Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Haha jag fasar lite för nör min sambo ska vara pappaledig. De nätterna. Då är tanken att hon ska ha flaska. För då är hon typ 8 månader. Men han sover så jävla hårt och vaknar typ aldrig helt haha. Blir så sjukt nojig att han ska råka göra att hon sätter i halsen bara för att han halvsover haha. :P han är som en zombie i en timme innan han fattar att han är vaken. :P

Haha förresten, imorse vaknade jag av att det sprutade ut mjölk ur mina bröst. Haha. Så himla sjukt. Jag kunde inte sluta titta på det heller var helt paralyserad haha min sambo fick tillsist säga "haha men sara, vaffan gå bort till handduken!" Innan jag fattade att jag bara satt och glodde haha.. jisses.

Nu känner jag mig lugn igen.

Min farbrors fru är distriktssköterska och har varit här idag och kollat på såret och hon sa att det såg bra ut.

Phuu

Någon som kombinerar amning med pumpning? Hur gör ni då och tycker ni det är jobbigt?
Jag pumpar mest men ammar också. Upplevde att det var en himla påtryckning både på bb och BVC-besöket att jag ska skippa pumpen, de säger att det bara blir ett extra jobbigt moment för mig. Själv upplever jag det helt tvärtom. Att pumpa i 20 min tycker jag inte är alls lika jobbigt som att sitta o amma hur länge som helst. Närhet och anknytning får vi ju ändå med allt gos och mys man överöser den lilla med. Tänker jag fel?

Bumblebee: Ja det där med killar är inte alltid lätt. De ska göra på sitt sätt o vill inte bli tillsagda. Så är min med. Men han är superbra på nätterna. Här är det jag som kan va sur o grinig på natten och han får väcka mig rätt ofta för att jag ska fatta att lillen är vaken o hungrig. Bra mamma:P Nej men vissa tider på natten sover jag TUNGT.

Lösningen på era problem är nog en kombination av att du måste släppa lite på kontrollbehovet(vilket inte är lätt, jag vet) och att han måste försöka ha mer tålamod(inte heller det lättaste). Det är svårt sånt här och det blir lätt som du säger att man gör det själv. Men får han aldrig försöka så lär han sig ju inte.

Ingen stor hjälp kanske men lite hur jag tänker.

Å jag som skrivit och tänkt att jag har en snäll o lugn bebis. Skulle jag kanske inte ha sagt. Han verkar ha magknip/kolik till o från och gråter nu mer än han är tyst:( Ibland är han helt otröstlig. Jättejobbigt. Det enda positiva är att han sover på nätterna och då är lugn. Det är mest kvällarna som är jobbiga. På dagarna varierar det lite. Vissa dagar är som idag då han inte vill vara ifrån mig en sekund och ändå skriker fast jag har honom i famnen. Och vissa sover han mycket och är lugn. Men en sak är säker; man får inte mycket gjort om dagarna..! Känns så trist när det finns saker att fixa med.

Sen är jag lite bekymrad inför tisdag då jag tänkt mig åka hem till föräldrarna i småland och en resa på 3h med Sixten. Ser framför mig hur han gallskriker konstant. Börjar han med det med en gång får jag väl vända o avbryta för det kan jag inte köra med i 3h...

Min sambo kan också driva mig till vansinne, jag tar pigan alla nätter då han jobbar, vilket är mån-fre (ofta tjorvar och skriker hon på nätterna vilket då innebär 0 avlastning). Sen har man henne hela dagen då han är på jobbet och plockar/donar hemma, när han kommer hem förväntar han sig typ att maten ska vara fixad men det brukar jag inte idas med så då blir det matlagning osv och då är klockan sen 18-19 och kring 21-22 som somnar sambon.

Han har alltså drygt 3-4 timmar på dygnet som han kan vara med pigan och dessa timmar är hon oftast lätthanterlig dvs glad eller sover.

Jag åker även på nätterna under helgen för jag vaknar alltid först, visserligen ammar jag men det betyder ju inte att jag måste ta alla blöjbyten och alltid vara den som vaggar henne till sömns igen.

Ibland när det blivit för mycket under nätterna och hon bara gallskriker så har jag lagt henne i sängen och gått iväg (pigan ligger då bredvid sambon) men måste alltid tillbaka snabbt efteråt då sambon inte vaknar och gör något för att trösta henne och jag kan ju inte heller bara låta henne ligga där ock skrika.

På morgonen under helgen brukar jag ibland säga till sambon direkt efter att gumman fått ny blöja och mat att han får ta henne för att jag ska sova (oftast går inte detta då han antingen är i samma rum eller så är han i något annat rum men jag vaknat direkt hon gråter).

Imorse fick jag dock 2 timmars sovmorgon och nån gång har de varit ute med vagnen och då har jag också kunnat sova.

Jag tycker min sambo spenderar alldeles för lite tid med pigan och jag kan bli riktigt förbannad om jag hör minsta gnäll från honom om han ska ha henne eller när hon gnyr.

Jag är dock överlycklig för all tid jag får vara med gumman och försöker uppskatta varje stund även om det är riktigt jobbigt ibland och det är inte så himla kul att vara någon jävla mjölkko heller vilket i sig ger en massa hormonpåslag som säkert gör en lite känsligare

Jag trodde jag skulle ha problem med kontrollbehov men faktisk har det gått riktigt bra men beror väl kanske på att man är så mör i huvudet

Gud vad skönt att era sambos är "likadana"! Men som du säger lycka55, man själva måste väl försöka släppa kontrollbehovet, och han måste försöka sjölv och försöka få bättre tålamod. "Men det gåååår inte! Jag klarar inte sånt här! Jag är sån som person" får man till svar, så ger han upp ;( ....jag försöker släppa på kontrollbehovet. I lördags mör jag vaknade vid 08, och han blev sur, tog han med joline ut i vagnen och tog en promenad. Där är ett exempel att jag "inte brydde mig". Egentligen var det tusen tanker i skallen: vad satte han på henne? (Det gick jävligt fort för han att få ner henne i vagnen och gå ut, typ 5-10 min hahaha) så undrade då givetvis vad han satte på henne, tog han mössa? Bytte han blöja? Har han mat med sig? Har han ens skötväskan med sig?.... Men istället sket jag i att höra av mig till han. Tänkte att han är ju inget barn, klart hon iallafall har någonting på kroppen. Sen lär han inte vara borta så länge.

Hon jade fått på sig en pyjamas såg jag sedan HAHA. Nåja, bättre de än inga kläder alls.

Jag känner oxå sådär att han spenderar lite tid med joline. Han jobbar mån-fre 7-16. Är hemma kanske 16.30. Då gör vi middag om det inte är klart. Sen vill han gärna träna sen kanske spela gitarr eller har något annat planerat. En gång i veckan, oftast söndagar, åker han iväg en timme bort och spelar med sitt band. Då åker han vid 15-16 tiden. Och är hemma vid 22-23. Så ibland kan jag tycka oxå att han har henne förlite, jämför med att vi mammor som sagt har hela nätterna, sen mesta tiden på dagen oftast.

Sen har han börjat att ha "skit" i öronen HELA tiden!!! Alltså alltid prata i telefon, lyssna på musik med hörlurar eller så sitter han med hörlurar på när han spelar gitarr. Extremt jobbigt när man kanske vill prata lite med han efter att han varit borta en hel dag på jobbet! "/

Nä, han är som sagt väldigt bra med henne! Men vissa saker stör man sig på helt enkelt, och önskar att dem hade lite mer förstående för en själv.

Fick föresten höra idag att Jans ex var "jävligt bra på att knulla". Haha. Vi skämtade lite om ex och sådär. Men den där meningen hade jag kunna levt utan. Det var lite över gränsen för vad man säger om sona ex till sin nuvarande flickvän ;) haha.

Hahaha. Alltså min sambo skulle ALDRIG komma undan med att säga en sån sak. Jag hade nog inte blivit typ asarg eller så men hade nog gett tillbaka genom att prata om hur fantaaastiska alla mina ex var på diverse ställningar i sängen. ;) och inte slutat när han förstod piken heller. Haha.