Hej!
Igår var vi och satte in en fin blastocyst. VI fick titta på den på skärmen innan införandet. Jag tyckte det var svårt att se att den var fin, men jag litar på att den var det.
Det var blandade känslor som vanligt.
Förra gången vi var där så var det stor uppståndelse, men en personlig sjuksköterska, sjuksäng, mediciner....Nu var det lite som ett vanligt gynbesök och vi var klara inom en timme från att vi kom dit. Nu är det bara att vänta och se. Jag känner mig lite utelämnad åt ödet. Och så är det ju också.
Efter införandet tog vi en rundtur på stan och gick och fikade. Jag tyckte det vore kul att ha ett namn på blastocysten, men kom inte på något annat än "Blasto". Det hade känts konstigt att ge den ett mänskligt namn, som Kalle eller Maria, så det blev ändå rätt bra. Jag tänker att Blasto har flyttat in och hoppas att han trivs så att han vill stanna. Det är som att ha en liten tamagotschi som ska matas med vaginaltabletter tre gånger per dag.
Minst fem blastocyster ligger också i frysen, och det kan eventuellt ha blivit några fler, men det vet vi inte än.