BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Kände lite samma som du när vi berättade för svärmor att vi skulle få en till bebis. I och för sig så är det nr 4 i skaran men hon verkade inte alls glad. Just kommentaren "men du är inte säker va?" Jag var då i v 9.. Jo BOMBsäker... Sedan började hon prata om preventivmedel. . Men det är inte säkert att det finns något som passar.. Frågade inte ens hur långt gången jag var eller hur jag mådde.. Nu har det gått 10v och hon har fortfarande inte frågat om hur jag mår...

Förlåt om jag viker in med ett svar

På tal om konstiga föräldrar/svärföräldrar..

Min sambos syster fick sitt andra barn i början på april och i midsommar så firade vi alla tillsammans på landet. Jag , sambon och våra 2 barn pyssla, bar, mata och fixade med den lille för att det var både mysigt och kul. Mina svärföräldrar va på och kommenterade hela tiden om att "det räcker med två barn" "få inga summa idéer nu" " vi klarar oss med 4 barnbarn" o.s.v vi skrattade åt det för vi ville ju ha en liten till. Men det vi och dom inte visste då va att jag i princip redan börjat processen till en baby..

Men när dom sen fick veta att det blir en tredje skatt så vart dom nog ganska glada. Fast dom är ju inte riktigt lika intresserad som vid våra två äldre barn, men det kan ju bero på att dom nu varit med om det 4 gånger vi detta laget :)

Trist när föräldrar/svärföräldrar inte blir glada för ett barnbarn. Som sagt mina föräldrar är negativa, men det är 5 barnbarnet som kommer nu och de tre första (mina syskonbarn) har mina föräldrar haft så jävla mycket och varken vill eller orkar vara barnvakt. Mitt barn har min mamma passat tjugo minuter en gång när dottern var bebis när de satt i väntrummet medans jag var hos tandläkaren.

Medans mannens släkt är jätteliten och vår dotter på 16 månader var första barnet på många år. Så vi har det väldigt bra där. Farmor lämnar mer på dagis än jag gör.

Det är skönt när man får lite hjälp av familjen. Vår dotter är första barnbarnet på båda sidorna men farföräldrarna bor 20-30 mil bort men morföräldrarna hämtar mycket på förskolan. Det blir ju lite trixigare nu när det är två bebisar. Mycket att begära att de skall ta hand om två barn men väldigt mycket att begära att de skall se efter TRE stycken :-/

Ja tre barn blir mycket. Mina svärföräldrar hade själv 4 barn inom 6 år så de är inte så rädda. Svärmor köpte bil så hon skulle få in två bilstolar redan innan hon visste att vi skulle ha igen. Nu ska hon köpa egen bilstol och dottern har fått eget rum hos farmor och farfar (de bor två personer på 180 kvm)

Med mina tvillingar så tog det väldigt lång tid innan jag såg det självklart att jag skulle få behålla båda. Hade andningslarm på dom och trots att dom var födda och friska så kunde jag inte släppa tanken.

Läser om er som fått dåliga mottaganden av era familjer, jag som var så orolig över att berätta fick jättebra reaktioner både från min mamma o makens föräldrar trots att det är nr fem som inte var planerad. Fick nog sämre reaktioner sist då vi gick från en "normal" tvåbarnsfamilj till fyra. Från omgivningen har det dock varierat lite.

Låter dumt att säga men det är skönt på nåt konstigt vis att höra fler som har konstiga folk/reaktioner omkring sig. För det känns onekligen som man är ensam ibland med en sådan negativ familj.

Jag har berättat för mina tre närmsta vänner som alla blivit glada och positiva. Dock har alla dom flyttat så den som bor närmast bor ändå 13 mil bort och de andra 140+. Dessutom då min sambo lämnade mig flyttade han hem till sin hemby som är 22 mil härifrån, så ibland är alla som finns där för långt bort. Men det kanske ändras med tiden :)

Ja usch, detta är ju min andra tvillinggraviditet där ena fostret dött medan den andra klarat sig bra. Dock var det inget annat strul förra gången.

Vi har inte gått ut på fb men de vi träffar irl har vetat det direkt eftersom jag fick gravidmage redan i v 6 och livmoderns stl har legat 5 veckor före i tiden tills nu då den äntligen hejdat sig lite. Mina kollegor fick också veta så fort jag plussat eftersom mitt jobb innebär en hel del hot och våld. Är ju avstängd sedan mitten av augusti sedan jag blev just mordhotad flera gånger per pass både verbalt och skriftligt samt jagad etc.

OT

Jag läser att en del inte fått så trevliga mottaganden från omgivningen. Kan säga att nu när jag väntar 5e så har det inte sagts så mycket, medan 3e och 4e vart det mycket kommentarer från bekanta som menade på att två räcker och man behöver inte befolka jorden själv osv. Från släkten har dock den här gången varit extremt kylig, min mamma har gratulerat mig men hör inte av sig -å andra sidan har vi en frostig relation sedan jag skilde mig för några år sedan och hon tog exets parti och tyckte jag skulle tänka på barnen. Trots åratal av familjeterapi och allt. Min pappa har inte sagt grattis ens eller på annat vis kommenterat det. Endast min yngsta syster (jag har 6 syskon) samt min ena brors fru har varit glada och grattat. Svägerskan + bror ska själva ha sitt första barn vilken dag som helst nu.
Min sambos familj är alla glada och har gratulerat liksom alla kompisar på hans sida. Men så är det sambons första och han är bland de sista ut i bekantskapskretsen. Sist ut av sina syskon osv.

Sambon däremot fick mycket negativa kommentarer i sin umgängeskrets då vi träffades. Jag är 4 år äldre än honom, har 4 barn sedan tidigare osv osv, det var många förmaningar och "tänk dig för". Men även det har ju löst sig, och nu är det längesen någon olyckskorp kraxat.

Vad tråkigt att höra om alla olyckskorpar. Fattar inte att folk har mage att vädra sina negativa åsikter när någon berättar att ett barn är på väg.

Min pappas reaktion var "usch då ", men jag har inte växt upp med honom, vi står inte varandra nära, han kan inte uttrycka känslor, och hans åsikt är inte viktig för mig. Så det är inget jag tog åt mig av :)

Det är så himla roligt att alla som har barn själva reagerar så positivt! Det var verkligen en glad överraskning för mig, och jag känner att jag blir inbjuden i en ny gemenskap.

Jaha, nu ska jag släpa mig iväg till Ikea och köpa en lampsladd, får se om jag hittar någon bebissak /-plagg också, vi har inte köpt NÅGONTING än.

Får jag fråga vad du arbetar med? Själv jobbar jag på socialtjänsten och det hör ju till jobbet att bli hotad då och då. Har börjat få foglossning nu och då blir man ju extra sårbar när man inte är så smidig. Skulle nån av mina ungdomar få för sig att ge sig på mig skulle jag inte ha en chans att värja mig!