• Anonym (:()

    Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(

    Jag vet inte vad jag ska göra! Min man tappar tålamodet jätte lätt och blir arg, jag är så arg och besviken på honom. Han slår våran dotter för minsta lilla när han har haft en lång dag på jobbet och är trött, han blir som det hemskaste monster! Våran tvååring snart 3 i sommar är ganska vild och trotsig. Iförrgår fick jag nog, han smällde till henne 5 gånger på bara 2-3 tim, på kvällen före läggdags. Slår henne hårt på rumpan (med blöja på) slog henne med hennes tröja på benet som hon vägrade ta på sig, sen såg jag ett märke på hennes axel vid bröstet som hon visade och sa titta vad pappa gjorde. Sen ville hon inte borsta tänderna och spotta ut massa vatten som rann på hennes tröja då smällde han till henne på armen så det lät högt och Putte till henne hårt så hon hängde fram över handfatet, hon stod på toa stolen. Jag blev förbannad och tog henne och sa åt han att gå därifrån. Jg får trösta henne och jag mår för jävligt. Hur kan jag ha en man som inte har någon kontroll hon är bara ett barn!! Ändå är det jag som har varit hemma med barnen varenda dag, men aldrig att jag skulle slå mina barn när dem är jobbiga. Vi bråkade dagen efter och han får det att låta som att det är mitt fel, han blir arg på MIG! Han säger att han inte vill göra som han gör, men han är stressad och trött då menar han att jag ska hoppa in och ta över allt:/ jag har alltid sagt till mig själv att aldrig vara med en man som slår barn, jag hatar det. Det går emot allt jag står för! För övrigt är han underbar och älskar son familj, kramar och säger att van älskar dem till barnen. Ska kg behöva skydda mina barn mot deras egen far!!? Jag vägrar stå bredvid detta. Han har sagt flertal gånger att han ska sluta. Men nu har set blivit värre. Vad ska jag göra? :(

  • Svar på tråden Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(
  • Karin02

    Hej TS!

    Som många har skrivit tidigare är det förstås absolut inte okej det som din man gör!
    Lösningen behöver inte alltid vara skilsmässa eller omhändertagande av barn dock, många drar iväg väldigt snabbt i sina lösningsfokuserade svar, tycker jag.

    Hade jag fått råda dig skulle mitt tips vara att vända sig till socialtjänsten för att söka hjälp i första hand, inte i syfte att "anmäla" någon eller gå in i en vårdnadstvist. Hos socialtjänsten kan ni få hjälp med samtal och insatser, hjälp som familj kring hur ni  (han) ska lyckas lösa stressen och hemsituationen utan att ta ut det på dottern och vilken hjälp behöver i för det. Det finns t.ex. kurser där man får hjälp att hantera sin stress och ilska.

    Om denna typ av hjälp och insatser inte så måste man kanske absolut ta det vidare och längre än så, men jag tror på att ni först söker hjälp. Det finns hjälpinsatser och de är till för att just hjälpa, inte döma eller förstöra.

    Vad gäller hemsituationen, där och då situationer, tycker jag att du gör helt rätt i att öppet visa honom att det absolut inte är ett okej beteende. Tycker också att det är viktigt att din dotter får höra att det inte är ok, att man inte ska behöva bli slagen. Man kan älska sin pappa ändå, förstås, men man kan göra det utan att gilla handlingen.

  • JanaLiiN

    Jag gråter nästan när jag läser detta. Vem tittar på när en man SLÅR en tvååring? Har inte ord för hur ont det gör att ens tänka på detta.

  • mammatillnovalie

    Personligen (har bara läst TS) känns det för mig som ett skämt när du undrar vad vi andra tycker att du ska göra?! Borde du inte kunna lista ut det själv? Han misshandlar barnet, frågar du ens dig själv huruvida du ska stanna eller ej?!! Ja ja, för mig hade det varit en självklarhet att lämna direkt. Hade inte behövt fråga om råd i just den frågan. Lämna och ansök om egen vårdnad!

    Jag är den som i vanliga fall tycker att man kan ta tex hjälp av familjerådgivning innan man ger upp ett förhållande där barn är inblandad men inte i dessa fall, inte där det förekommer misshandel! Usch, vilket jävla svin.

  • Anonym (been there)
    Anonym (aurora) skrev 2013-05-11 20:47:33 följande:
    Det är inte fullständigt omöjligt att få bevakat umgänge Mitt barn fick efter utredning.  4 år bevakat umgänge tillsammans med 2 psykologer 1 timme var 14e dag. Efter det ytterligare 4 år bevakat umgänge men då tillsammans med annan trygg person. Först efter de 8 åren utökades umgänget  gradvis till sova över en natt
    Ingen polisanmälan behövdes.

    nej det var inte att knäppa med fingrarna utan  jag fick kämpa som en bäver eftersom det inte kom serverat på silverfat. Men liksom ,,,,det fanns inget annat alternativ än att dra i bromsen fullständigt och bara tokvägra någon annan "åtgärd" än att skydda mitt barn från fortsatt misshandel. Och jag kämpade sannerligen..fanns stunder då jag kände det var så mycket motvind att jag tänkte jag måste vara galen för inte ska det vara så här svårt att skydda ett barn från att bli misshandlat? Men jag kämpade ändå vidare...att ge upp fanns liksom bara   inte. Det handlade om det dyrbaraste jag hade i livet...

    Jag/vi fick..efter en del om och men och ifrågasättande från "experter" ..dessutom hjälp med att flytta till annan kommun. Bostaden fick jag fixa själv men soc hjälpte med intyg samt betalade alla flyttkostnader. Dessutom i nya kommunen fick vi fortsatt hjälp med bevakat umgänge och stöd av familjeterapeut och en hel del annat behövligt stöd.
    Jag skulle utan tvekan ta samma kamp igen om jag skulle behöva. Att lämna och göra mitt barn fri från misshandel..så hen kunnat växa upp till en trygg framåt och stark person är det bästa val jag någonsin har gjort.

    Jag vet många kvinnor,från norr till söder, som fått jättebra stöd och hjälp att lämna och att skydda sitt barn. Hjälp att flytta,hjälp till skyddad id och hjälp med bevakat umgänge. Jag vet kvinnor som kämpat hela vägen genom rätten och mannen trots bevis fått umgänge. Där soc...givetvis i samrådan med mamman..har som sista utväg lägga ett lvu på barnet för att kunna skydda det. Tyvärr är inte soc allsmäktiga utan ibland i händerna på okunnig Tingsrätt som anser rätten till umgänge överskuggar närmast allt.

    Men självklart vet jag många som tyvärr inte fått samma hjälp och de som i stort inte fått någon hjälp alls utan fått försöka kämpa ensamma.
    Det är tyvärr väldigt olika från kommun till kommun samt vilken handläggare man får när det gäller stöd från soc.

    Sitter man i sitsen att man behöver lämna och behöver stöd att skydda sitt barn från misshandel är bästa rådet jag kan ge: 
    Ta kontakt med kvinnojour,soc,familjerättsadvokat. Sök stöd över allt. Det finns många
    organisationer med omfattande kunskaper hur/vad göra att vända sig till. Sök stöd på de forum som finns som riktar sig just till kvinnor i liknande sits. Där andra mer än gärna delar med sig av sina kunskaper, ger tips råd och stöd istället för att komma med "ähh men ååå det är närmast omöjligt för soc är hemska"


    Och du påstår att vi i tingsrätterna är okunniga...
  • Anonym (Dra 2)

    Herregud! Att du inte förstår att du och dottern inte borde vara där överhuvudtaget! Han slår er dotter... Lätt beslut anser jag. Ta hjälp och stick!!

  • sirisdotter
    Suey skrev 2013-05-11 21:02:42 följande:
    Sirisdotter: så du tror att om man får boende via jour, så går man från det till att den misshandlande föräldern får umgängesrätt? Jag säger inte att det blir utan kamp för mamman, men det är den viktigaste kamp hon någonsin tar. Man tar inte lätt på barnmisshandel i Sverige... Läs på lite.

    www.socfamratt.se/vardnad/umgaenge/827-saersk...
    Förhoppningsvis har ett och annat ändrats sedan jag och väninnorna hade små barn.  För 20-25 år sedan var det svårt att få kontaktförbud (hette då besöksförbud).   Skyddad identitet var vad jag förstår  extremt svårt att få. Mantrat på socialkontoren var  "En dålig pappa är bättre än ingen pappa.   Alla barn har rätt att lära känna sin pappa,  annars bygger  de upp en fantasibild av honom -  verkligheten är bättre hurdan den än är"   etc
    Man kunde få kontaktfamilj som ensam förälder för att barnet någon helg i månaden skulle få uppleva vanligt familjeliv.  Med förbehållet;  "Hör bio-pappan av sig och vill träffa sitt barn har han första tjing"
  • Anonym (hallå)

    Hur i hela helvetet kan man ens ställa frågan vadman ska göra?! Lämna idioten och gör en polisanmälan! Herregud jag blir mörkrädd hur pantade vissa människor är! Och kom fan inte å skyll på ekonomi eller hur man ska klara sig ensam, vi lever i sverige och året är 2013 ! Stannar man kvqr hos sin partner som slår barnen så borde barnen bli tvångsomhändertgna av sociala myndigheter! Stackars stackars barn. Nu kommer inte jag kunna sova inatt

  • Anonym (been there)
    Anonym (Dra 2) skrev 2013-05-11 21:42:05 följande:
    Herregud! Att du inte förstår att du och dottern inte borde vara där överhuvudtaget! Han slår er dotter... Lätt beslut anser jag. Ta hjälp och stick!!
    Är det verkligen så att det står bostäder och väntar,  även i storstäder,  på kvinnor som sticker med sina barn?  Underbart om det stämmer.  Jag har snarare hört att alla socaial förturer är avskaffade....
  • Mamma till 5 underbara barn
    Anonym (:() skrev 2013-05-10 19:07:19 följande:
    Många som skrivit. Har inte kunnat komma online förens nu. Jag vet att det är hemskt/ låter väldigt konstigt. Detta har inte hänt över en natt eller började så fort dottern föddes, det har trappats upp suksesivt. Från att bara ha blivit irriterad/ små arg ( som vi alla föräldrar blir) till att han små puttit henne. Från nu när han började jobba heltid samtidigt som han studerar, han är aldrig ledig en dag eller helg i veckan. Han sa idag att han gråter när han tänker på det han gör, att han inte vill men bara tappar kontrollen och blir arg. Han vet att det är fel och ska sluta sa han. Jag varnade honom och sa att jag går härifrån med dottern om han försöker igen. Jag tänker inte tolerera det han gör, jag är emot sånt och vill att min dotter ska må bra. Jag vet att det låter väldigt hemskt det jag skrev. Men i verkligheten är det inte så illa som det låter, han står inte och smäller till henne flera gånger eller slår hårt som ni kanske tror. Men det spelar ingen roll ändå, det är fel. I hand kultur anses det att uppfostra barnen till bra människor. Så som det var i Sverige förr. Han har det inptänat i hjärnan och han har själv blivit"uppfostrad" så, och dem ser det inte som något hemskt. Men han gör det nu då jag har förklarat vad som kan hända och hur en människa kan må efter något sådant.

    Och så försvarar du han ? Att det inte är så farligt :O
Svar på tråden Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(