Jo det var igår jag var på VUL. Men det blev inte så dramatiskt som jag trodde. Men i lördags var det dramatik kan jag lova. vaknade mitt i natten av ett blodbad (som jag tyckte då). gick på toa och ut kom en väldigt obehaglig och stor klump av levrat blod, vi snackar stor, säkert 20 cm långt. Jag fick panik och ringde gynakuten som tyckte att jag skulle komma in. Efter en timmes väntan i ren panik och ångest fick jag komma in till en jättegullig ung läkare. Jag tyckte att det var så pinsamt att det droppade blod av mig från omklädningsbåset till gynstolen att jag trodde jag skulle dö av bara det, löjligt jag vet. Han grejade lite med ultraljudsstaven och sen vände han skärmen så jag fick se, samtidigt som hans ena mungipa avslöjade ett leende. - här har du det, 11 (nånting) mm stor, jag gissar att du är i 7+3? eeeeeehhhh va sa jag? vaddå menar du att det är kvar? - javisst här ser du hjärtat! Det slår tydligt. Han visade var blödningen kom ifrån och det var utanför livmodern, kanske ett brustet blodkärl som blött och levrat ihop sig. - Åk hem, sov och njut, sa han och jag gick chockad därifrån och tog en taxi hem. Sambon var bortrest i helgen men jag hade som tur var min väninna med mig. Är fortfarande lite chockad. Igår gjorde jag det "vanliga" ultraljudet och allt såg perfekt ut även då, kändes lyxigt med två undersökningar men dramatiken i lördags skulle jag kunna varit utan.