Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Ja precis. Gjorde ju ett vul i onsdags där allt såg bra ut, men det lugnar ju föga.Det sa läkaren ingenting om. Bara att allt såg bra ut. Det kan ju lika gärna komma ifrån slemmhinnorna som är sköra nu efter några veckors behandling med lutinus. Har fortfarande ömma bröst, molvärk och illamåendet från hin håle så det lugnar lite.

Tömda järndepåer så dags att börja äta järntabletter. Inte konstigt jag varit så fruktansvärt trött! Idag går jag in i vecka 13 ????

Härligt att.gå in i v. 13 :) Nästan så jag längtar tills jag börjar jobba igen efter semestern, för då är tolv veckor förbi.

Jag käkar jordgubbar som bara den! :)

Din stackare :( Jobbigt när det måste hålla på! Har du slutat med Lutinus nu eller? Om symptomen fortfarande är där ska du säkert inte behöva oroa dig. Sen vet jag att det inte är samma sak som att man inte gör det, för det är väl det vi är bäst på - att oroa oss? Liten mådde ju bra sist du såg den :) 

Förresten ringde de igår från MVC. De nya sköldkörtelproverna var något bättre, så jag behöver inte Levaxin än så länge :) Men jag ska fortsätta ta prover för säkerhets skull. 

Jag tror att mitt illamående håller på att bättra sig något. Går in i v. 12 imorgon, så det borde väl inte vara något farligt? Vad tror ni? 

Hej! Hoppar in och gör er sällskap :) Kul att få lite inblick i hur det är för andra som befinner sig i samma situation som jag (och min man) gör. Vi blev gravida på vårt andra ivf-försök nu i maj och vi var och gjorde ett ultraljud igår (födsel beräknad till den 9/2). Helt overkligt att se att det faktiskt finns något där inne (2,7cm lång med pytte pyttesmå armar och ben). Stirrade bara på skärmen och fick inte fram ett ljud. Både jag och min man garvade på hemvägen åt att vi kan bli så "chockade" över något som vi kämpat för i så många år :) Vi borde ju vara extremt väl förberedda, men icke!! Har känts som att chansen att det skulle "ta sig" är så himla liten och att sen också få behålla barnet... ja, min vana trogen så har jag väldigt lätt för att fokusera på riskerna och vill inte måla upp falska förhoppningar. Och även om det känns lite lugnare just nu så sitter oron så klart kvar. När barnmorskan vid inskrivningen frågade om vi funderat på vart vi vill föda så kom det som chock nr 2. Föda!!? Så långt kan liksom inte tankarna sträcka sig :) I min värld är v.12 nästa stora milstolpe och kub-testet som vi ska göra. Men alla mina väninnor som har barn och min syster säger att oron, den får man lära sig leva med för den kommer liksom aldrig ta slut. Efter förlossningen kommer det att finnas tusen nya saker att oroa sig för.

Kul att få möjlighet att utbyta tankar, råd/tips etc. med er andra längs med denna resa :)

 

Välkommen Cissi78! Oron slutar aldrig kan jag intyga om, har en 2,5 årig som här hemma och vi vakar över honom som om han vore av guld (och det är han ju i våra ögon iofs).

Maka011: Håller tummarna att allt är som det ska. Jag fick ju förklarat att det var min moderkaka som rispas emot livmoderväggen när livmodern växer som blöder lite och att det var ok. När ska du sluta med Lutinusen? Jag fasade ut v.6 tror jag den här gången och då tog jag bara 2 om dagen, jämfört med 3 x 12 veckor med första barnet. Så slipper du få blödningar i slemhinnan pga det menar jag.

Cyanea: Mitt illamående slutade tvärt förra veckan och senaste dagarna har det endast kommit en stund på kvällen och jag är v. 11+0 idag! Grattis för det!

Lady1986: Skönt att få något så att det förhoppningsvis vänder. Hur lågt hade du?

Nej jag ska trappa ut den denna helgen. Har blött idag med. Jo pyret såg bra ut då. Har fortfarande symtom, men jag dör lite inomhus varje gång det blöder. Tror inte du behöver oroa dig. V 12 låter som en dröm. Gick in i v 10 idag.

På söndag tar jag sista. Då har jag hållit på med dem sen i mitten på maj. Jag har inte fått någon direkt förklaring på varför det blöder. Bara att det kan vara så.

Jag blödde också en period i början, och är tämligen säker på att det var Lutinus. På VUL såg de ingen som helst förändring i livmodern, så vi antog att det var slemhinnorna. För mig kändes tabletterna väldigt irriterande för slemhinnorna, så det kändes inte så konstigt att jag blödde. Jag tror inte att du ska behöva oroa dig (även fast jag vet att jag trots det i dina skor varit sjuk av oro), det låter helt normalt och ofarligt. För mig försvann det när jag slutade med tabletterna. 

Har det slutat blöda eller kommer det fortfarande till och från?