BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Hej allihopa.

Här är det sådär idag :( Har väldigt ont i mina fogar :( Började redan igår,men ännu värre idag. Är så trött för jag inte kunnat sova pga att jag haft ont, råkade till och med väcka mannen i natt pga smärtan. Kunde knappt ta mig upp hur soffan. Hur skall jag fixa detta i flera veckor till ? :'( Så med min foglossning så går det bokstavligt talat åt helvete med. En del säger det kan bli bättre mot slutet när bebis sjunkit ner och fixerat sig, jag hoppas på det men inte speciellt säker eller positiv till att det kommer hjälpa eller göra så mycket skillnad för mig dock. Eftersom foglossningen bara blir värre och värre för varje dag :( Imorgon går jag in i v 34 ( 33+0 ) vilket innebär att det är 7 veckor kvar till BF, hur skall jag fixa det. Orkar verkligen inte mer och orkar inte ha ont och vara trött hela tiden. Känns tungt, så när det gäller humöret så är jag inte så mycket irriterad även om det kommer ibland när jag har väldigt väldigt ont. Och trött men inte farligt, men att jag känner mig orkeslös,ledsen,nedsänd och tråkig. Känns som jag sällan är glad :( Sammandragningarna är ju där men känns lite lugnare än så länge idag,lika så förvärkarna. I fredags dock hade jag en del molande värk,vi var och handlade så hade jag en molande värk och blev bara mer och mer varm,illamående och ont i fogarna, kände mig nästan svimfärdig. Så fick gå ut och sätta mig bilen för mådde verkligen jättekonstigt. Sen igår hade jag också en hel del molande värk som mensvärk, inte att det gjorde ont eller så men ömmade i magen. Så antar att det var växtvärk och förvärkar. Igår hade jag även,framförallt på kvällen så det pirrade,ilade och typ stickande känsla i underlivet som kittlade och små nöp till någon gång. Väldigt speciell känsla,inte att det gjorde ont men lustig,kittlande och obehaglig känsla. Antar att det var bebis som åker ner lite och gottar till sig :) Även idag har jag känt det där ilande och pirrande känslan ner till så. Har även väldigt mycket mer flyttningar just nu, men på läkar kontrollen i torsdags så sa läkaren att jag hade helt normala flyttningar,så antar att det bara är så nu i slutet att det blir lite mer. Så att såhär ser det ut just nu för mig. Imorgon är det vardag igen med jobb för mannen och dagis för dottern efter att vi haft sjukstuga här. Se om nästa vecka kan gå fort,vill gärna träffa min bm och prata igenom det läkaren sa och få veta vad läkaren skrev till henne och även prata om hur jag mår och se hur mycket sf.måttet ökat och om bebis åkte ner mera i bäckenet som jag misstänker.
Ne nu skall jag nog se om jag kan lägga mig och vila lite, är så galet trött och ont. Hoppas ni andra mår bra. Kram på er

37+2 idag. Skulle barnet få för sig att födas nu så räknas den inte längre som prematur <3 bara 19 dagar kvar till BF, känns helt overkligt! För 1 år sedan trodde jag aldrig jag skulle lyckas få barn. Efter 14 månaders försök fick vi missfall i v.8. Det var ungefär 1 år sedan. Men sen tog det bara 4 försök så var jag gravid igen. Och denna gången verkar det ju gå vägen <3

Har njutit mkt av min graviditet. Mått lite illa och så, men inte så jag ska klaga. Men de senaste 2-3 veckorna börjar jag bli riktigt less. Har gått upp ca 25 kg, känner mig tung och trött. Ont i bäcken, höfter och rygg och har utvecklat carpaltunnelsyndrom. Fötterna är jätte svullna och jag börjar tokflåsa av minsta ansträngning. Går upp ca 3 gånger per natt för att kissa. Har fått hemorrojder. Brösten läcker (vilket inte känns så negativt iofs, känns mest häftigt ) Det tar mig typ 15 min varje morgon att ens lyckas klä på mig (stödstrumpor är inte det lättaste att få med en jättemage i vägen). Det börjar vara så mkt problem nu så nu vill jag bara att bebis ska komma!

Förlåt för att jag klagar, men behövde bara skriva av mig lite men nu känner jag mig verkligen redo för vårt barn. Allt är inköpt, förlossningsbrev är skrivet och väskorna packade. Nu ska man "bara" lyckas som förälder oxå...

Tjejer. Har ni rikliga flytningar? Jag har, något jag tror, är vattniga flytningar. De liksom känns som om de rinner, samtidigt som de känns som växtvärk i framsida lår. De som oroar mig är att jag hade så med första sonen, åkte in två-tre gånger och vart avvisad. Sedan på en kontroll på spec MVc så visade de sig att jag hade för lite fostervatten och fick lite skäll för att jag inte kommit in tidigare (vilket jag ju faktiskt hade gjort). Men de va ju bf +11, nu är jag bara i V 31+1.

Jag har nu bara 23 dagar kvar till BF och samtidigt som det känns skönt att graviditeten börjar lida mot sitt slut så känns det samtidigt jobbigt och skrämmande att det snart är dags för en förlossning. Känns liksom lite som att man så gärna vill vara där och snart ha bebis hos sig samtidigt som man inte känner sig riktigt redo och att det gärna hade fått dröja ett tag till, men man kanske aldrig känner sig riktigt redo för en erfarenhet som är svår att veta vad det är som verkligen väntar och hur det kommer vara gentemot vad tankarna på förhand är. 

Jag som gillar att ha kontroll över saker och ting känner att det börjar bli lite jobbigt med ovissheten ju längre bf man kommer, dvs. att inte våga planera för mycket för vet inte när bebis är redo att komma ut, att inte veta om man hinner klart med saker man påbörjat. Någon som känner igen sig?

Förresten är det någon mer som har en partner som har ett jobb som innebär att denne jobbar långt bort och inte har möjlighet att avbryta direkt utan att det kan ta några timmar innan denna har möjlighet att komma? 

Nån som har haft svamp under graviditeten? Vad har ni tagit mot den för att skiten ska försvinna? Blir fan galen här hemma :(

Nån som har haft svamp under graviditeten? Vad har ni tagit mot den för att skiten ska försvinna? Blir fan galen här hemma :(