Köpt tomt, nu bygga hus. Fler som står i startgroparna eller som redan byggt.

Hur går det för er alla?

Hej alla

Nu har vi flyttat in i det mest fantastiska hus jag kan tänka mig. Love! Så fint så genomtänkt och funktionellt. Går runt i ett lyckorus och funderar på om jag verkligen förtjänar detta. Vackra fönster från golv till tak, Högt i tak, fantastisk balkong, fantastiskt kök. Vi har gnetat och sparat sedan start och inreder med möbler som passar huset perfekt. Lycklig!!! Tack för att jag kunnat skriva av mig här. Någon annan som blivit klar på sistone?

Grattis gbgumman!

Här varade lyckan inte så länge. Vi har bott här i bara drygt ett år och för ett par veckor sedan meddelande min man att han vill skiljas. Vi har inte hunnit bygga upp tillräckligt med kapital för att någon av oss ska ha råd att bo kvar (troligtvis), så blir väl till att sälja (troligtvis med en ganska rejäl förlust) och gå tillbaka till lägenhet och inte en fin i ett bra område som vi hade förut, utan något skruttigt i något område jag egentligen inte vill bo. Inte så jag tänkte att mina barn skulle växa upp.  I 8 månader (sedan minstingen föddes) hade jag allt jag kunnat drömma om; två underbara barn, fantastisk man, ett hus jag älskar i ett område jag älskar, bra ekonomi och ett jobb som också är min hobby. Nu bara rasar allt.

Minns inte hur lång tid att tog. Minns inte när vi hade avrop men jag tror det var för ca ett år sedan. Sedan så tog det några månader i kö på fabriken. Många som beställer hus. Vid lucia kom huset till tomten och den 12 maj var det dax för slutbesikting. Det är värt allt slit. är på jobbet nu men vill helst vara hemma. Nästa vecka är jag ledig bara för att få vara i ett hem.

Grattis gbgumman!

Här varade lyckan inte så länge. Vi har bott här i bara drygt ett år och för ett par veckor sedan meddelande min man att han vill skiljas. Vi har inte hunnit bygga upp tillräckligt med kapital för att någon av oss ska ha råd att bo kvar (troligtvis), så blir väl till att sälja (troligtvis med en ganska rejäl förlust) och gå tillbaka till lägenhet och inte en fin i ett bra område som vi hade förut, utan något skruttigt i något område jag egentligen inte vill bo. Inte så jag tänkte att mina barn skulle växa upp.  I 8 månader (sedan minstingen föddes) hade jag allt jag kunnat drömma om; två underbara barn, fantastisk man, ett hus jag älskar i ett område jag älskar, bra ekonomi och ett jobb som också är min hobby. Nu bara rasar allt.

Så otroligt ledsamt, vilken chock! Hoppas att ni kan gå på parterapi och hitta tillbaka till varandra men annars att du finner styrkan att ta dig igenom detta. Två underbara barn har du med dig genom hela livet i alla fall, stor kram.

Tack!

Vi har precis påbörjat parterapi, men han går dit i syfte att få ett så bra avslut som möjligt. Jag hoppas förstås att han ska ångra sig under tidens gång, men det verkar inte troligt. Ja, det är iaf tur att man har barnen, men känns hemskt att förlora halva deras liv också.

Åh vad jag känner med dig, nästan ingen har ju det som guld och gröna skogar när barnen är sådär små... Har han själv ens tänkt på att han också förlorar halva tiden med barnen under hela deras uppväxt. Hoppas han ändrar sig och vill kämpa mer för att hålla ihop familjen och åtminstone ge dig en chans för er att förändra det han är missnöjd med, förstår att du känner dig sviken och förbannad.

Jag vet inte riktigt hur han tänker, inte han själv heller tror jag. Han försöker bara känna, vad det nu innebär...