Att komma över omöjlig kärlek

InMyDream, här kommer moraltanten ;). Fast jag tycker inte att du är feg och jag förstår att du inte gör något. Det är fruktansvärt svårt att göra val som inbegriper att man inte kommer att träffa sina barn varje dag. Att bara lämna en lång relation man byggt upp mycket i är inte heller lätt. Det kan snarare vara positivt att vara tveksam istället för att bara handla snabbt i sådana här lägen tycker jag. Men nu till det jag egentligen ville säga till dig, jag har befunnit mig i en liknande situation som din älskarinna med den skillnaden att det inte hände något direkt fysiskt mellan mig och den mannen. Jag var helt säker på att han hade känslor för mig också men när jag berättade för honom hur jag känt avbröt han plötsligt all kontakt med mig. Bara sådär. Det sista vi hörde från varandra var arga sms. Jag upplevde det som så förnedrande att jag tydligen tolkat honom så fel och att han inte ens kunde prata med mig och förklara...Tro mig jag har full förståelse för att han inte bara slängde bort sin familj för mig men det var heller inte vad jag önskade. Jag hade själv inte ens bestämt mig för hur jag ville gå vidare med min egen relation då. Men jag tror att han trodde att jag menade det så och fick panik eller något. Men vad jag önskar att han hade kunnat prata med mig och förklara så att vi fått ett bättre avslut. Jag ser honom också nästan varje dag, fast vi pratar inte. Det var länge sedan nu men det där avslutet gör fortfarande ont. Jag kommer aldrig att kontakta honom för att prata ut. Jag känner mig lurad och brutaldumpad och jag är för stolt för att riskera att känna mig så förnedrad igen. Han bestämde sig för att bryta tvärt och sade att jag tolkat honom fel, då tjatar inte jag på honom utan låter det vara och försöker gå vidare. Skulle jag bli glad om han bestämde sig för att prata ut med mig? Ja både glad och lättad, det skulle kännas mycket lättare för mig att bära då! Ville bara visa på att det kanske inte är så enkelt som att din älskarinna skiter i dig utan hon kanske bara gör vad hon måste göra för att kunna gå vidare?

Jag hoppas verkligen det löser sig för er, det är en svår situation både för dig och din fru. Jag vet inte om du skrivit om det förut, men vad säger hon? Hon vill inte skilja sig, men ej heller tillmötesgå dina behov? Och vad gör du för att hon ska känna sig speciell och som nr 1 igen? Vi kanske måste starta en ny tråd om detta Jag tror att det som hjälpt mig mest är att min man har hela tiden varit tydlig med att det inte var sex han var ute efter. Så var det väl för dig också? Svårt att förklara, men eftersom jag då kände att jag åtminstone dög med min kropp var det lättare att börja närma mig honom. Vi började kramas och pussas så fort vi gick förbi varandra, började se varandra i ögonen och le, vi började vara noga med att uppskatta varandra med ord, t.ex. om den ena gjorde något för att underlätta för den andra i vardagen, vi började ligga nära varandra i sängen, sitta nära varandra i soffan, vi började skicka gulliga sms till varandra osv. Självklart har det inte varit en enkel resa, men den fysiska närheten har gjort det lättare för oss att prata och kommunicera kring hur vi vill ha det. Närheten har också gjort oss mer sugna på sex. Jag vet ju inte hur din fru känner, men jag kan fortfarande känna ibland att jag inte hade något värde som människa, min självkänsla fick sig en rejäl törn av att bli sviken på det här sättet. Det var svårt med insikten att jag inte dög, att jag inte var värd respekt och ärlighet. Jag kan förstå att respekten kan försvinna när man tror att kärleken är slut, men att inte ens vara värd respekt och ärlighet som mamma till hans barn eller ens som vän? Vad finns det då kvar för liten värdelös människa? Jag vet ju nånstans att det här inte är sant och att min man inte håller med om detta, men det är så det har känts. Jag kan känna ibland att jag är fin på utsidan, men inte på insidan. Så kanske din fru också känner det och det är ditt jobb nu att få henne att känna att hon har ett värde, oavsett om ni fortsätter ihop eller inte.

Du måste också släppa tankarna på din älskarinna, din fru känner garanterat av att du inte är där till 100 %. Sen måste ni tillsammans komma fram till om det finns några känslor kvar och om ni båda vill kämpa för er kärlek till 100 %. Fysisk närhet tror jag är bästa sättet att börja känna kärlek igen. Lycka till!

Ytterligare ett perspektiv. Jag har varit älskarinnan som visst är svår att släppa. För en vecka sen sa mannen sig fortfarande ha känslor kvar. Vi har ganska mycket kontakt över mail. fortsätter att resonera kring hur han ska förhålla sig till livet efter vad som hänt men även hur han såg livet genom oss. Och annat.

Har jag förstått det rätt vet hans fru ej att vi har kontakt. Jo,vi jobbar tillsammans, men inte kontakt utöver den nivån. Och hon tror nog att det tog slut för fyra månader sen. Men fram till för två gjorde han klart att han skulle lämna. Sen vände han.

Jag är kall och påstår att jag aldrig mer någonsin vill ha honom nära. Har inte hört å litat på honom på länge.

Det finns mycket att säga. Jag lider m hans fru. Samtidigt som jag hoppas att hon är som "kämpar". Fast han håller ju kontakten med mig. Why?!?!