"Män som inte är pappalediga sviker sina barn"

Att svika sina barn om mannen inte är pappaledig låter lite hårt. Men jag är glad över att vi båda var hemma tio månader med vårt barn. Det märks tydligt att barnet värderar båda föräldrarna och att båda duger lika bra när hon är ledsen.

Jag hade gärna varit hemma längre men min man ville också vara hemma med vårt barn så det var bara att gå tillbaka till jobbet. Båda har ju faktiskt lika stor rätt att vara hemma!

Inlägget ovan riktades till #88.

Haha, går inte på feministpropaganda. Varje enskild familj bestämmer hur de ska dela upp föräldraledigheten sinsemellan. Punkt slut.

helt ok för mig så länge man inte nyttjar det statliga föräldrarledighetsystemet som finansieras av allas skatteintäkter.

Det viktiga är ju att barnen får vara med båda föräldrarna!

Jag tycker att det borde vara självklart för alla föräldrar att vilja spendera tid med sina barn. Jag vet att det inte ser ut så i verkligheten men att på olika sätt prioritera tid med sina barn är nog en av definitionerna för en "bra förälder" enligt mig. 

Däremot tror jag att uttaget av FP säger ganska lite om vem som spenderar mest tid med barnet, vem som är störst belastning på arbetsmarknaden och vem som för jämställdheten framåt. 

Hon är snart 5 månader gammal, den som är närmast tar henne. Är pappa hemma tar han henne och det går minst lika bra som med mig.

Oförutsedda utgifter ÄR en trasig kyl. Ska man lägga alla besparingar på föräldraledighet och inte ha pengar till en ny kyl ifall det händer? Vad är det för en prioritering egentligen?? Vi tänker framåt, vad gör vi om någonting skulle hända och vi inte har några pengar att ersätta det? Hackar iskuber och stoppar in i den trasiga kylen som någon sa? Ja, gör du det då men vi lever lite högre än så och vill ha en fungerande kyl.

Vår dotter är det viktigaste vi har, hon tar inte skada av att pappa jobbar för att hon ska kunna ha det bra och sen är med henne hela eftermiddagarna och helgerna.
Du har slut på motargument så du hittar bara på massa skit nu. Vad lär du dina barn av att döma andra för att de inte har samma tänk som du? Inte nåt bra.

Vilken gnällig fjant.

Först skriver han om hur en åttamånaders föredrar mamma (som om det vore onaturligt att mamman stannar hemma åtminsteon 8 månader medan hon normalt sett ammar) och sedan klarar han inte av vardagssysslorna utan att det blir kaos och "en massa blöjbyten" och tycker livet är allmänt jobbigt.

Whimp!

Jag tog inte ut min pappaledighet pga att mamman ville ha hela. Att hon ville ha det så berodde på att hon ville vara hemma i 18 månader. Svårt att få vikarie kortare tid än så i hennes jobb.

Kan säga att min kontakt med barnen aldrig har blivit lidande av detta.

Man kan även då tillägga att då vi nyss hade fått en stor och dyr lägenhet i Stockholm så hade vi heller inte haft råd att jag skulle ha gått hemma i 6 månader.

Jag skulle inte ha fått 80% av min lön utan bara ca 20%. Inte många som kan gå ner så i lön så länge.
Hade även jag fått 80% så hade inte pengarna varit en faktor men nu var det så.

Blogginlägget kanske stämmer på vissa men inte på vår familj. Vi kanske är undantaget som bekräftar regeln vad vet jag men jag tror inte världen är så svart och vit. Jag som mamma tog hela föräldraledigheten eftersom vi då ekonomiskt kunde vara hemma mycket längre med barnet. För oss var det viktigt att kunna vara hemma med sonen så länge som möjligt. Och det är klart att sonen föredrog mig nästan hela det första året och speciellt det första halvåret när jag ammade som mest intensivt. Sambon har alltid tagit alla kvällarna när han kommit hem från jobbet, då har jag passat på att göra hushållssaker som att städa och tvätta., laga mat och skotta snö eller klippa gräs. Dessutom har de umgåtts mycket på helgerna och jag har sett till att åka hemifrån så de ska få helt eget tid. Sonen har varit mammig och pappig i omgångar. Minns fortfarande första gången sonen blev pappig. Han var runt året gammal och helt plötsligt dög jag inte till något, och det var så skönt! Och det utan att pappan varit föräldraledig. Jag vet att kvantitet går före kvalitet när de är små men första halvåret när sonen i perioder ammade fem timmar i sträck så fanns det inte så mycket utrymme för pappan. Och jag tänker inte ge upp amningen för flaskan bara för jämställdhetens skull. Idag är sonen fyra år och han föredrar ingen mer än den andra.