"Män som inte är pappalediga sviker sina barn"

Utnyttjar man inte pappamånaderna tycker jag man sviker sitt barn och sin partner.

Det låter mer som den som skriver sådana här kommentarer inte tänker moget.

Varför det? Pappan kanske inte är intresserad av en baby? Han kanske är en bättre pappa till större barn? Familjen har kanske inte RÅD att han skall vara hemma? Mamman kanske är överlycklig för att ta ledigheten själv?

Jag har så svårt för alla dessa generaliseringar. ALLA familjer är olika - och varför mästra och fördöma? Acceptera att alla har det inte likadant. Och jag har fantastiskt svårt att tro att bara för att man som pappa inte tar föräldraledighet så blir ungen kriminell, mobbad i skolan, ledsen resten av livet och börjar tröstäta......

Det finns folk som skulle kunna göra det, och så finns det andra som inte kan av olika anledningar.
Jag är inte fattig, men när jag bestämde mig för att ge mitt barn ett syskon på egen hand så ville jag inte sänka det äldre barnets levnadsstandard pga mitt beslut. Det har kostat mig 150000 av mina sparpengar. Då har jag inte köpt en massa nya saker utan jag har bara hållit samma livsstil med bil, bra mat, bra kläder (när det behövs större eller helare) samt någon aktivitet på helgen (varannan helg). Jag har inte heller tummat på våra försäkringar eller barnens sparande. Till saken hör att lillasyster vägrat amma och sedan vägrade äta annat än ersättning tills hon var över året, samt att jag blev sjukskriven sista 2,5 månaderna av graviditeten.
Som höginkomsttagare förlorar man sjukt mycket pengar på att vara hemma. Jag får 50% av min normala inkomst om jag tar ut 7 dagar/vecka, 40% av inkomsten när jag vabbar. Naturligtvis är det en vanesak, men inte enbart. Man har anpassat sitt och barnens liv till en viss inkomst och det finns egentligen två gränser. Den ena är den man inte vill överskrida för att det känns som att man straffar de äldre syskonen, den andra kan man inte överskrida för att man då får svårt att klara av att leva.

Intressant! Hur löste dom det? Och vad hade dom för typ av företag?

Haha, min man är allt annat än "bakom flötet" och han har bara varit hemma någon månad med första barnet, vi har tre. Att vara fördömande tycker du ger ett intelligent intryck? Vi har valt att vara hemma länge med barnen istället. Vårt yngsta barn börjar förskolan till hösten när hon blir 2 år och 7 månader. Vi tycker inte att våra barn har varit mogna för förskolan före två års ålder och det blir på bekostnad att min man endast kan vara hemma de dagar han inte kan ge mig. Vi känner att våra barn mår bäst av att vänta med förskolan så valet har varit enkelt.

Pappamånaderna kan inte mamman tar utan pappan måste ta dem innan barnet är åtta år. Kan man inte planera in 80 dagar ledigt under åtta år är jag tveksam till att man prioriterar sitt barn. Någon eller några måste vara hemma tills barnet är ett, varför är det alltid pappan som kan välja bort det för det är tråkigt?

Fast om pappan vägrar och knappat finns i barnets liv, samt är ointresserad, så måste man väl ändå säga att han sviker...