Hej!
Ser många BF-trådar där alla flyttar över på Facebook, men tänkte att här kan vi som väntar barn i mars/april och som gärna också vill prata i en gammal hederlig tråd här på FL kan samlas! 
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-31 09:11
Jag har även skapat en grupp för oss som väntar marsbebisar 2016 om någon vill gå med! Det fanns dock redan en grupp för aprilbebisar. :)
www.familjeliv.se/forum/group/123779
Var på kontroll hos bm igår. Hade högt blodtryck och utslag på proteiner i urinen. Dessutom gått upp ytterligare 3 extra kg de senaste 2 veckorna. Så nu har jag begynnande havandeskapsförgiftning. Bm skickade mig vidare till sjukhuset för ytterligare koll, blodprov visade ettförhöjt njurvärde bland annat. Bebis mådde prima. Har dock inga symptom än, men känns jätteläskigt....
Dessutom så misstänker min bm att bebis kommer bli en stor bebis. Var på tillväxtkontroll i v. 34, då trodde de att bebis kommer väga 3700 vid BF, men min bm sa att den nu (i v. 37+6) känns stor och att hon tror den kommer väga mer.
Så nu har jag blivit ordinerad vila, mäta blodtrycket hemma och åter för nya prov imorgon. På måndag ska de göra ett nytt tillväxtultraljud. Om förgiftningen blir värre eller om bebis är för stor kommer de antingen sätta igång mig eller k-snitt. Usch vad jobbigt det känns, att liksom få höra att man är sjuk fast man själv inte känner av det.
Liten uppdatering på hur det gått för mig: blodtrycket ligger fortfarande högt och jag har mer proteiner i urinen än tidigare så nu är jag inskriven på sjukhuset för observation. Mår dock bra och har inga känningar på havandeskapsförgiftning. Bebis mår också bra och blir ingen jättebebis iaf, de uppskattade nuvarande vikt till ca 3,5 kg. Har diskuterat igångsättning med läkarna men i nuläget avvaktar vi. Jag tycker det känns läskigt att bli igångsatt och vill helst att allt kommer igång naturligt... Har ni några erfarenheter av igångsättning?
Liten uppdatering på hur det gått för mig: blodtrycket ligger fortfarande högt och jag har mer proteiner i urinen än tidigare så nu är jag inskriven på sjukhuset för observation. Mår dock bra och har inga känningar på havandeskapsförgiftning. Bebis mår också bra och blir ingen jättebebis iaf, de uppskattade nuvarande vikt till ca 3,5 kg. Har diskuterat igångsättning med läkarna men i nuläget avvaktar vi. Jag tycker det känns läskigt att bli igångsatt och vill helst att allt kommer igång naturligt... Har ni några erfarenheter av igångsättning?
Hej på er.
Idag är en tung och jobbig dag :( Just nu ligger jag bara i sängen och tårarna forsar ner för jag har så sjukt ont i mina fogar och rygg :'( Det bara hugger till och ilar, magen är stenhård så fort jag reser mig upp eller skall göra något. Ändå har jag knappt gjort något idag. Gick en kort promenad så hunden fick kissat imorse och så lämnade jag dottern på dagis bara, Sen har jag fått hjälp med att hämta henne och blivit körd hem och så,vi har varit hos vänner där hon kunnat leka av sig så inte behövt göra mycket alls idag. Ändå så sjukt ont, så vet inte vart jag skall ta vägen. Alvedon hjälper inte alls, så ingen idé och ta det. Vet inte alls vad jag skall göra eller ta vägen. :'( Funderat mycket kring detta med att läkaren sa att man kunde ev kolla på bedömning av igångsättning i v 38+0. Idag har jag funderat på varför kan man inte kolla på det redan i v 37+0? För just nu vet jag inte alls hur jag skall orka fler veckor eller ens denna veckan eller imorgon :'( Vill absolut inte göra något innan vecka 37+0 men hur skall jag klara mig dit? Funderar på att ta upp detta med min bm nästa besök,men jag vet inte. Vet inte hur jag skall ta upp det ens,hon är bra och lyssnar men vet inte hur jag skall ta upp det tycker det känns svårt. Och vet inte ens om det är mäjligt att få igenom en igångsättning "bara" för foglossning. Men set inte vad jag skall göra längre. Snälla hur tycker ni? Jag önskar jag hade bm besök denna veckan men har först besök nästa fredag. Känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt. :'( Samtidigt vill jag helst att det skall sätta igång naturligt,för tycker det är läskigt med igångsättning med, men står inte ut mera. :'( Är "bara" i vecka 33+1 idag, så till v 37+0 har jag 4 långa veckor,känns som en evighet för mig. Så snälla hur skall jag göra?! Vad tycker ni? Är jag självisk/dum som vill sätta igång tidigare? Hur skall jag göra och hur skall jag få de att lyssna och förstå mig?
Nystjärna. Det där låter extremt jobbigt! Det låter ju outhärdligt att ligga och gråta av smärta. :( Tror du att du kan få tidigarelägga besöket hos BM så du får prata med henne om det?
Nystjärna. Det där låter extremt jobbigt! Det låter ju outhärdligt att ligga och gråta av smärta. :( Tror du att du kan få tidigarelägga besöket hos BM så du får prata med henne om det?
Hej på er.
Idag är en tung och jobbig dag :( Just nu ligger jag bara i sängen och tårarna forsar ner för jag har så sjukt ont i mina fogar och rygg :'( Det bara hugger till och ilar, magen är stenhård så fort jag reser mig upp eller skall göra något. Ändå har jag knappt gjort något idag. Gick en kort promenad så hunden fick kissat imorse och så lämnade jag dottern på dagis bara, Sen har jag fått hjälp med att hämta henne och blivit körd hem och så,vi har varit hos vänner där hon kunnat leka av sig så inte behövt göra mycket alls idag. Ändå så sjukt ont, så vet inte vart jag skall ta vägen. Alvedon hjälper inte alls, så ingen idé och ta det. Vet inte alls vad jag skall göra eller ta vägen. :'( Funderat mycket kring detta med att läkaren sa att man kunde ev kolla på bedömning av igångsättning i v 38+0. Idag har jag funderat på varför kan man inte kolla på det redan i v 37+0? För just nu vet jag inte alls hur jag skall orka fler veckor eller ens denna veckan eller imorgon :'( Vill absolut inte göra något innan vecka 37+0 men hur skall jag klara mig dit? Funderar på att ta upp detta med min bm nästa besök,men jag vet inte. Vet inte hur jag skall ta upp det ens,hon är bra och lyssnar men vet inte hur jag skall ta upp det tycker det känns svårt. Och vet inte ens om det är mäjligt att få igenom en igångsättning "bara" för foglossning. Men set inte vad jag skall göra längre. Snälla hur tycker ni? Jag önskar jag hade bm besök denna veckan men har först besök nästa fredag. Känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt. :'( Samtidigt vill jag helst att det skall sätta igång naturligt,för tycker det är läskigt med igångsättning med, men står inte ut mera. :'( Är "bara" i vecka 33+1 idag, så till v 37+0 har jag 4 långa veckor,känns som en evighet för mig. Så snälla hur skall jag göra?! Vad tycker ni? Är jag självisk/dum som vill sätta igång tidigare? Hur skall jag göra och hur skall jag få de att lyssna och förstå mig?
Tack för dina snälla ord. <3 Jo tänkt ringa imorgon innan deras telefon tid så jag kan lämna meddelande och be henne ringa mig. Bara rädd att jag skall uppfattas som "tjatig" och "klen" liksom. Men hoppas jag kan lämna meddelande så hon kan ringa mig så jag kan berätta får vi se vad hon säger. Jag har aldrig tagit citadon,så är lite så hur jag skulle reagera på de. Pratade ju med läkaren om smärtlindring när jag var där i torsdags och då sa läkaren att det är svårt att smärtlindra då det inte finns något och ta. Då morfin preparat eller så inte är bra för bebisen sa hon. Alvedon som du säger hjälper absolut ingenting,så faktiskt inte ens tagit det. Då jag känner att eftersom det inte gör minsta skillnad så är det ingen idé och ta de och i onödan liksom. Hoppas du förstår vad jag menar. Bm tyckte sist att jag skulle överväga akupunktur igen men rädd för nålar känns bara som jag spänner mig så nä,sen vet inte om det funka för mig. Min bm är väldigt bra och förstående så tror hon kommer lyssna och förstå. Sen är frågan hur mycket hon kan göra åt saken. Ne sant. De enda jag är glad för är att bebis mår bra och liksom inte tar skada eller mår dåligt över det. Känner mig bara lite egoistisk som inte "kämpar" mer och så. Känns som jag sviker eller vad man skall säga både bebis,min man och mig själv. Men som du säger skall orka en förlossning med,min dotter skall ha en någorlunda fungerande mamma som inte bara gråter och har ont och bara ligger i soffan och sängen. Sen vill jag vara någorlunda trevlig fru också. Min man är ju borta ca 12 timmar per dag,så även om dottern går på dagis så måste jag kunna ta hand om henne ett par timmar själv. Kan inte bara ligga på soffan heller. Utan måste finnas för henne och även våran hund. Våran hund får ändå bara superkorta promenader med mig för jag inte kan,men måste ändå kunna ta ut henne så hon får gjort sina behov. Så ingen lätt sitts.