orolig att läxan dödar min dotters läslust

Jag skrev att han fick A på en uppgift, inte att han fick A i betyg, han hade uppnått samtliga mål på den uppgiften.
ja, de får betyg på uppsatser, läxprov, mellanprov, inlämningsuppgifter, gör hon tjänstefel då hon anser att en uppgift är uppförd så bra det bara går?

Ja, det känns som att jag kom åt en känslig punkt. Det var jag inte ett dugg beredd på faktiskt. Jag ville höra vad andra tyckte om just detta upplägget av hemläxa.

En sak är märklig; diskussionen verkar handla om att jag förnekar mitt barn att lära sig analysera. Fast läxan verkar inte ens gå ut på det. Läxan verkar gå ut på att vi ska bevisa för läraren att vi läser och visa hur mycket vi läser.

Fast jag tycker att just att analysera och förstå det jag läser alltid (alltid, sedan jag lärde mej läsa och började plöja igenom Grottbjörnens folk...heh)  fått mej Mer sugen på att läsa - det är när det börjar bli att jag bara skannar orden och inte riktigt engagerar mej i dem som jag tappar lusten.

Har er läsning övergått i att hon ser det som "få det överstökat" istället för att låta sej gripas och engageras av det hon läser?

För isf är ju resultatet helt fel och då bör materialet ni läser, eller hur ni läser det, ändras. Efter att man läst något riktigt bra så ska man Själv vilja förstå, analysera och tänka kring texten, annars var den liksom inte vidare bra.

(I min mening, nu då) 

Tack, det var ju detta jag efterfrågade från början. Har du som lärare ett eller par förslag på vettig läxa då?

Och då är ju uppgiften tokig på ett eller annat sätt om det är det den går ut på. Vad säger läraren själv att syftet med de olika uppgifterna är?

Lite så är det. Innan kunde hon stanna upp i texten och liksom"ooj, varför hände det ?", eller liknande. Jag upplever att hon nu ser det som ett tvång att läsa. Det ska lämnas in och redovisas varje vecka och det är inte längre något vi gör för att det faktiskt är spännande och givande. Hon läser snabbare, på ett mer stressat vis. Det känns som hon är mindre fokuserad.

Jag känner att jag inte bara kan ändra på lärarens upplägg hur som helst. Det är frustrerande, för jag vill att hon lär sig, men på ett sätt där hon bevarar sin glädje inför det.

Når man A-kraven på den uppgift man genomfört så ska man självklart ha ett A. Men det är inte så många uppgifter där man når A-kraven (i något ämne) som inte kräver egen reflektion och någon form av analys. En uppgift kan ju vara så väl utförd det bara går där det ändå inte är möjligt att nå A-målen för att de helt enkelt inte testas eller är en del av en specifik uppgift.

Det hon svarade mig var det jag skrev i ts. Minns inte ordagrannt, men att set är viktigt att lära sig läsa och att det är viktigt att föräldrar inte slutar högläsa när barnen börjar läsa själv. Det håller jag med om! Det är bara upplägget som jag tror är kontraproduktivt.

Dubbelkollade med dotterns far kring vad läraren sagt om syftet. Han hade för sig att hon sa att barnen ska få en vana att läsa och föräldrarna ska få en vana att engagera sig i läsning för sina barn.

Det var ju inte mycket till svar kan jag tycka.

Om hon läser med flyt och avkodar bra så är min spontana tanke att de där korta fragmentariska lässtunderna som ska göras varje dag blir något som bara ska göras. Om uppgiften är mycket av "fylleri-karaktär" så förstärker ju det det.

Kanske skulle det fungera bättre för henne att läsa en eller två längre stunder i veckan och andra dagar enbart ha högläsning från er föräldrar? Spela in sig själv när man läser med inlevelse tycker också en del barn är kul. Man kan till och med göra ljudeffekter till

Personligen hade jag ju gärna sett läsläxan kopplad till ett gruppsamtal. Låt oss säga 3-4 barn som valt/fått varsin bok att läsa läsläxa ur. Innan de börjar läsa så samtalar de med varandra om vad de tror att deras böcker kommer att handla om genom att läsa titlar, titta på framsidornas bilder etc. De kan även jämföra sina böcker, på vilket sätt de är lika, olika etc. Om de påminner om något annat de läst.

Sedan gör de själva läsningen hemma och väl tillbaka i skolan så samlas man åter i sina grupper och samtalar om böckernas innehåll. Stämde deras förutsägningar? Hade de valt en annan titel om de varit författaren? Vad tyckte de om handlingen och varför? Fanns det personer, händelser, miljöer i böckerna som liknade varandra? Har de själva varit med om något liknande? Och så vidare. 

Då får ju redovisningen ett syfte - att dela med sig med kompisarna och tillsammans dra nya slutsatser.

Jag hade gärna sett att min ettakluddare också fick lästräna i ett gruppsammanhang med ett samtal om det lästa som grund. Men här är det också väldigt traditionellt.