Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?
Läser i en tråd att folk har BMI på 38, 40 ja till och med 53 och undrar... HUR blir man så fet?
Märker man inte när det börjar gå åt fel håll?
Hur kan man tillåta sig själv att bli en (förlåt) val???
-
-
Svar på tråden Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?
-
Och citationstecknen muterade till frågetecken, of course. Men det får ni leva med.
-
Och det ska stå 2-3 % i första stycket från artikeln, inget annat.
-
Bra jobbat, Allis. Fina citat och källhänvisningar. Men det du länkar till handlar om genetiska orsaker. Det var inte det, jag frågade om.Anonym (Allis) skrev 2015-01-07 19:30:24 följande:Ja för i helvete, det finns det! Och jag har postat om det också men fakta kan vara lite svårlästa.
Här är en sammanfattande (review) artikel angående vilka evidens som finns för genetisk och epigenetisk påverkan på obesitas. Artikeln baseras på många olika studier, är peer reviewed och publicerad i en ansedd vetenskaplig tidskrift.
www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3213306/
Kanske orkar man inte läsa hela denna, men läget (2011) var i alla fall följande:
[GWA= Genome Wide Association, alltså att man söker väldigt brett efter gener som (i detta fall) kan tros påverka metabolism och därmed kroppsvikt.]"Despite successes in susceptibility loci identification for obesity through the first wave of GWAs, the combined effect of the loci explains only 2?3% of the inherited contribution to obesity risk."
"The current obesity epidemic is clearly not of genetic origin per se, but due to unfavourable changes in lifestyle and environment (the ?obesogenic? environment). The obesogenic environment has different effects on different individuals in the same environment, highlighting an underlying, inherited susceptibility to obesity and fat-distribution."
"Despite the success of GWAs in obesity loci identification, we still only explain a low fraction of the inter-individual variation of obesity. Extensive work including identification of more obesity susceptibility loci, a better understanding of the gene(s) through which the effect is executed, as well as further molecular and physiological characterization of the associated genes, is now necessary before any of these findings will lead to any useful therapeutic interventions."
---
Här en lite mer lättsmält tidningsartikel
healthland.time.com/2013/07/19/news-genes-idd-in-obesity-how-much-of-weight-is-genetic/som
a) förklarar den dramatiska effekten på möss som har vissa mutationer- de äter faktiskt samma antal kalorier som andra möss utan gendefekten, och lyckas gå upp i vikt!"In the mouse study, the research team determined that mutations in the Mrap2 gene led the animals to eat less initially but still gain about twice as much weight as they normally would. While their appetites returned, these mice continued to gain weight despite being fed the same number of calories as a group of control animals. That led the scientists to figure out that the mice with the mutated gene were simply sequestering fat rather than breaking it down for energy. The mice, like people, possessed two copies of the gene, and mice with even one defective copy experienced significant weight gain, although not as much as those who had two mutated versions of Mrap2.
The scientists found a similar pattern among a group of 500 obese people; they detected four mutations in the human version of Mrap2, and each of the obese individuals possessed only one bad version of the gene."
b) ändå slutar med att nämna att det bara är ca 5% av de obesa som har en genetisk förklaring till sin övervikt, med vårt nuvarande kunskapsläge.
?Thus far mutations in about eight genes are known to cause obesity in humans. But these mutations account for under five percent of the obesity in our society, and certainly are not, by themselves, responsible for the current obesity epidemic, since the mutation rate in these genes could not have changed dramatically during the past twenty years,? says Dr. Joseph Majzoub, the chief of the division of endocrinology at Boston Children?s Hospital and an author on the Science paper."
Jag undrade om det verkligen fanns en undersökning som visade hur många procent av de överviktiga som var överviktiga av andra orsaker än "överätning"?
Hur många överviktiga har blivit undersökta eller intervjuade om orsaken till just deras övervikt?
Ren nyfikenhet! -
Då får du förtydliga din fråga, för den tolkade jag som att du ville veta hur många som inte kan peka på genetiska defekter som gör att de går upp i vikt mer än en annan person som faktiskt får i sig samma antal kalorier.Anonym (ack ja) skrev 2015-01-07 19:40:10 följande:Bra jobbat, Allis. Fina citat och källhänvisningar. Men det du länkar till handlar om genetiska orsaker. Det var inte det, jag frågade om.
Jag undrade om det verkligen fanns en undersökning som visade hur många procent av de överviktiga som var överviktiga av andra orsaker än "överätning"?
Hur många överviktiga har blivit undersökta eller intervjuade om orsaken till just deras övervikt?
Ren nyfikenhet!
Och svaret blir då ungefär 95%, som överäter. Men vi vet inte allt som genetiken har att bjuda på ännu och deras psykologiska förhållande till mat ger givetvis fler variationer. Det finns även läkemedel som dramatiskt påverkar både metabolism och aptit.
En del forskare undersöker psykosocial bakgrund ihop med obesitas. Detta resultat är kanske värt att fundera över innan man hånar överviktiga personer:
www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12119573
Body weight and obesity in adults and self-reported abuse in childhood.Abstract
BACKGROUND:Little is known about childhood factors and adult obesity. A previous study found a strong association between childhood neglect and obesity in young adults.
OBJECTIVE:To estimate associations between self-reported abuse in childhood (sexual, verbal, fear of physical abuse and physical) adult body weight, and risk of obesity.
DESIGN:Retrospective cohort study with surveys during 1995-1997.
PATIENTS:A total of 13,177 members of California health maintenance organization aged 19-92 y.
MEASUREMENTS:Body weight measured during clinical examination, followed by mailed survey to recall experiences during first 18 y of life. Estimates adjusted for adult demographic factors and health practices, and characteristics of the childhood household.
RESULTS:Some 66% of participants reported one or more types of abuse. Physical abuse and verbal abuse were most strongly associated with body weight and obesity. Compared with no physical abuse (55%), being 'often hit and injured' (2.5%) had a 4.0 kg (95% confidence interval: 2.4-5.6 kg) higher weight and a 1.4 (1.2-1.6) relative risk (RR) of body mass index (BMI) > or = 30. Compared with no verbal abuse (53%), being 'often verbally abused' (9.5%) had an RR of 1.9 (1.3-2.7) for BMI > or = 40. The abuse associations were not mutually independent, however, because the abuse types strongly co-occurred.
Obesity risk increased with number and severity of each type of abuse. The population attributable fraction for 'any mention' of abuse (67%) was 8% (3.4-12.3%) for BMI > or = 30 and 17.3% (-1.0-32.4%) for BMI > or = 40.
CONCLUSIONS:Abuse in childhood is associated with adult obesity. If causal, preventing child abuse may modestly decrease adult obesity. Treatment of obese adults abused as children may benefit from identification of mechanisms that lead to maintenance of adult obesity.
-
En vän till mig har väldigt lätt att gå upp i vikt. Om i äter samma mat och lika stora portioner håller jag vikten medan hon går upp. Lösningen för henne om hon inte vill gå upp i vikt är antingen att äta mindre och nyttigare portioner eller att röra mer på sig. Trist, men så är det.
-
Ni som skyller på ämnesomsättningen, fattar ni inte att det bara innebär att ni äter FÖR MYCKET?
Jag har hypotereos och PCOS med väldiga fel på hormonerna. Går upp i vikt "av att titta på en macka".
Vill jag inte bli fet så får jag helt enkelt vara hungrig ibland. Och INTE "titta på mackor".
Och klarar man inte att vara lite hungrig ibland, ja då har man dålig självdisciplin.
Det finns inget positivt med att vara tjock och det finns enligt mig inget attraktivt med övervikt heller. -
Det smyger sig på om man inte är den "ytliga typen" av utseende fixerade människor.
Man ljuger lite för sig själv och drar in magen.
Men förr eller senare kommer sanningen ifatt och då avgör personen i fråga om problemet är ett problem eller ej.
Man behöver inte må dåligt av lite övervikt, Hade själv övervikt i ca 10 år men brydde mig inte om det så mycket.
Fick för en tid sedan problem med ett knä och min sjukgymnast rekommenderade vikt nedgång.
Så har nu gått ner ca 18 kg sedan mitten av augusti
-
Så du menar att man är ytlig om man har koll på sin vikt?Anonym (haha) skrev 2015-01-17 14:21:01 följande:
Det smyger sig på om man inte är den "ytliga typen" av utseende fixerade människor.
Man ljuger lite för sig själv och drar in magen.
Men förr eller senare kommer sanningen ifatt och då avgör personen i fråga om problemet är ett problem eller ej.
Man behöver inte må dåligt av lite övervikt, Hade själv övervikt i ca 10 år men brydde mig inte om det så mycket.
Fick för en tid sedan problem med ett knä och min sjukgymnast rekommenderade vikt nedgång.
Så har nu gått ner ca 18 kg sedan mitten av augusti
Kan bara säga att jag inte håller med.
Man är snarare medveten och vill hålla sig i bra form.
Sedan har du rätt i att man inte behöver må dåligt av lite övervikt men det gör inte att man är en ytlig person för att man vet att man själv skulle göra det. -
vågen säger inte allt heller. Det är viktigare att vara fysisk aktiv än några kilon hit och dit.Anonym (Katja) skrev 2015-01-17 16:06:27 följande:Så du menar att man är ytlig om man har koll på sin vikt?
Kan bara säga att jag inte håller med.
Man är snarare medveten och vill hålla sig i bra form.
Sedan har du rätt i att man inte behöver må dåligt av lite övervikt men det gör inte att man är en ytlig person för att man vet att man själv skulle göra det. -
Anonym (Skyllinteifråner) skrev 2015-01-17 14:07:59 följande:
Ni som skyller på ämnesomsättningen, fattar ni inte att det bara innebär att ni äter FÖR MYCKET?
Jag har hypotereos och PCOS med väldiga fel på hormonerna. Går upp i vikt "av att titta på en macka".
Vill jag inte bli fet så får jag helt enkelt vara hungrig ibland. Och INTE "titta på mackor".
Och klarar man inte att vara lite hungrig ibland, ja då har man dålig självdisciplin.
Det finns inget positivt med att vara tjock och det finns enligt mig inget attraktivt med övervikt heller.