Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Jag känner att jag inte har koll på er, ni är inne så sällan :P Hur är det med er allihop? Kram! 

V. 13 idag! 10 dagar till nästa ultraljud! Känner av lite molvärk och ett ytterst illamående, som mer är som en klump i bröstet/strupen.

Jag mår bra. Tycker att både tröttheten och den ständiga hungern har lagt sig. Däremot blir jag flåsig som bara den av bara en promenad. Det kan väl inte ha med bara dålig kondis att göra? :) Jag har iofs inte tränat sen äggplocket typ... ajabaja!

Skönt att din trötthet och hunger börjat lägga sig! Avis! Jag måste sova middag varje eftermiddag och äter HELA tiden... Mår fortfarande illa, men inte alls på samma nivå som för några veckor sedan. Blir precis som du helt slut av att promenera, men jag kämpar på ändå! Det är ju den ökade blodmängden som gör oss flåsiga.

Hej alla! Vecka 9+4 idag och illamåendet börjar bli aningen bättre nu. Mest glad att den äckliga sura smaken jag konstant haft i munnen de senaste 3 veckorna har försvunnit. Konstiga saker som händer i kroppen! Visste inte vad det var och googlade och fick massa träffar på samma grav symptom. Glad att det försvunnit för det var värre än illamåendet. På onsdag nästa vecka har vi läkartid och nytt UL, om allt ser bra ut då kommer vi berätta för Stora att vi kanske kanske kommer bli en till i familjen i februari. Väldigt svullen i magen (fortfarande mest tarmar) och varvar mellan mammabyxorna när magen är som mest ballongaktig och resårsnodd i vanliga byxorna när magen är lite snällare. Kommer omöjligen kunna gömma den mycket längre, förundrad att inte Stora kommenterat magen än. Känner mig som värsta Barbamamman....

Kram på er alla, ha en fin helg.

Jag HOPPAS att det går bra :) Inte varit på UL på över 2v nu så då kan man ju aldrig veta... Dags för KUB ultraljud på fredag så då får vi förhoppningsvis träffa en frisk bebbe. Tiden går sååå sakta! Känns som om jag varit gravid i flera månader haha. Hur mår du?

Det är bra även om jag inte mår så bra. Mår illa mycket och är väldigt trött. Mycket molvärk och en väldigt aktiv blåsa. ;) Ska inte på inskrivningssamtal förrän i v 13. En evighet dit ju. Hur mår du själv?

Gick in i vecka 15 igår och tycker att magen stannat lite i växten. Lyssnade på hjärtat igår, lugnar lite. Har inga starka symtom kvar, molvärk någon gång ibland och måste fortfarande upp på toaletten under natten.

31 dagar kvar till Rul, hoppas tiden går fort. Vi har berättat för storasyster och hon har många frågor.

Hur är det med dig?

Är du så ung så du inte ska göra KUB?

Vad härligt att höra att det överlag är ganska bra, även om flera fortfarande mår skit ;) Instämmer med Lady1986 och Linda8110 - fy fasen vad pinsamt flåsig jag blir! XD Jätteroligt att höra hur det går för er allihop. Jag har ett superdåligt minne så det skulle vara intressant med en lista över aktuella veckor ni är i så man får bättre överblick :) 

Med mig är det överlag bra. Gick precis in i vecka 13 (12+0) idag, så det känns som att jag passerat en stor milstolpe. Äntligen i andra trimestern!! Har känt mer hunger än innan, så i och med det har jag kunnat äta bättre och illamåendet har varit lite mildare (eller, jag har i alla fall inte kräkts på ett tag). Trött fortfarande. Magen är SÅ uppblåst!!! Sen tycker jag i och för sig att jag börjat få en liten, liten kula. Den syns när jag ligger ner. Superspännande!!! 

Sitter precis med ett delikat problem. Min kusin sitter lite i samma båt som jag. Hon har också svårt att få barn, så vi har verkligen funnit varandra i det här. När hon blev gravid (som tyvärr slutade i hennes första missfall) mådde jag väldigt dåligt, så jag hanterade inte nyheten så bra som jag önskat. Jag redde ut det med henne och förklarade att min dåliga reaktion inte berodde på henne, utan bara att jag mådde så fruktansvärt i min situation, så det är lugnt med det. Nu är det ombytta roller och alltså min tur att försöka berätta för henne på ett så skonsamt sätt som möjligt och bara hoppas på att hon inte är där jag var när det gällde henne.

Har ni några tips eller idéer kring hur jag kan göra det så snällt som möjligt? Hur hade ni velat att någon berättade för er när/om ni var i det läget att ni inte stod ut med andras graviditeter? Jag tänkte skriva ett PM på Facebook så hon inte behöver känna pressen av att reagera på rätt sätt ifall hon blir ledsen och behöver smälta det lite och förklara att hon inte på något sätt är tvungen att glädjas med mig. Vad tror ni om det?