Gravidtråd för oss som är över 35

Har börjat må bättre sen en vecka tillbaka, men idag har jag mått illa igen och trött hela dagen. Sov nån timme mitt på dan, vilket är ovanligt. Undrar om det beror på att jag höll igång rätt mycket igår, tvättade och fixade hela dagen? Börjar kännas lite bättre nu men har ingen ork.

Jag är i v5...illamående och trött. Somnat på alla eftermiddagsmöten den här veckan! Lite smått pinsamt faktiskt...

Trött! Vecka 23 nu och vill bara sova... Dessvärre har jag ju en lilleman här på 15 månader som tycker mamma är jättetråkig :( Eller dessvärre, det är helt fantastiskt med lillkillen, han är så go, kan inte låta bli att undra hur han kommer reagera på ett litet syskon :)

Du har några veckor till av illamående att se fram emot då jag går in i vecka nio imorgon och illamåendet och uppsvälldheten håller i sig... Har väl själv iaf tre-fyra veckors illamående kvar att se fram emot... Sen hoppas jag verkligen att det blir bättre, tär på en mentalt ju.

Vi lyckades i alla fall få till lite mys i morse Det var första sedan plusset, så väl behövligt!!! Är ju så svårt att få till mellan illamående och extern trötthet på kvällen... Somnar oftast före 8 :-P

Ha en bra helg alla blivande mammor!

Är så besviken på mig själv. Hur gärna jag än vill så kan jag inte känna någon som helst glädje över graviditeten längre. Jag går bara o väntar på att få MA bekräftat vid VUL som vanligt. Alla försöker övertyga mig om att det kommer att gå bra den här gången men jag kan bara inte tro det och vara glad...känner mig bara tom o kall... Detta är min sjätte graviditet och jag har ett fantastiskt barn. Missförstå mig rätt, jag vill, så gärna, ha ett barn till men jag vågar/kan/vill inte fästa mig vid något som jag bara kommer att förlora igen. Det är väl mitt sätt att skydda mig från besvikelsen...

Ja det är inte lätt. Jag kommer på mig ibland, som häromdagen när jag lite längtansfullt tittade på gravidkläderna på hm - att JAG faktiskt är gravid, och började gråta. Det är liksom inte riktigt så. Det är mer som att titta på gravidstickan och hoppas att det blir ett streck snart - och strecket är nog att allt ser bra ut på UL 11;e december och framför allt att jag lyckas passera vecka 12 andra veckan i januari. Båda mina missfall har varit i vecka 11.

Men jag måste börja ta hand om mig bättre. Hade jag fattat att det är en god chans att jag är gravid hade jag kanske gjort det på ett annat sätt. Både vad gäller sömn, mat och motion. Nu är stresspåslaget stort att jag mer försöker överleva...

Idag ska vi prata med gynläkaren om fostervattensprov. Har nån av er gjort fostervattensprov eller tänker ni göra det?

Vi gjorde moderkaksprov den här graviditeten med tanke på min ålder, KUB är ju bara en sannolikhet trots allt och vi ville veta säkert vad som väntar just gällande ev. kromosomavvikelser.

Låter jobbigt Men man måste ju ändå försöka tänka positivt, och tänka på att det är bara att flyta med, finns ändå inget man kan göra mer än att ta hand om sig! Håller tummar för att allt går bra!

Nu har jag varit och träffat gynläkaren och pratat om fostervattensprovet. Så i början av januari ska vi göra det. Lite speciell läkare var det, överläkare. Han rabblade massa fakta om provet och om kejsarsnitt, men saknade medmänsklighet. Men det gick bra iaf. Vi fick se bebisen som var väldigt livlig :)