Dakine skrev 2014-03-25 20:30:57 följande:
Ja, varannan dag de blödningsfria dagarna låter ju bra!

Ja, det är samma här. Mitt missfall som jag fick oktober 2009 blev till på andra försöket efter p-piller, 3 månader efter det hade vi sex för första gången sedan missfallet (hade varit så jävla ledsen så ville inte alls att ngn skulle röra mig) och blev gravid direkt på den enda gången! han är nu snart 4 år :)
Men nu verkar det ta en jävla tid, och visst blir man uppgiven... Börjar vara orolig att det är p-staven som ställde till det i kroppen... Känns bara konstigt att det ska ta så länge!! När jag vet vi prickat in äl varenda gång.
Tråkigt med skrapning! Hade det inte utvecklats något foster alls? Jag har en vän som blev gravid och de upptäckte då i v 12 att fostret dött i v 7.. så hon fick några tabletter att driva ut allting med hemma. Det värsta hon varit med om. Sedan tog det ett år efter innan hon blev gravid igen, hon har nu en liten dotter på halvåret! :) Så ge inte upp! har en annan väninna som försökte i FYRA år, innan de blev gravida. Hon hade svårt att tro att hon var gravid fram till RUL , men hon är då gode tjock nu och ska ha i juni :) Jätte glada för deras skull! Men hade ju vart kul om vi fick barn samma år ;) så man blir ju lite frustrerad själv... även om jag kanske inte ska klaga. Har ju en underbar son redan, och har ju bara försökt i 8 månader... men för mig är det lång tid!!
Nope, inget foster alls.
Var in i v.10 för kontroll då jag tyckt att det "knäppte" till i magen under graviditetsvecka 9. Gjorde VUL och inget hjärta syntes på bilden så återbesök på en vecka och inget hjärta då heller men det läkaren såg på bilden hade vuxit med en veckas storlek under en vecka så han blev lite konfunderad och sa att vi fick bestämma själva, antingen ta bort det nu då det inte såg ut att vara en normal graviditet just då. Eller att vänta i 15 dagar till och göra ett nytt VUL, jag bestämde att vi kör på det och det sluade med att det inte var något annat än blodansamling och en moderkaka. Det dom fick ut under skrapningen visade inte vara nånting avvikande heller så det var ju skönt att höra mitt i sorgen. Jag ville inte vara medvetande vid skrapningen så jag tog den under narkos och det känns så skönt att inte känna någon smärta under proceduren.
Så nu hoppas vi att det tar sig snart. Tar det sig inte denna månad så ska jag be om en gyn-kontroll och se så allt ser bra ut "där nere" så att säga.
Jag ska vara väldigt glad som har tre barn redan men det fattas en liten till och inte blev det bättre efter att ha fått "smaka" på hur det är att vara gravid med allt vad det innebär, både bra och dåliga sidor förstås! 