• Leiben

    Ni som berättat för era barn!

    Min son fyller snart fyra. Vi har inte kommit in på donationsdiskussionen då han verkar rätt ointresserad av hur barn blir till-frågan. Vill att det ska komma naturligt samtidigt som jag inte vill att han ska känna att en dag fick han veta det. Vill att det ska ha funnits med honom så länge han kan minnas. För tillfället har han bara konstaterat att lillebror i magen (också äd) kom dit genom att han kröp dit genom huden - som vilken självklarhet som helst.

    Den dagen han får veta får man ju vara beredd på att det kan komma upp i vilka sammanhang som helst. Kanske bland folk man annars inte skulle ha sagt något till. Då får man ta sig i kragen och inte visa sig ev. generad.

    Hur har ni gjort, ni som berättat? Och hur tänker ni som ska berätta?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-08-10 16:11
    Känner också att när man som oss bor på mindre ort så kanske det är mer inskränkt och det finns mer fördomar från omgivningen. Känns viktigt att rusta sina barn med bra förståelse så att de känner sig trygga om de möter fientliga kommentarer från andra och själva kan förklara. Det kan jag känna från min egen familj också att det finns något lite obehagligt om det "kommer ut". För att deras inställningen till äggdonation bygger på oerfarenhet.

    Ni som gjort äd, tror ni att det kan vara känsligare i mindre samhällen än i storstäder? Eftersom jag jobbat med små barn både i en stor stad och i mindre samhälle så märker man ju att det helt klart finns fler typer av familjekonstellationer i en större stad som avviker från det normativa. Så viktigt att barnen så får prata om sin identitet på rätt sätt, tycker jag.

  • Svar på tråden Ni som berättat för era barn!
  • enbär
    Vinterprinsessa skrev 2014-08-11 08:58:01 följande:

    "Min fertilitetsdoktor berättade för mig att nya forskningsrön visar att arvet har mindre påverkan på barnets genetiska utveckling än vad man tidigare har ansett och att arvet spelar en allt större roll än vad man förut har trott. Barn som födds via äggdonation tar även upp den bärande moderns genetik. Detta barn för t.o.m. detta genetiska arv vidare till sina barn.Lite mer bättre förklaring om epigeneti:

    Epigenetics - The Importance of the Birth Mother

    An article about epigenetics that referred to the influence of the birth mother on the genetic make up of a child born from donor eggs. ?..

    Genes must be ?expressed? within an individual in order to have an effect.

    The same gene or genes can express in a number of different ways depending upon the environment. A gene can remain ?silent? or unexpressed; it can be expressed strongly; it can be expressed weakly, and so on. There is also an entire field of study called ?imprinting? having to do with which gene you ?activate,? the copy you received from your mother, or the copy you received from your father.

    The field of epigenetics studies these phenomenon, and popular journalism is just starting to write about it. While the Human Genome Project was still underway, we usually heard genes referred to as ?the Bible? of the human being, as a kind of absolute truth concerning the fundamental nature of the individual.

    That is now changing.

    In a donor egg pregnancy, the pregnant woman?s womb is the environment. It is her genes, not the donor?s, that determine the expression of the donor-egg baby?s genes.

    A donor egg baby gets her genes from the donor; she gets the ?instructions? on the expression of those genes from the woman who carries her to term.

    This means that a donor egg baby has 3 biological parents: a father, the egg donor, and the woman who carries the pregnancy.

    The child who is born would have been a physically & no doubt emotionally different person if carried by his genetic mother.

    In horse breeding for example, it?s not uncommon to implant a pony embryo into the womb of a horse.

    The foals that result, are different from normal ponies. They?re bigger. These animals? genotype ? their genes ? are the same as a pony?s, but their phenotype ? what their genes actually look like in the living animal ? is different.

    The implication of epigenetics is that the child inherits characteristics from the woman who carries the child even if the original DNA comes from a donor egg. In other words the birth mother influences what the child is like at a genetic level - it IS her child."


    I det här fallet tror jag inte ponnyerna som legat i en hästs livmoder ärvt hästens storlek utan att det är andra saker som påverkar tillväxten som näring och tillväxtfaktorer. På samma sätt som barn påverkas av rökning, kemikalier och annat som överförs under graviditeten. Det är ju större skillnad mellan en häst och en ponny än mellan två människor.
  • Vinterprinsessa

    Fast nu gällde det ju forskning på djur, hästar i detta fall och det du säger är ju bara vad du tror och dina åsikter, ingen forskning? Vad forskningen menar är att den bärande kvinnans gener påverkar vilka gener hos barnet som blir "framträdande", förstår du då?

  • Anonym (intressant)

    Jag ska snart själv bli mamma till till ett ÄD-barn och tycker att frågeställningen i trådstarten är intressant. När och hur ska man berätta?

  • Jeaninne
    enbär skrev 2014-08-11 22:31:44 följande:
    Jodå, jag känner till epigenetik. Självklart påverkar graviditeten barnet. Exempelvis löper ju barnet större risk att drabbas av flera sjukdomar och skador om mamman druckit alkohol, rökt, svultit eller ätit vissa läkemedel under graviditeten. Men du skriv ju faktiskt att barnet skulle "se helt annorlunda ut" om det burits av en annan kvinna. Det tolkade jag som att ögonfärg, drag, längd osv påverkas av vems livmoder man ligger i, att sådant på nåt sätt skulle överföras genom navelsträngen, och så är det ju inte. Detta är ju svårt att forska på men jag tror att om kvinnan lever ett någorlunda normalt liv utan skadliga inslag spelar det inte så stor roll vems livmoder man ligger i. 

    Det verkar väldigt ologiskt att kvinnan som bär barnet skulle överföra mycket av sig, sitt utseende, sina talanger osv. För i så fall skulle ju mamman vid en vanlig graviditet vara mycket viktigare för vem man blir än pappan är. Hälften av generna kommer ju från mamman och hälften av pappan, men om mamman dessutom överförde en massa under graviditeten skulle ju barn brås mer på sina mödrar än på sina fäder, och så är det ju inte. 

    Men jag förstår inte varför det där är så viktigt. Mamma blir man enligt mig varken genom att bistå med ägg eller med livmoder utan genom att ta hand om barnet när det väl är fött. Om man adopterar ett barn är man ju en "riktig" mamma trots att man varken delar gener eller har burit barnet. Det adopterade barnet har ju också en biologisk mamma. Vissa har inget intresse av att träffa henne, för andra är det viktigt och det kan bli en viktig människa i ens liv. 

    Jag tycker det är sorgligt när man måste konstruera en massa saker av typ "graviditeten är jätteviktig" vid ÄD eller "det enda viktiga är ägget, graviditeten betyder inget" vid surrogatmödraskap. Jag önskar att alla kunde finna trygghet i sin mammaroll för att man tar hand om barnet. 
    Mycket bra, insatt och uttömmande inlägg. Det blir så uppenbart, detta, att det handlar om önsketänkande... ett önsketänkande som inte alls är sunt.

    Haha - jag undrar om man kan använda detta med mammans mycket större påverkan än pappan, i vårdnadstvister! Men VAD ska queertramsfeministerna säga då..!
    As for me, the Lord Jimmie I hold to be my liege-lord, whether he claim it or no. His wish is to me a command.
  • enbär
    Vinterprinsessa skrev 2014-08-12 07:17:41 följande:

    Fast nu gällde det ju forskning på djur, hästar i detta fall och det du säger är ju bara vad du tror och dina åsikter, ingen forskning? Vad forskningen menar är att den bärande kvinnans gener påverkar vilka gener hos barnet som blir "framträdande", förstår du då?


    Ge mig referenser på att den bärande kvinnans gener påverkar vilka gener som blir framträdande hos barnet, tack! Med referens menar jag en studie där man studerat detta och kunnat visa att mammans gener påverkar barnet när det ligger i livmodern, inte att det är något som redan fanns där när ägget blev befruktat. 

    Mammans gener kan inte direkt gå in och påverka fostrets gener efter att befruktningen skett, jag ser det som biologiskt omöjligt. Däremot kan en indirekt påverkan ske genom att mammans gener påverkar miljön i livmodern, det är teoretiskt möjligt. Men det är väldigt svårt att tänka sig att om den bärande kvinnan har en massa gener som kodar för musikalitet påslagna överför hon det till barnet under graviditeten.
  • Vinterprinsessa

    Villen hets det är i den här tråden, intressant :) Är det ÄD-mammor, barnlösa eller andra slags mammor tro? :) Jag tror inte den mottagande kvinnan bidrar med sina gener, nej. Jag tror inte heller man blir musikalisk bara för att ngn av ens föräldrar är det. Däremot tror jag på att det sociala arvet är av lika stor vikt som det genetiska arvet och därav kanske man blir musikalisk. Önsketänkande, forskning, slumpen - spelar kanske inte så stor roll?

  • Leiben
    Vinterprinsessa skrev 2014-08-12 19:03:33 följande:

    Villen hets det är i den här tråden, intressant :) Är det ÄD-mammor, barnlösa eller andra slags mammor tro? :) Jag tror inte den mottagande kvinnan bidrar med sina gener, nej. Jag tror inte heller man blir musikalisk bara för att ngn av ens föräldrar är det. Däremot tror jag på att det sociala arvet är av lika stor vikt som det genetiska arvet och därav kanske man blir musikalisk. Önsketänkande, forskning, slumpen - spelar kanske inte så stor roll?


    tja, vi var några äd-mammor här i början som diskuterade det som trådstarten handlade om men så blev det så här som du ser. Märkligt!
  • Jeaninne
    Vinterprinsessa skrev 2014-08-12 19:03:33 följande:

    Villen hets det är i den här tråden, intressant :) Är det ÄD-mammor, barnlösa eller andra slags mammor tro? :) Jag tror inte den mottagande kvinnan bidrar med sina gener, nej. Jag tror inte heller man blir musikalisk bara för att ngn av ens föräldrar är det. Däremot tror jag på att det sociala arvet är av lika stor vikt som det genetiska arvet och därav kanske man blir musikalisk. Önsketänkande, forskning, slumpen - spelar kanske inte så stor roll?


    Jo, musikalitet är ärftligt. Men det krävs även möjligheter att öva upp det som barn. Ibland kan det hoppa över en generation, så det kan vara någon av far- eller morföräldrarna som har det. Detta gäller ju nästan allting.
    As for me, the Lord Jimmie I hold to be my liege-lord, whether he claim it or no. His wish is to me a command.
  • Dizzi

    Jag ser att tråden har halkat lite snett utifrån frågan i TS, jag kände bara att jag ville ge donatorns perspektiv. Jag har donerat ägg vid två tillfällen, 2011 och 2012, och vet att det åtminstone blev ett barn av alla de ägg som plockades ut, om jag minns rätt 8 resp 11 användbara. Som donator förväntar jag mig att föräldrarna är öppna och ärliga mot barnet och berättar hur det kommit till. För mig som donator är det jätteviktigt att de barn som ev söker upp mig när de blivit vuxna, upplever att hela processen gått sjysst till. Dvs att de har fått veta av de biologiska föräldrarna vid ung ålder och inte blivit chockade på åttans biologilektion när de fått veta hur det funkar med ärftlighet av ögonfärg och går hem och börjar fundera på varför de har bruna ögon när både mamma och pappa har blå...

  • Vinterprinsessa

    Jag tycker det verkar som dom flesta som fått barn genom ÄD är öppna mot barnet hur den kommit till, vilket är bra tycker jag. Vi har både läst böcker för vår dotter och pratat om "en snäll tjej" som vi fick en äggcell från och som sattes in i mammas mage och som sen blev du osv. För henne verkar det vara mest intressant att hon legat i min mage. Det är ju inte frågan om en adoption på ngt sätt och inte heller ett färdigt barn som placeras i magen :) Donatorn och mamman liknar ju oxå varann så gottset går med längd, vikt, kroppstyp, hår- och ögonfärg. Så med det i bagaget sant epigenetiken så kanske det inte är så konstigt att barnet även "liknar" mamman. Min dotter är lik sin pappa i ansiktet men ögonfärg, hårtyp/färg, kropp, mimik och rörelser är mer likt mig och min släkt :)

  • Anonym (Diskutera mera)
    Dizzi skrev 2014-09-08 12:45:41 följande:

    Jag ser att tråden har halkat lite snett utifrån frågan i TS, jag kände bara att jag ville ge donatorns perspektiv. Jag har donerat ägg vid två tillfällen, 2011 och 2012, och vet att det åtminstone blev ett barn av alla de ägg som plockades ut, om jag minns rätt 8 resp 11 användbara. Som donator förväntar jag mig att föräldrarna är öppna och ärliga mot barnet och berättar hur det kommit till. För mig som donator är det jätteviktigt att de barn som ev söker upp mig när de blivit vuxna, upplever att hela processen gått sjysst till. Dvs att de har fått veta av de biologiska föräldrarna vid ung ålder och inte blivit chockade på åttans biologilektion när de fått veta hur det funkar med ärftlighet av ögonfärg och går hem och börjar fundera på varför de har bruna ögon när både mamma och pappa har blå...


    Vinterprinsessa skrev 2014-09-08 15:47:05 följande:

    Jag tycker det verkar som dom flesta som fått barn genom ÄD är öppna mot barnet hur den kommit till, vilket är bra tycker jag. Vi har både läst böcker för vår dotter och pratat om "en snäll tjej" som vi fick en äggcell från och som sattes in i mammas mage och som sen blev du osv. För henne verkar det vara mest intressant att hon legat i min mage. Det är ju inte frågan om en adoption på ngt sätt och inte heller ett färdigt barn som placeras i magen :) Donatorn och mamman liknar ju oxå varann så gottset går med längd, vikt, kroppstyp, hår- och ögonfärg. Så med det i bagaget sant epigenetiken så kanske det inte är så konstigt att barnet även "liknar" mamman. Min dotter är lik sin pappa i ansiktet men ögonfärg, hårtyp/färg, kropp, mimik och rörelser är mer likt mig och min släkt :)


    Det finns idag inget krav att man som förälder ska berätta men man blir informerad om att det är bäst för barnet ha kunskap om dess ursprung. Jag tycker också som vinterprinsessan att det verkar som de flesta har barnperspektivet på frågan. Man vill väl göra det som är bäst för sina barn, som förälder!!

    Vi har haft några sköna och odramatiska samtal sedan sist här hemma. Men det verkar vara mer intressant hur kattungar blir till." Har de också spärmar, mamma?"

Svar på tråden Ni som berättat för era barn!