sextiotalist skrev 2013-02-09 11:52:00 följande:
När en släkting dog, så meddelades det endast till de allra närmaste, sedan fick de meddela vidare på det sätt som de själva ville.
Exakt.
Jag meddelade de allra närmaste, och sen valde de själva vilka de ville meddela vidare och hur.
Min mamma ringde en del jobbiga samtal, och prästen ringde någon.
Själv var jag ganska så upptagen med att bara försöka överleva sorgen, och samtidigt försöka finnas där för våra två barn som plötsligt inte hade någon pappa längre.
När hela ens tillvaro rasar omkring en fungerar man inte på samma vis som tidigare.
Jag dog där och då jag med, när jag med hjärt- och lungräddning försökte återuppliva mannen jag älskade som låg livlös framför mig.
Jag önskar inte någon annan att uppleva det jag gjort, och har man inte varit med om det vet man inte hur det är.