BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Pratade med min bm tidigare idag. Gillar att hon är så bra och lyssnar. Pratade en lång stund. Förklarade för henne hur jag mår,illamåendet som är tillbaka igen,hur trött jag är och hur fruktansvärt ont jag har så jag inte vet vart jag skall ta vägen. Hon tyckte jag skulle överväga detta med akupunktur igen men det känns inte för något som fungerar för mig och tenns apparat hade det med dottern men kändes inte som det hjälpte. Hon förstod att jag hade fruktansvärt ont och att det var jobbigt. Hon sa att det är ovanligt att man har såhär ont som jag har men finns vissa få kvinnor som drabbas av det. Tyvärr kan man inte göra så mycket,det blir bättre efter förlossningen även om det inte blir helt bra direkt utan tar tid, men då kanske jag kan gå till sjukgymnast och göra övningar och få hjälp mer så. Men hon förstod och tyckte det var hemskt. Sa att ibland har jag ju så ont så jag bara skriker,gråter och typ klämmer sönder min mans hand för det gör så ont. Hon sa att så ont skall jag inte behöva ha och när det är så ont så tyckte hon jag skulle ringa och söka akut till förlossningen,dock kan det inte göra så mycket. Men få en bedömning. Hon vet att det funnits de som blivit inlagda och fått smärtlindring på sjukhus pga smärtor då de inte kunnat gå utan fått sitta i rullstol. Och hon visste även de som haft så ont att det blivit igångsatta men hon visste inte i vilken vecka. Sa att jag försöker göra så lite som möjligt men spelar ingen roll,min man kan inte vara hemma hela tiden heller och jag måste ta hand om min dotter. Mår redan dåligt för att jag inte riktigt kan ta hand om henne och leka som vanligt, känner att jag inte är den mamman som jag vill vara. Bm sa då att min dotter kommer inte ta skadad eller minnas detta och hon förstår inte men hon förstod att det kändes och var jobbigt för mig. Men samtidigt att de skall mycket till för att man skall få igångsättning men är ju ev det. Så hon skulle prata med läkaren jag varit hos om det finns någonting man kan göra, ev remiss för att prata om eller få en bedömning om ev igångsättning längre fram om jag fattade det rätt. Hon skulle ringa läkaren på torsdag och prata och sen höra av sig till mig. Men hon sa flera gånger att hon tyckte synd om mig och att det är ovanligt att ha det såhär hemskt,men sa även flera gånger att får jag så ont på eftermiddag/kväll så skall jag söka akut. Samtidigt vet jag inte vad de kan göra och samtidigt rädd för att bli inlagd,har sjukhusskräck. Tror inte det finns något man kan göra eller de kommer och göra,var bara skönt och prata med henne. Men så jobbigt med denna smärta. Bröt ihop totalt efter jag hade pratat med henne för allt känns bara jobbigt. Som jag sa till min bm så vill jag ju absolut inte att bebisen födds redan,så det är sköt att tappen inte är påverkad och skulle de ske något är jag snart i v 34+0 så de inte stoppar,en liten tröst ifall de sätter igång. Samtidig som jag sa till bm så vill jag ju ha bebis ett tag till i magen eftersom jag vill att den skall vara fullgången 37+0 och få tid på sig och den mår ju bäst i min mage,iallafall ett par veckor till Så vill absolut inte göra något innan det. Samtidigt har jag så ont och varje dag blir det värre. Visst jag har bra förutsättningar att födda tidigare än bf då jag gjorde det med min dotter men ingen garanti. Hon förstod och sa också att de bästa är ju om bebis stannar och det vill jag ju så den är fullgången och jag vill ju helst att de skall sätta igång av sig själv,men som hon sa så skall jag ju mår bra också och orka. Jag skall orka min dotter ändå någorlunda även om de inte är perfekt nu,skall orka en förlossning,sen 2 barn och skall orka med mig själv. Vill inte vara helt slut innan förlossningen ens. Men vi får se vad hon och läkaren säger om det finns något man kan göra. Eller om det bara är att stå ut,så att säga. Mycket tankar och känslor efteråt och så nu. Tung dag,vet inte vad jag skall tänka varken in eller ut. Men får ta en dag i taget och försöka ta mig igenom den bara. Vecka 33+ 2 idag iallafall. Men är ändå ett par långa veckor kvar...

Inte går det sova då bebisen rör sig jättemycket i magen och det gör ont. Vaknade av att det känns som hela havet stormar i magen och att det gör väldigt ont på vissa ställen. Är jättetrött men det är omöjligt att sova pga den enorma aktiviteten i magen.

Är ju glad att bebisen rör sig mycket (har en riktig vilde i magen både dag och nattetid) men det är samtidigt jobbigt då det gör ont och ibland är det faktiskt riktigt obehagligt. Tarmarna, revbenen, underlivet och baken får rejäla kickar. Ibland känns det som att en fot kommer sticka ut någonstans.

.... Och nu fick stackarn hicka oxå.

Är i vecka 34+2.

Någon mer som känner igen sig?

Pomperipossa: Skulle handlat det sista idag ocj försöka packa iordning väskan men det blev inte gjort:/ så får fixa det snart känns det som. V37 på fredag..det närmar sig.

Bindor, amningsinlägg, Purelan (absoluta räddaren i nöden!!) alvedon och lite sånt där bra att ha saker.

För dottern sjöng jag "lilla humlan" ni vet den där Astrid Lindgren sången. "Nu lilla humlan nu ska du sooova.."osv. Började sjunga den när hon var nyfödd vid nattning och gör det fortfarande 3,5 år senare. Nu kan hon den också och ska sjunga den för lillebror när han kommit ut. Mysigt:)

Jag känner ett tryck nedåt men även rakt upp i revbenen. Lillebror hade inte fixerat sig förra veckan när BM kände. Så misstänker att läget är detsamma nu med. Tycker däremot att magen sjunkit en aning.