Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?

Jag undrar hur många som faktiskt förstår att det inte handlar om att sitta och vräka i sig chips, godis, glass, bakelser, läsk och snabbmat.

Det handlar (allt som oftast) om dåligt mående och psykisk ohälsa, dåliga rutiner kring mat och motion etc..

Jag går ner i vikt när jag äter regelbundet och tränar regelbundet även fast det inte är något extremt åt något håll.

Jag går upp i vikt när jag mår dåligt, inte följer mina rutiner kring mat och träning.

Och då handlar det inte om att jag springer och småäter.

Jag äter bra, MEN det kanske sker 1- 2 ggr per dag.. Jag behöver göra det MINST 4 ggr per dag. Det går kanske 8-10 timmar ibland mellan måltiderna...

Men mår man inte bra psykiskt.. hur ska man må bra fysiskt? När man inte klarar av att sköta vardagliga saker som att städa, tvätta, laga mat och arbeta/plugga.. hur ska man då orka annat?

Tänk ett steg längre innan ni dömer någon, ni vet inget om deras liv...

Fast det är väl inte så svårt att fatta. Man äter för mkt och rör sig för lite. Sen orsaken är ju olika. Oftast mår personen inte så bra psykiskt. Detta är ju det folk i allmänhet har svårt att förstå. Dessa (vi) personer kämpar oftast med så mkt mer än övervikt. Men visst håna överviktiga och säg att de är lata, äckliga osv. Men håna en smal person som är trasig i själen..det gör man ju inte, det är ju fel!

Vem har sagt något om ful och äcklig?

Nä jag menade inte just dig. Har inte läst tråden och vet inte vad som skrivits. Men det dyker ju upp trådar titt som tätt om att tjocka är äckliga osv. De hånas och förlöjligas. Det är ju ingen hemlighet precis..

På mitt jobb (vi är ca 250 personer) ser jag så tydligt hur det hänger ihop.

De normalviktiga och smala har matlåda modell mindre, äter frukt och grönt. Går ut en promenad på lunchen och motionerar på fritiden.

De överviktiga har gigantiska matlådor, ofta med pasta och olika såser. Äter mycket vitt bröd, ingen eller lite frukt och grönt och går bara mellan kontoret och matsalen.
Eller går och går... en del vaggar fram.

Det stämmer säkert som du säger, men det här med motion och leva sunt trenden är lite som marxismen var på 70 talet. Hade de som är hälsomedvetna idag levt då hade dom säkert vart politiskt medvetna vänster folk. Och tjockisarna omedvetna och ointresserade :)
Nu är det modernt att vara lycklig och hälsosam om 30 år kommer vi se tillbaka och skaka våra huvuden åt detta spektakel med

Alla faller inte för trender

Fast! Jag fick jämt höra hur ful och äckligt smal jag var i tonåren. Var 170 cm och vägde 50 kg. Och hur jag än gjorde kunde jag inte gå upp i vikt.

Inte alltid så kul att vara "för" smal heller.

Man kan bli mobbad för det också.

Nu är jag 33 år och väger 59 kilo. Har fått två barn. Och är ganska nöjd med min vikt.

Fast att inte dras med övervikt är ingen trend, det är ett sätt att bättre möjliggöra ett bra mående och en frisk kropp. Och även förhoppningsvis ett längre liv.

Trender drar jag vid kläder,, frisyrer, musikstiler och liknande.

Nej det här med övervikten har du nog rätt i, det kommer troligen alltid vara otrendigt och ganska oattraktivt  på de flesta. Det är väldig få som bar sina extra kg med pondus nuförtiden.
Men alla motionslopp och all tränings iver är troligen ganska marxistisk trots allt i alla fall om 30 år

Jo det är mycket möjligt men det spelar egentligen mindre roll.
Det är vardagsmotionen som är viktigast, man måste inte vara maratonlöpare för att hålla kroppen i hyggligt skick.

Själv har jag aldrig satt min fot på ett gym eller sprungit några lopp men jag går minst två, ofta tre mil per vecka. I rask takt. Det gör gott för både kropp  och själ.