orolig att läxan dödar min dotters läslust

Som tur är får barnen åtminstone själv välja böcker, så innehållet är inga problem i sig. Hon väljer fritt varje kväll. Vi har hjälte åt att fylla i journalen, men trots det tog det ca 2 veckor för henne att koppla kvällsläsningen med tvång, som hon kunde få "slippa" på helgen. Antagligen för att hon ändå ska redovisa den där jäkla journalen varje vecka.

Klart att det ger resultat. Jag ifrågasätter bara tillvägagångssättet med journalföring, tidsangivelser osv.

Ni verkar missförstå. Hon har det inte kämpigt med läsningen, eller något alls i skolan för den delen. Jag har dom sagt inget emot att vi läser dagligen. Jag tycker det är viktigt och bra med läsning.

MEN: Om det nu krävs 5000 timmars läsning innan gymnasiet, tror ni inte då att det är smartare att sikta på att barnen lär sig se glädjen i läsningen? Det man ser glädje i fortsätter man med. Det någon annan tvingar en till fuskar man sig undan så gott det går. Vi har ju läst hela hennes liv, varför ska jag journalföra sidantalen? Känns som att vi ska bevisa för läraren snarare än att journalföringen ger henne kunskap.

Att jag ska googla roliga läsläxor är väl lite bakvänt? Ska jag ringa läraren och säga att jag bytt ut hennes mot en läxa jag googlade fram?

Jag har ju försökt ta upp det med läraren, öga mot öga, men fick ingen direkt respons på det. Ingen vettig respons i form av en diskussion åtminstone. Men visst, jag kan prova igen.

Läraren har i denna läxa sagt att antingen läser barnet högt, eller så läser föräldern högt för barnet. Hon har alltså lyckats koppla ihop även min högläsning med en läxa som ska journalföras. Då ska även det framgå, att jag läste högt. Så jo, jag tror det handlade om hennes nya läxor när hon plötsligt säger så för första gången på 8 år.

Ni säger många kloka saker om vikten av att barnen ska få ordentlig läsförståelse osv. Men denna läxan verkar ju inte ens gå ut på det, i den form den är nu. Jag kan dessutom i viss mån tycka att det ska göras på skoltid. På fritiden tycker jag det räcker gott och väl att läsa en halvtimme (som vi snarare gör än 10 min) utan post-its och djupare analyser. Speciellt för en 8-åring.

Jag tycker det är fantastiskt vilken ton som används mot mig. Är det så att det bara finns ett rätt sätt att lära sig på och att jag vill curla mitt barn ifall jag tror det finns bättre sätt? Det tror inte jag.

Ni ser inget problem alls i att ett litet barn redan uttrycker glädje över att "slippa" läsa?

Självklart ska de lära sig analysera. Varför gör de inte det i skolan? Där har de tyst läsning dagligen, varför inte DÄR lägga till analys av texten? I grund och botten tycker jag det är orimligt att ge små barn mängder av arbete efter arbetstid. Hur många vuxna går med på det? Utöver att se på Pisa-resultaten kanske vi även ska titta på studier som visar hur små barn mår i dagens skola, med huvudvärk och magkatarr pga stress.

Man kan uppnå goda resultat på olika sätt. Att vara så trångsynt att man som lärare blir otrevlig mot en förälder som ifrågasätter ett tillvägagångssätt tycker jag är skrämmande.

Vem har sagt att jag inte är villig att jobba med mitt barn på det hon behöver? Inte jag iaf. Men hälften av det som görs i skolan verkar bestå av att rita och leka. Kanske byta ut det mot analyser, så kan barnen få rita på fritiden istället för att göra ett ton läxor.

Det är ju metoden vi diskuterar. Varför är du så arg? Jag har INTE slutat göra läxan med min dotter. Jag HAR tagit upp det med läraren. Jag tänker inte sluta läsa för min dotter.

Ja, det känns som att jag kom åt en känslig punkt. Det var jag inte ett dugg beredd på faktiskt. Jag ville höra vad andra tyckte om just detta upplägget av hemläxa.

En sak är märklig; diskussionen verkar handla om att jag förnekar mitt barn att lära sig analysera. Fast läxan verkar inte ens gå ut på det. Läxan verkar gå ut på att vi ska bevisa för läraren att vi läser och visa hur mycket vi läser.

Tack, det var ju detta jag efterfrågade från början. Har du som lärare ett eller par förslag på vettig läxa då?

Lite så är det. Innan kunde hon stanna upp i texten och liksom"ooj, varför hände det ?", eller liknande. Jag upplever att hon nu ser det som ett tvång att läsa. Det ska lämnas in och redovisas varje vecka och det är inte längre något vi gör för att det faktiskt är spännande och givande. Hon läser snabbare, på ett mer stressat vis. Det känns som hon är mindre fokuserad.

Jag känner att jag inte bara kan ändra på lärarens upplägg hur som helst. Det är frustrerande, för jag vill att hon lär sig, men på ett sätt där hon bevarar sin glädje inför det.