Hej!
Ser många BF-trådar där alla flyttar över på Facebook, men tänkte att här kan vi som väntar barn i mars/april och som gärna också vill prata i en gammal hederlig tråd här på FL kan samlas! 
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-31 09:11
Jag har även skapat en grupp för oss som väntar marsbebisar 2016 om någon vill gå med! Det fanns dock redan en grupp för aprilbebisar. :)
www.familjeliv.se/forum/group/123779
Ringde dem igår kväll. Bad mig avvakta, som jag trodde dem skulle säga. Skulle de fortsätta idag va jag välkommen när som och kolla, behövde inte ringa eller nå innan :)
Läkaren gav mig fortsatt sjukskrivning. Fick själv välja hur länge och tog till ca 2 V innan bf så går jag sedan över till mammapeng. Han sa att de va oklart om FK kommer godkänna de så vi får hålla tummar och tår!
Foglossningen är värre än värst Idag, kan de bero på att bebis fixerar sig? De kom ju som en blixt från ovan igår
Hej på er, jag har foglossning i mittenfogen och det skär som en kniv ärligt talat. Har haft lite mindre ont än med dotter . Men nu har det slagit till med full styrka känner jag. Gör förbannat ont helt enkelt. Att ta av sig byxorna är helt omöjligt om jag ska stå på ett ben och att gå är bara det illa nog. Usch och fy!
Hej allihopa!
Har varit hos läkaren idag för att kolla så tappen inte har blivit påverkad. Måste säga till och börja med så älskar jag verkligen den läkaren,hon är bara helt fantastisk!! Allting såg jättebra ut,tappen var inte förkortad utan var lite mer än 3 cm vilket var väldigt bra. Så sammandragningarna har inte påverkat något vilket är skönt. Så hon sa att jag skulle fortsätta och kämpa på och göra det jag orkar och orkar jag inte så skulle jag vila,men att jag ändå försöker röra mig lite varje dag och så för blodcirkulationens skull. Så det kändes så bra. Vi pratade även om min smärta jag haft ner i underlivet och fogarna och så. Hon sa att det är inte alls konstigt då bebis ligger med huvudet neråt och nog gärna trycker på neråt och så för att lägga sig till rätta och så. Men hon förstod och såg att jag hade ont och att fogarna har blivit värre sen jag sist var där för ca en månad sen. Men tyvärr kan man inte göra så mycket åt det,det är typ akupunktur men eftersom jag är nål rädd så känns inte det som ett alternativ för mig. Och någon annan smärtlindring finns inte då man inte kan ge typ morfin liknande tabletter för det är ju inte bra för bebisen. Så tyvärr inte mycket man kan göra och det är en hemsk smärta. Det hon däremot pratade om, var att man kan ju göra en bedömning och diskutera ev en hinnsvepning eller ta hinnorna om jag skulle vara mogen för det när jag är i v 38+0. Men ingenting som är bestämt,vet inte ens om det blev bestämt att man skulle göra en bedömning för det,men förstod det som så. Eftersom jag har så extremt ont och inte kan få sova eller något så kan man ju se. Men de gör ju ingeting om jag inte är mogen eller så för de vill inte riskera att jag liksom ligger och har ont i en sjukhussäng i 3 dagar, detta lät och kändes så bra. För just nu är jag ju så rädd och gå över tiden och det känns så jobbigt att smärtan bara blir värre för varje dag fast jag inte gör någonting typ. Samtidigt vill jag ju inte riskera något utan vill ju bebisens bästa och vill absolut vara fullgången 37+0 om det inte sätter igång utav sig själv. Samtidigt sa hon att jag hade goda förutsättningar för att bebisen kanske kommer kring v 38+ då min dotter föddes i vecka 38+3 men så klart finns ju inga garantier eller så. Men vore skönt om det blev så, går ju in i vecka 33+0 på måndag så isåfall skulle det innebära 5 veckor till,tills jag iallafall är v 38+0. Men vi får se hur det blir och vad som sker. Min man är ju inte så förtjust i detta med ev igångsättning,vilket jag förstår. Då jag också helst vill att de skall sätta igång utav sig själv,men just nu gör detta så ont och jag känner mig inte som en bra mamma till vår dotter och sen skall jag klara av en förlossning och ett barn till. Men som jag förklarade så är det ju inte säkert att det behövs, det är inte ens säkert jag får det och inte ens säkert att jag är mogen. Men han är rädd att det skall sluta med sugklocka eller kejsarsnitt då vi har läst att det finns en ökad risk för det. Underbart att han bryr sig så om bebisen men önskar att han kunde förstå mig med lite och hur jag känner. Men nu verkar det som vi har kommit framtill att skulle det inte sättas igång innan v 38+0 och jag får en bedömning då av och se hur mogen jag är och så, så att vi i första hand vill göra en hinnsvepning eller ta hinnorna. Detta känns bra för oss båda, sen får man ju se om jag ens får det. Men hon sa att jag hade bra förutsättningar eftersom jag födde lite tidigare sist och är omföderska,men som sagt man får se. Kan inte lova något. Blev ett långt inlägg men det är mycket tankar och känslor och så nu efteråt.
Tycker ni jag tänker dumt? Och hur hade ni gjort i ett sånt här läge och så? Är det dumt med ev hinnsvepning eller att de tar hinnorna?
Vill bara bolla tankar och känslor lite och få höra era åsikter kring det. Ibland är det bättre med utomstående än någon som är mitt i det med känslor och allt inblandat om ni förstår hur jag menar :)
Hej allihopa!
Har varit hos läkaren idag för att kolla så tappen inte har blivit påverkad. Måste säga till och börja med så älskar jag verkligen den läkaren,hon är bara helt fantastisk!! Allting såg jättebra ut,tappen var inte förkortad utan var lite mer än 3 cm vilket var väldigt bra. Så sammandragningarna har inte påverkat något vilket är skönt. Så hon sa att jag skulle fortsätta och kämpa på och göra det jag orkar och orkar jag inte så skulle jag vila,men att jag ändå försöker röra mig lite varje dag och så för blodcirkulationens skull. Så det kändes så bra. Vi pratade även om min smärta jag haft ner i underlivet och fogarna och så. Hon sa att det är inte alls konstigt då bebis ligger med huvudet neråt och nog gärna trycker på neråt och så för att lägga sig till rätta och så. Men hon förstod och såg att jag hade ont och att fogarna har blivit värre sen jag sist var där för ca en månad sen. Men tyvärr kan man inte göra så mycket åt det,det är typ akupunktur men eftersom jag är nål rädd så känns inte det som ett alternativ för mig. Och någon annan smärtlindring finns inte då man inte kan ge typ morfin liknande tabletter för det är ju inte bra för bebisen. Så tyvärr inte mycket man kan göra och det är en hemsk smärta. Det hon däremot pratade om, var att man kan ju göra en bedömning och diskutera ev en hinnsvepning eller ta hinnorna om jag skulle vara mogen för det när jag är i v 38+0. Men ingenting som är bestämt,vet inte ens om det blev bestämt att man skulle göra en bedömning för det,men förstod det som så. Eftersom jag har så extremt ont och inte kan få sova eller något så kan man ju se. Men de gör ju ingeting om jag inte är mogen eller så för de vill inte riskera att jag liksom ligger och har ont i en sjukhussäng i 3 dagar, detta lät och kändes så bra. För just nu är jag ju så rädd och gå över tiden och det känns så jobbigt att smärtan bara blir värre för varje dag fast jag inte gör någonting typ. Samtidigt vill jag ju inte riskera något utan vill ju bebisens bästa och vill absolut vara fullgången 37+0 om det inte sätter igång utav sig själv. Samtidigt sa hon att jag hade goda förutsättningar för att bebisen kanske kommer kring v 38+ då min dotter föddes i vecka 38+3 men så klart finns ju inga garantier eller så. Men vore skönt om det blev så, går ju in i vecka 33+0 på måndag så isåfall skulle det innebära 5 veckor till,tills jag iallafall är v 38+0. Men vi får se hur det blir och vad som sker. Min man är ju inte så förtjust i detta med ev igångsättning,vilket jag förstår. Då jag också helst vill att de skall sätta igång utav sig själv,men just nu gör detta så ont och jag känner mig inte som en bra mamma till vår dotter och sen skall jag klara av en förlossning och ett barn till. Men som jag förklarade så är det ju inte säkert att det behövs, det är inte ens säkert jag får det och inte ens säkert att jag är mogen. Men han är rädd att det skall sluta med sugklocka eller kejsarsnitt då vi har läst att det finns en ökad risk för det. Underbart att han bryr sig så om bebisen men önskar att han kunde förstå mig med lite och hur jag känner. Men nu verkar det som vi har kommit framtill att skulle det inte sättas igång innan v 38+0 och jag får en bedömning då av och se hur mogen jag är och så, så att vi i första hand vill göra en hinnsvepning eller ta hinnorna. Detta känns bra för oss båda, sen får man ju se om jag ens får det. Men hon sa att jag hade bra förutsättningar eftersom jag födde lite tidigare sist och är omföderska,men som sagt man får se. Kan inte lova något. Blev ett långt inlägg men det är mycket tankar och känslor och så nu efteråt.
Tycker ni jag tänker dumt? Och hur hade ni gjort i ett sånt här läge och så? Är det dumt med ev hinnsvepning eller att de tar hinnorna?
Vill bara bolla tankar och känslor lite och få höra era åsikter kring det. Ibland är det bättre med utomstående än någon som är mitt i det med känslor och allt inblandat om ni förstår hur jag menar :)
Nystjärna : Alltså jag tycker så oerhört synd om dig! Fruktansvärt att behöva ha så ont. Men skönt att du fått illamående under kontroll.
Idag var jag och dottern på Mvc besök, och allt såg bra ut. Normalt blodtryck, järn/ blodvärdet låg på 115, förra gången tror jag vilket vi fick säga var över gränsen men jag fick gärna äta mer järnrik mat. Min vikt har stått stilla sedan sist totalt +5kg sen inskrivningen, magen växer ändå som den ska. Så skönt! Älskar vår BM hon är så himla go med vår dotter som ju får vara med och göra alla sakerna. Idag fick hon lyssna på både mitt och hennes eget hjärta och så fick hon hålla den lilla lilla modellbebisen. Och såklart trycka upp britsen och trycka ned den igen när jag var klar. Det är verkligen guld värt med en BM som inte stressar sig igenom en undersökning.
Nu börjar det för övrigt kännas att det är nära, i morgon går vi in i v 36!!!!
Var på kontroll hos bm igår. Hade högt blodtryck och utslag på proteiner i urinen. Dessutom gått upp ytterligare 3 extra kg de senaste 2 veckorna. Så nu har jag begynnande havandeskapsförgiftning. Bm skickade mig vidare till sjukhuset för ytterligare koll, blodprov visade ettförhöjt njurvärde bland annat. Bebis mådde prima. Har dock inga symptom än, men känns jätteläskigt....
Dessutom så misstänker min bm att bebis kommer bli en stor bebis. Var på tillväxtkontroll i v. 34, då trodde de att bebis kommer väga 3700 vid BF, men min bm sa att den nu (i v. 37+6) känns stor och att hon tror den kommer väga mer.
Så nu har jag blivit ordinerad vila, mäta blodtrycket hemma och åter för nya prov imorgon. På måndag ska de göra ett nytt tillväxtultraljud. Om förgiftningen blir värre eller om bebis är för stor kommer de antingen sätta igång mig eller k-snitt. Usch vad jobbigt det känns, att liksom få höra att man är sjuk fast man själv inte känner av det.
Var på kontroll hos bm igår. Hade högt blodtryck och utslag på proteiner i urinen. Dessutom gått upp ytterligare 3 extra kg de senaste 2 veckorna. Så nu har jag begynnande havandeskapsförgiftning. Bm skickade mig vidare till sjukhuset för ytterligare koll, blodprov visade ettförhöjt njurvärde bland annat. Bebis mådde prima. Har dock inga symptom än, men känns jätteläskigt....
Dessutom så misstänker min bm att bebis kommer bli en stor bebis. Var på tillväxtkontroll i v. 34, då trodde de att bebis kommer väga 3700 vid BF, men min bm sa att den nu (i v. 37+6) känns stor och att hon tror den kommer väga mer.
Så nu har jag blivit ordinerad vila, mäta blodtrycket hemma och åter för nya prov imorgon. På måndag ska de göra ett nytt tillväxtultraljud. Om förgiftningen blir värre eller om bebis är för stor kommer de antingen sätta igång mig eller k-snitt. Usch vad jobbigt det känns, att liksom få höra att man är sjuk fast man själv inte känner av det.
Förstår att du är orolig. Men bra att dem håller extra bra koll på dig! Skönt att du mår så pass bra ändå. Kan tänka mig att man kan må riktigt dåligt annars. Hoppas det går bra på tul på måndag. Och försök vila så mycket du bara kan. Och det måste kännas skönt att bebis i magen mår bra:) kram till dig <3