Anonym (aurora) skrev 2013-05-11 20:47:33 följande:
Det är inte fullständigt omöjligt att få bevakat umgänge Mitt barn fick efter utredning. 4 år bevakat umgänge tillsammans med 2 psykologer 1 timme var 14e dag. Efter det ytterligare 4 år bevakat umgänge men då tillsammans med annan trygg person. Först efter de 8 åren utökades umgänget gradvis till sova över en natt
Ingen polisanmälan behövdes.
nej det var inte att knäppa med fingrarna utan jag fick kämpa som en bäver eftersom det inte kom serverat på silverfat. Men liksom ,,,,det fanns inget annat alternativ än att dra i bromsen fullständigt och bara tokvägra någon annan "åtgärd" än att skydda mitt barn från fortsatt misshandel. Och jag kämpade sannerligen..fanns stunder då jag kände det var så mycket motvind att jag tänkte jag måste vara galen för inte ska det vara så här svårt att skydda ett barn från att bli misshandlat? Men jag kämpade ändå vidare...att ge upp fanns liksom bara inte. Det handlade om det dyrbaraste jag hade i livet...
Jag/vi fick..efter en del om och men och ifrågasättande från "experter" ..dessutom hjälp med att flytta till annan kommun. Bostaden fick jag fixa själv men soc hjälpte med intyg samt betalade alla flyttkostnader. Dessutom i nya kommunen fick vi fortsatt hjälp med bevakat umgänge och stöd av familjeterapeut och en hel del annat behövligt stöd.
Jag skulle utan tvekan ta samma kamp igen om jag skulle behöva. Att lämna och göra mitt barn fri från misshandel..så hen kunnat växa upp till en trygg framåt och stark person är det bästa val jag någonsin har gjort.
Jag vet många kvinnor,från norr till söder, som fått jättebra stöd och hjälp att lämna och att skydda sitt barn. Hjälp att flytta,hjälp till skyddad id och hjälp med bevakat umgänge. Jag vet kvinnor som kämpat hela vägen genom rätten och mannen trots bevis fått umgänge. Där soc...givetvis i samrådan med mamman..har som sista utväg lägga ett lvu på barnet för att kunna skydda det. Tyvärr är inte soc allsmäktiga utan ibland i händerna på okunnig Tingsrätt som anser rätten till umgänge överskuggar närmast allt.
Men självklart vet jag många som tyvärr inte fått samma hjälp och de som i stort inte fått någon hjälp alls utan fått försöka kämpa ensamma.
Det är tyvärr väldigt olika från kommun till kommun samt vilken handläggare man får när det gäller stöd från soc.
Sitter man i sitsen att man behöver lämna och behöver stöd att skydda sitt barn från misshandel är bästa rådet jag kan ge:
Ta kontakt med kvinnojour,soc,familjerättsadvokat. Sök stöd över allt. Det finns många
organisationer med omfattande kunskaper hur/vad göra att vända sig till. Sök stöd på de forum som finns som riktar sig just till kvinnor i liknande sits. Där andra mer än gärna delar med sig av sina kunskaper, ger tips råd och stöd istället för att komma med "ähh men ååå det är närmast omöjligt för soc är hemska"