Den här frågan känns väldigt aktuell för mig just nu.
Tycker ni att det är ok att få veta via Facebook att en släkting dött? Gör det nån skillnad hur tät kontakt man haft genom åren?
Är detta något som "ligger i tiden" kanske? Jag kanske är gammal och mossig som tycker att det är konstigt att skicka ett meddelande till någon och berätta nåt sånt här?
Jag anser att facebook är lika verkligt som "den riktiga världen" eftersom det är levande människor som skriver, så jag ser inget problem med att berätta dödsbud där.
Jag tycker att det beror lite på vem det är - hur nära släkting eller vän det rör sig om - och hur det går till. Ett privat meddelande är okej, en statusuppdatering mindre okej eller inte alls okej beroende på vem som skriver och hur, men allra helst vill man väl bli uppringd och få beskedet av en mänsklig stämma.
Jag fick ett dödsbesked via en statusuppdatering på facebook när en vän som jag mer eller mindre hade förlorat kontakten med gått bort. Det var partnern som la ut ett långt meddelande på hens sida. Det var en chock för mig men på ett bra sätt. Jag känner inte partnern och förstår att jag aldrig skulle ha fått kännedom om dödsfallet på annat sätt eftersom vi inte brukade träffas längre eller höra av oss till varandra och bodde i olika städer.
Förstår inte varför det skulle vara bättre att sätta in dödsannons i en rikstäckande tidning (kostar bajsmycket pengar och långt ifrån alla läser papperstidningar) än att skriva det på Facebook där personen i fråga ändå har de flesta vänner, släktingar och bekanta?
Det måste ju ändå vara upp till familjen att bestämma hur man vill meddela om sin närståendes död? Att man håller på och beklagar dödsfall och skapar minnesgrupper innan familjen fått chansen att berätta på sitt sätt är ju bara idiotiskt, men om det är familjen som berättar så kvittar det väl vilket forum man väljer?
Helt ok om det är dom närmaste som skriver ut på fb tycker jag
Även om det inte var din mors hel bror så har ni ju blodsband och han är ju din morbror. Det är nära släkt fast man kanske inte umgås jämt och det borde informeras via telefon. Mor och farföräldrar, fastrar, mostrar, morbröder, farbröder, kusiner, syskon samt föräldrar ska man ringa till. Allt annat är ohyfsat.
Det är en oerhörd psykisk stress man utsätts för när det sprids via tex Facebook och inte hela släkten är informerade. Speciellt för mig när tåget körde över min dotter och vi inte hade en chans mot nätet och de flesta av släkten råkade vara ute på Facebook på söndagskvällarna. Folk blev oerhört chockade genom att behöva läsa kondelanser på min sida som folk sände och då hade vi inte hunnit informera alla i släkten. Folk skrev, sms:ade, mailade, frågade via Facebook vad det är som händer. Och jag tvingades pga andras oaktsamhet bekräfta mitt egna barns död innan en läkare dödförklarat henne. Även om hon inte överlevde smällen så är man inte död förrän en läkare gjort en dödförklaring.
Vänner och bekanta kanske skulle iaf vänta tills släkten börjar lägga ut det på sina Facebook sidor. För de är ju de som ska ha kondelanserna. Inte sensationslystna vänner och bekanta.
Jag har fått flera (tyvärr har det varit en del bland min internetvänkrets som gått bort) dödsbesked via FB och även lämnat. I detta fall var det en eller två veckor efteråt. Jag har även berättat om att någon nära har gått bort.
Jag tror det beror på hur man berättar det. Om man säger det med respekt så är det helt OK.
Jag tror att jag och Agrippa var i samma nätkrets (där sedan det officiella dödsbeskedet sedan gick ut via FB, som jag misstänker att de kommit överens om innan).
Så jag ser FB som en del av att förmedla detta.
Men jag har ytterst sällan mött sensationslystnad, utan meddelandet har varit med respekt.
Man måste komma ihåg att många har sk FB-vänner, dvs man har lärt känna folk via FB och forum och då blir detta den vägen man meddelar dödsbud ibland.
När en släkting dog, så skickades det brev till de närmaste och sedan så var det upp till de som fick breven att förmedla det vidare.