som sagt exakt 22 timmar. Men vi hade fått åka hem tidigare också. Kanske är olika på olika sjukhus, men tror absolut ni får bestämma själva. Tror jag och dottern hade åkt hem också om min man inte hade fått stanna. Sen kan jag tycka att det var riktigt skönt med en säng med höj och sänkbar huvudända..magmusklerna var inte så användbara efter och jag hade träningsvärk i hela kroppen på morgonen dagen efter förlossningen, så sängen och det där handtaget som hängde från taket var guld värt just då;)
Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.
Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll.
Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.
Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll.
Nu har jag gråtit hysteriskt. Men börjat lugna ner mg nu efter att ha läst hur skyddad bebisen är i magen ändå. Jag snubblade och ramlade framstupa här hemma rakt på golvet. Knät och händerna tog nog största smällen men kände att magen var i golvet också. Hann inte parera fallet alls. Så nu ligger jag på rygg i soffan och lugnar ned mig. Känner tydliga rörelser och sparkar, har inga direkta sammandragningar så tror inte det är någon fara. Men hjälp vad rädd jag blev. Och är fortfarande skärrad och lite orolig. Men känner jag mig öm i magen eller får blödning eller liknande åker jag in direkt såklart.
Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.
Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll.
I jämförelse med dig och vad några andra i tråden har fått genomlida så har jag haft en ganska lätt graviditet trots att det inte varit helt problemfritt för mig heller.
Här är det en ganska tung dag idag :( Jag hade en bättre natt än natten mellan lördag och söndag,då jag sov fruktansvärt lite och hade väldigt ont men men. Inatt så visst hade jag lite ont och jobbigt och svårt och ont när jag vända mig och springa upp på toaletten men ändå helt okej och sov gott när jag väl sov. Har varit en lugn dag idag ändå. Varit på läkarbesök med dottern,tog en mysig fika ihop hela familje tillsammans med min mamma och sen än väldigt snabb handling. Så inte ansträngt mig idag så,varit otroligt skönt att mannen varit hemma idag,så tacksam över det. Då jag har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag så vet inte vad jag skall göra :'( Legat på sängen en stund, men hjälpte inte mycket. Ändå skrikit till av smärta och tårarna kom i mellan åt. Känner mig bara mer och mer ledsen,nere och känslig. Kände aldrig så med dottern,visst var orolig mycket mer när jag var gravid med henne men inte såhär nedstämd. Känns som jag blir det bara oftare. Börjat små oroa mig för saker nu med. Just nu känns det bara som jag vill få allting överstökat,jag orkar inte mer. Samtidigt känns det så hemskt och elakt och säga så. Älskar ändå och vara gravid på det sättet att jag älskar magen och få känna sparkar och rörelser och allt där inne och mysa med magen. Men jag är så trött och less på att gå och ha ont nu!! Jag vill verkligen inte ha ont mer nu!! Jag vill slippa ha ont, jag vill vara glad och bli "normal" igen. Jag vill så gärna har våran bebis nu,längtar så fruktansvärt mycket och denna smärta får mig inte och längta mindre. :( Jag både längtar och ser framemot besöket hos min bm på fredag få prata ut och se om man kan hitta en lösning för mig de sista veckorna för och orka psykiskt,även fysiskt men mest psykist just nu. Utan de där tabletterna,vill verkligen inte ha de och nu är ju nätterna mycket bättre, men dagarna värre och då vågar jag inte ta de. Samtidigt känner jag mig nervös och orolig inför bm besöket,då jag inte vet vad hon skall säga eller tycka om att jag inte vill ta tabletterna jag fått utskrivet, att jag inte ens vill hämta ut de ifrån apoteket. Men jag och min man har pratat och det känner verkligen inte bra för någon av oss ifall jag tar det. Så det är vårar gemensamma beslut som vi ändå känner att vi mår bästa av,sen att jag har så ont är väldigt jobbigt för oss båda men tabletterna känns inte som en bra lösning för oss. För känns som jag bara kommer bli nojig och orolig utav dem och må dåligt psykiskt av de. Eftersom jag egentligen inte vill och jag är orolig och fundersam till deras påverkan och biverkningar och så. Jag vet inte vad jag vill med inlägg men behövde nog få skriva ut mina tankar och känslor lite.
Hoppas ni har haft en bra dag och får en bra kväll.