orolig att läxan dödar min dotters läslust

Ja det lät vettigare i mina öron. Har du tips på hur man lyckas ta upp det med en lärare ännu en gång, utan att få en infekterad relation på halsen?

Att jag är väldigt skeptis mot sådant är ju pga mina egna erfarenheter (och även andras).
För mig har läsglädjen varit det viktigaste, att kunna njuta av sin läsning. Jag var en riktig bokmal, och min lästförståelse har det aldrig varit problem med, då jag alltid toppade resultatet.
Men jag har alltid avskytt att plocka ner en bra handling i småbitar. För mig (nu pratar jag om högre nivå, typ gymnasiet) har det varit totalt ointressant om Strindberg hade en psykos när han skrev något, eller att det fanns någon avlägsen, konstruerad symbolik när kattungen avrättades i Dvärgen (den boken hatade jag förresten, den var den vidrigaste boken jag någonsin läst).
Det var just denna syn på böcker och författarna som jag raskt bestämde mig för att inte ens försöka mig på att bli författare, vem vill bli analyserad i minsta molekyl efter sin död och jag upplevde det väldigt respktlöst mot författarna.

Det jag också har med mig, det är när man raskt rensade ut alla Kittyböcker och liknande ur bibliotekets hyllor, för att barn inte skulle läsa sådant "skit". Istället för att se att det var just dessa enkla, händelsrika böcker som lockade barn till läsning.

Sedan blir jag anti när folk utifrån bestämmer hur jag ska stimulera mitt barns läsning. Ingen av oss har gillat högläsning hemma, alla tycker det är urtrist att läsa högt, så jag har verkligen plågat mig igenom ett antal böcker, som varken jag eller grabben faktiskt hade något utbyte av. Han blev väl uttråkad av min entoniga röst.
Men däremot så gick det utmärkt när vi läste faktaböcker, men se, det skulle man inte göra, det var skönlittertur som gällde och inget annat.
För mig var det viktigaste att min grabb tränade på läsning och tyckte det var roligt, jag visste mycket väl att det senare skulle komma böcker som han skulle behöva läsa bara för att.

Det viktigaste är att barn hittar sin läsglädje, om det sedan är serier, faktaböcker eller skönlitteratur är ointressant. När barnen har hittat sin läsglädje, då kan man ta det till nästa nivå.

Läxan går ut på att läsning kräver en mängdträning som barnet inte kan få i skolan.

Låter lite som vår tekniklärare på gymnasiet som hävdade att vi inte kunde få mvg i betyg, för kursen var för kort....

Pratade med en mellanstadielärare om det här med krav. Hon tyckte inte alls att det är konstigt att barnen känner att det är jobbigt med kraven i skolan med tanke på att det inte ställs några större krav på barn hemma idag. Föräldrarna krattar manegen och sen förväntas de helt plötsligt komma till skolan och hantera en massa måsten. Problemet är att livet som vuxen består av krav. Det är inga vuxna som har lust att städa diska och tvätta men man gör det för att det förväntas av en. Om vi inte lär barnen att man måste göra vissa saker utan att bryta ihop så kommer de få det extremt jobbigt när de växer upp. Det tror jag är en bidragande faktor till psykisk ohälsa hos unga vuxna. Att balansera kraven och kravlösheten.

Det låter som något konstruerat. Jag måste återgå till när jag växte upp (och det är inga som klagat på vår generation att vi skulle vara curlade eller bortskämda)
Min första läxa fick jag i tredje klass, då kunde hela klassen läsa och skriva, utan läsläxor.
Vi toppade de undersökningar som då gjordes. Vår klass var uttagen för ett sådant test.
Sedan kommer nästa sak, mammorna gick hemma och gjorde allt hemarbete. Av mina klasskompisar så var det bara en som behövde hjälpa till hemma.
Så vår generation var om något mer curlade och bortskämda, men vi fixade skolan ändå. konstigt.
Jag skulle kunna gissa på att vi växte upp i en ännu mer kravlös tillvaro än vad dagens barn gör

Och med det vill du säga? Det finns kunskaper som är bra att ha och syssla med som inte kräver att man använder färdigheter på A-nivå. Varje enskild uppgift innebär heller inte att man testar av varje enskilt krav på A-nivå. Skulle bli rätt ohållbart och absurt. Vet du överhuvudtaget hur dagens kursplaner är utformade och betygssystemet fungerar?

Borde inte ett betyg vara utformat från respektive kurs? Pratar inte om delmoment yta pratar om Teknik A 40 poäng som den hette då

Hur gör vi mer mängdträning för att vi fyller i den journalen menar du?

Återigen leds diskussionen i riktningen att jag inte vill ställa krav på mitt barn eller läsa med henne. Jag har sagt upprepade gånger att det inte är så det ligger till. Hon städar, dukar, tar undan sin disk, viker in sin tvätt och beter sig respektfullt. Hon gör sina läxor OCH vi läser. Det betyder inte att jag tycker just denna läxan är utformad på ett bra sätt.

Du fick alltså uppföra dig hur du ville? Du fick nästan alla saker du pekade på? Du slapp göra tråkiga saker?