• Anonym (ångest)

    Att komma över omöjlig kärlek

    För nästan ett år sedan blev jag helt oväntat galet förälskad i min kollega som jag känt i många år. Han kände lika dant och vi inledde en relation trots att vi båda har familj. Känslorna fullkomligt exploderade men nu har han en gång för alla bestämt sig för att stanna med sin familj och vi har därför brutit vår relation.

    Fattar dock inte hur jag ska stå ut. Tänker på honom varje vaken minut och saknar honom så att jag mår fysiskt illa. Samtidigt kan jag inte visa något här hemma.

    Någon som varit i samma situation - dvs stannat hos er familj efter en längre otrohet? Hur gjorde ni för att glömma? Hur lång tid tog det? Lyckades ni någonsin få tillbaka känslorna för er man/fru?

    PS Inser naturligtvis att det inte är synd om mig eftersom jag får skylla mig själv som varit otrogen, att otrohet är omoraliskt, fegt och alltid fel etc. Men gjort är gjort och i dagsläget försöker jag bara överleva/uthärda.

  • Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek
  • Anonym (? 2)
    InMyDream skrev 2013-10-28 09:11:25 följande:
    Jag tycker det är en otroligt bra blandning i den här tråden av olika personer med olika erfarenheter och livssituationer som ger sin bild på ett konstruktivt sätt. Det finns män som inte lämnar, män som inte lämnar direkt, män som har lämnat, kvinnor som inte kan lämna alls, kvinnor som lämnat men älskaren drog, kvinnor som lämnat men inte fortsatt med älskaren och det finns till och med bevis på kvinnor och män som lämnat och lyckats fortsätta tillsammans. Alla vill få ventilera sina erfarenheter och är genuint intresserade av att förstå vad som händer och så finns det några få som alltid vet vad som är bäst för alla.
    Jag tycker också att det är en bra blandning i den här tråden, både vad gäller kön och hur man valt att agera. Jag tycker att den tillför väldigt mycket och får mig att vända och vrida på min egen situation ur olika perspektiv. Jag är väldigt glad att den här tråden har fått vara just en tråd där vi diskuterar och än så länge har sluppit de mest rabiata skribenterna som gärna hoppar in och kastar fördömanden omkring sig i alla sådana här trådar, vilket brukar döda dem ganska snabbt.
  • InMyDream

    Ok, jag har en fd älskarinna som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till och jag har ett förhållande som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Känner mig inte direkt som ett offer utan har hamnat i en situation som jag inte kan hantera. Naturligtvis inte ofrivilligt utan jag har ju påverkat den situationen i allra högsta grad. Det tjänar ingenting till att hålla på och blicka tillbaka och tycka synd om sig att det blev som det blev utan nu får man väl bara försöka reda ut sig själv och gå vidare. Men för att få lite infallsvinklar som man inte tänkt på behöver man ju också måla upp sin situation, men det är ju inte för att folk ska tycka synd om en. Sedan besluten hur man gör fattar man själv och är också själv ansvarig för att genomföra dessa. Jag har fattat flera beslut under vägen och levt efter dessa till man fattar ett nytt beslut. Bara för att jag fortfarande är kvar i mitt förhållande innebär inte det att jag är feg och svag utan det är baserat på beslut. Men besluten kanske är fattade mer med förnuftet än med hjärtat och med tiden mognar insikten att man behöver lämna för att hitta kärleken igen som jag har tappat bort efter vägen.

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (lika) skrev 2013-10-27 22:40:38 följande:

    Det handlar om makt. Relationen baseras på ett maktförhållande istället för ömsesidig kärlek.
    Eftersom jag tror att kärlek handlar om att jag vill ge min partner det den vill ha i största möjliga mån när jag älskar någon. Så är det inte kärlek för mig att låta den andra leva ett olyckligt liv, utan det den vill ha, för att jag själv ska få det jag vill ha.
    Det är något man inte gör helt enkelt i min värld. Då handlar det istället om att jag vill makten och bestämma över hur förhållandet ska se ut, och att det är mitt sätt som är rätt, ett soloprojekt helt enkelt, där jag är mig själv närmast.  

    Men man kan ju tänka annorlunda också. smile1.gif  
    Hmmmmm, pratar du om mig ?
  • Anonym (Mamma)
    InMyDream skrev 2013-10-28 09:11:25 följande:
    Jag tycker det är en otroligt bra blandning i den här tråden av olika personer med olika erfarenheter och livssituationer som ger sin bild på ett konstruktivt sätt. Det finns män som inte lämnar, män som inte lämnar direkt, män som har lämnat, kvinnor som inte kan lämna alls, kvinnor som lämnat men älskaren drog, kvinnor som lämnat men inte fortsatt med älskaren och det finns till och med bevis på kvinnor och män som lämnat och lyckats fortsätta tillsammans. Alla vill få ventilera sina erfarenheter och är genuint intresserade av att förstå vad som händer och så finns det några få som alltid vet vad som är bäst för alla.
    Bra skrivet
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (? 2) skrev 2013-10-28 10:14:34 följande:
    Jag tycker också att det är en bra blandning i den här tråden, både vad gäller kön och hur man valt att agera. Jag tycker att den tillför väldigt mycket och får mig att vända och vrida på min egen situation ur olika perspektiv. Jag är väldigt glad att den här tråden har fått vara just en tråd där vi diskuterar och än så länge har sluppit de mest rabiata skribenterna som gärna hoppar in och kastar fördömanden omkring sig i alla sådana här trådar, vilket brukar döda dem ganska snabbt.
    Det skriver jag under på !
  • InMyDream
    Anonym (Mamma) skrev 2013-10-26 07:01:23 följande:
    Eller det kanske jag kan, men inte bil öppna mig för att se det ?
    Men han skulle aldrig lämna sitt äktenskap. När jag vidrörde det så sa han bara att det är väl upp till var och en att bestämma. Självklart, har aldrig begärt annat heller.

    Tycker bara det är tråkigt att han inte vill se hur dåligt han mår, utan bara trycks undan.

    Men jag respekterar hans beslut, jag kommer hålla mig undan, ska, hur jobbigt det än kommer vara, trycka undan mina känslor för honom och finna min egen väg ur det här. Sen må hända att mina känslor för honom ändå kommer vara anledningen till att jag lämnar min man.

    Tråkigt att höra att din kvinna inte längre finns kvar för dig.
    Kanske dax även för dig att släppa taget ? Välja den väg i livet som inte innehåller henne ?
    Nu vet hon ju hur du känner och sanningen att säga, vill hon ändå inte kanske det är dax att släppa henne ?
    Lättare sagt än gjort när man bara vill att hon ska hålla om mig och tycka om mig. Avhållsamhet kan man tvinga sig till som jag också gör, men att välja en väg som inte innehåller henne, hur tusan gör man det?
  • Anonym (Mamma)
    InMyDream skrev 2013-10-28 12:33:50 följande:
    Lättare sagt än gjort när man bara vill att hon ska hålla om mig och tycka om mig. Avhållsamhet kan man tvinga sig till som jag också gör, men att välja en väg som inte innehåller henne, hur tusan gör man det?
    Ja du ? Om hon inte vill då måste du ju välja vägen utan henne ?

    Jag vet att det är svårt, men man kan ju inte tvinga nån till nåt man inte vill heller.
  • InMyDream
    Anonym (Mamma) skrev 2013-10-28 12:52:23 följande:
    Ja du ? Om hon inte vill då måste du ju välja vägen utan henne ?
    Jag vet att det är svårt, men man kan ju inte tvinga nån till nåt man inte vill heller.
    Känner nog lite som du tror jag. Jag vill bara prata med henne, men hon pratar bara om ytliga saker de få gånger vi pratar. Men det är väl ett naturligt självförsvar eller så har hon helt enkelt klivit vidare hur hon nu har lyckats med det. Känns inte mänskligt i så fall.
  • Anonym (Tingeling)
    InMyDream skrev 2013-10-28 13:31:45 följande:
    Känner nog lite som du tror jag. Jag vill bara prata med henne, men hon pratar bara om ytliga saker de få gånger vi pratar. Men det är väl ett naturligt självförsvar eller så har hon helt enkelt klivit vidare hur hon nu har lyckats med det. Känns inte mänskligt i så fall.
    Ja det kan vara ett självförsvar. Jag vet till och med hur jag när min vän ställde djupa frågor - passade och förde pratet mot trivialiteter. Jag vet att jag hade svårt att väga av hur intima vi skulle vara i samtalet när den nära relationen var explicit och kommunicerad över. Han hade uttyckligen önskat att vi skulle vara "affärsbekanta" helt enkelt för han orkade inte med något annat. 

    Detta innebar dock inte att det inte fanns saker jag ville säga. Detta innebar bara att jag inte ville göra det hela svårare än det behövde vara med hänsyn till oss båda.  
Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek