Vi runt 35 år som väntar barn

Mon bébé 81; Ha ha ha Sonen har en blå dinosaur, jag får skylla på den antar jag

Det ilar, isar och trycker neråt. Sammandragningar mest hela tiden och rejäl mensvärk med en hel del flytningar. Så nu verkar det som att något är på väg att hända *jippi eller något*

Så ikväll medan sambon jobbar så intar jag soffläge med surfplatta, Dumle, värkklocka och en kopp kaffe. För nu MÅSTE något hända...

Åh vad spännande LuPeRo!! Det låter ju onekligen som att något är på G för dig nu . Håller tummarna att det kommer igång och blir  väldigt snart!

Självklart avtog allt igår :-\ Så idag är det lugnt (än så länge). Men vi får se vad dagen har i beredskap för mig

Ah, typiskt! Nu börjar man ju gå som på nålar 

Min mage sjönk ned ytterligare igår när jag var ute på stan. Fick ett kraftigt tryck mot bäckenet. Känns ibland som att bebisens huvud ska titta ut mellan benen . 

Ja nu "vaggar" man verkligen fram på nålar
Min mage har nog sjunkt men det är inget jag tänkt på faktiskt. Men det isar, ilar och trycker i hela underlivet. Och bebisen gräver gärna runt där nere också...

4 dagar kvar om man ska gå efter det uträknade BF vi fick på KUB. Men som det känns just nu blir det nog att jag går över igen *blää* 

Vad spännande för er! Jag följer och läser vad ni skriver men hinner inte skriva så mycket själv. Har inte så mycket att bidra med heller hehe.

Vår pojke har/håller på att ta sig igenom det andra språnget och har gallskrikit tröstlöst flera kvällar. Men igår var han tyst och somnade tidigt. Håller tummarna för att det håller i sig.

Bebislängt: förstår att du har fullt upp numera . Men det är roligt att läsa hur det går för er! Vore ju kul om vi kunde fortsätta följas åt antingen här eller i annan tråd/FB-grupp eller liknande. Alltid kul att kunna pratas vid med personer som är/har barn i ungefär samma stadium .

Jag har köpt wonderweeks-appen nu. Längtar tills jag får skriva in due-date och börja följa min lilla skrutta.

LuPeRo: Magen behöver väl iofs inte sjunka ned så mycket för alla. Men min har droppat ned så det ser jättekul ut....haha. Var inne i stan och gick häromdagen och jag blev alldeles chockad när jag kände hur det värkte i magen, och sedan upptäckte jag att linnet hade hamnat högre upp på byxorna. Maken såg ut så här  när han tittade på mig. Om jag inte hade haft byxor med resårmudd så hade jag fått gå med magen bar . 

Jag känner också att det ilar och isar. Känns som att bäckenet håller på att spricka ibland.

Bebislängt; Första tiden kan vara tuff innan man hittat sina rutiner och vad som funkar Det blir bättre efter hand, trots att de små har sina perioder

Mon bébé 81; Magen sjönk rejält med sonen så jag minns hur komiskt det såg ut En granne sa till mig att hålla i magen innan jag tappade den *haha*
Men denna gången verkar det snarare tvärtom, den kryper uppåt

Nu ska det alltså bara vara 2 dagar kvar för mig  Och jag hoppas innerligt att bebisen tittar ut till helgen. Jag har ont i hela underlivet nu, ont i ljumskarna, ont i ryggen och rejält ilska sammandragningar. Känner mig så elak mot sonen när jag inte kan leka så mycket med honom som han vill
Men jag vet att det blir lättare så fort bebisen kommit ut!

Hej alla!

Hoppas att ni mår bra!
Jag blev inlagd natten mellan torsdag och fredag i förra veckan sedan. Låg och vred mig i smärtor på golvet här hemma.

Tyvärr kan jag ej ta morfin pga gallgångskramper så de hade mig endast under övervakning och jag fick Alvedon. Fick åka hem på fredag efter lunch och har sedan dess mått ok. Dock urinvägsinfektion som jag lyckats behandla själv som det känns nu i alla fall. Druckit massa citronvatten och minskat ner på kolhydraterna.
Känner bara lätt smärta i magen men blöder fortfarande en hel del. Haft svårt att gå ut under längre perioder pga att jag blött så pass mycket så fick avstå både ÄGD med Lindström & Schyffert i lördags och en intressant föreläsning i onsdags. TRist då jag hade behövt lite roligheter nu.

Vad det gäller hcg-värdet så var det nere på 86 i onsdags och nytt prov ska tas nu på onsdag.Läkaren var dock nöjd med resultatet i nuläget.

Nu är det bara att jobba med det psykiska och sedan våga försöka gen i mars eller något sådant. Känner mig dock rädd att det ska bli lika dant. Att det ska fastna i samma äggledare igen eller att det kanske är illa på båda sidorna. Men ska söka mig till någon privat klinik och få diskutera och ventilera det hela.

Kam till er och njut av helgen!

dalin79; Nej men usch vilken pärs du fått gå igenom Jag beklagar verkligen och hoppas innerligt att tiden kommer att gå fort för dig.
Den fysiska delen kommer bli bättre, det är den psykiska som är jobbig. Men man lär sig leva med sorgen och saknaden... Jag är inne på min fjärde graviditet men jag väntar ett andra barn. Jag sörjer än idag efter de jag förlorat, men nu har jag lärt mig leva med det.

Jag önskar dig all lycka till och en så trevlig helg som möjligt.
Kramar!