tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Har du läkarintyg på att du inte skulle fått ryggproblem om du inte varit ensamstående? Jag har drivit en del arbetsskadeärenden och ryggproblem som följd av tunga lyft går nästan aldrig att bevisa samband i den lagstiftningen i alla fall. För skadestånd måste du även bevisa att ryggproblemen var en förutsebar skada, dvs att han hade anledning att inse att du skulle få ryggproblem av skilsmässan. Den biten blir svår, eftersom ryggproblem inte är en normal följd av att vara ensamstående förälder. Och om vi säger för diskussionens skull att du kan bevisa förutsebart samband: vad har ryggproblemen orsakat för ekonomisk skada?

Den kroniska tröttheten, vad har den orsakat för ekonomisk skada?

Ditt marknadsvärde kan svårligen uppskattas i pengar, om du inte brukar försörja dig på din kropp förstås.

Vad gäller föräldrapenningen: Han kommer garanterat att säga att er plan var att du skulle varit hemma med barnet. Den inkomstförlusten skulle du alltså haft ändå.

Vad är dina motargument?

Jag tycker inte du är dum i huvudet. Missförstå mig inte. Jag tycker att du har moraliskt rätt. Men det kan bli dyrt sånt här. Jag vill bara få dig att tänka igenom ditt case på djupet innan du drar igång det. Skadeståndsrätt i Sverige har en massa trösklar som du måste ta dig över, bland annat frågan om adekvat kausalitet (dvs ungefär förutsebara konsekvenser) som jag försökt beröra lite här.

1. Han kommer påstå att du skulle tagit hand om barnet mesta tiden eftersom du är kvinna.

2. Har du någon siffra på exakt hur mycket du anser detta arbete vara värt och hur du har räknat på det?

Hoppas verkligen att ts är ett troll, annars borde hon inte få ha barn, bland det sjukaste jag läst.

Din första fråga besvarade du själv. Vill inte pappan vara vårdnadshavare, eller umgås med barnet så kan pappan knappast heller anses lämplig att göra detta, och det är då inte förenligt med barnets bästa att utsätta barnet för detta och det är barnets bästa, och inte mammans bästa som föräldrabalken bygger på.

Din andra fråga besvarar jag med att jag kan förstå att du känner som du gör, men det är inte brottsligt att lämna sin partner (även om ens partner är gravid), eller de andra handlingarna du nämner, varför någon inte kan dömas att utge böter för handlingarna du nämnde. Vad gäller faderns ekonomiska skyldighet att bidra till barnets underhåll, regleras detta genom att barnets fader är underhållsskyldig gentemot barnet. 

Jag har vidare svårt att se varför det vore önskvärt att en överenskommelse om att bilda familj, skulle vara bindande. Skulle din tidigare partner tvingats stanna kvar hos dig och barnet mot hans vilja, tror jag knappast att er familjesituation skulle vara lycklig, då jag har svårt att se hur en sådan situation inte skulle präglas av svåra konflikter.

Att sedan anse att något är moraliskt förkastligt är en helt annan sak. Jag kan hålla med dig om att både i din situation och TS situation anser jag att era tidigare partners betett sig moraliskt förkastligt. Att du eller någon annan anser något vara moraliskt fel, betyder dock inte att det är eller ens bör vara rättsligt reglerat. Dels eftersom det inte finns någon objektiv moral, utan alla har sin egen moraluppfattning, dels på grund av att alla torde stundtals begå handlingar som majoriteten av människor skulle anse vara moraliskt felaktiga. Skulle lagstiftaren beivra alla dessa handlingar, skulle det krävas en oöverskådlig mängd regler, en mycket omfattande kontroll över alla människor, samt en gigantisk polisstyrka och domstolsapparat. Jag tror få människor anser att detta är önskvärt.

 

Vart försvann dom resterande 31 timmarna?

Att skaffa barn med någon är ju alltid en risk. Han kan ju gå och dö till exempel.

Det finns många som har det värre än vad du har det tro mig!

Om du tycker det är så jobbigt att ta hand om ditt barn borde du ju inte ha skaffat något och tänkt dej verkligen för en och två och tre gånger innan du gör det igen.

Ett barn förtjänar att känna sig älskat och välkommen hem, känns som att du bara vill välkomna barnet halva tiden?

Har barnet en pappa som inte bryr sig förstår jag inte att du vill skicka dit ditt barn? 

Allt detta handlar enbart om vad du tycker är bäst för dej och inte för barnet!

Har du kass ekonomi och han bra så kan du ju få ett högre underhåll kanske och det för barnets bästa, inte ditt eller för att sätta han på pottkanten.

Lägg energin på att älska ditt barn och njuta av tiden ni har tillsammans. 

Herr domare jag vill ha hans brallor!

Alltså, jag fattar att du är bitter, men jag skulle aldrig vilja lämna mitt barn en enda sekund till nån som inte vill ha det! Att du vill ta hand om barnet halva tiden låter inte riktigt sunt. Man vill ju ha barnet hos sig jämt, 24/7. Eller?

Hahaha!
Ts borde rimligen inte haft mörka ringar under ögonen innan barnet, och inte fan träffade hon en trevlig partner för det ;)

Ts beter sig ungefär som jag föreställer mig att Sheldon (Big bang theory) skulle göra om han skulle bli pappa =P

Heja TS, helt otroligt att att många som svarat dig inte förstår poängen i ditt inlägg!

Vissa svarar att barn är en gåva och hur kan man se barn som en arbetsbörda och inkomsbortfall, eller att ts borde adoptera bort sitt barn.
Tycker absolut att det borde gå att ta frågan om avtalsbrott vidare, och att pappan borde få betala, så det svider.
Jag är själv inte ensamstående och skulle aldrig vilja vara, det är jävligt slitsamt, min syster är det och jag har fått ställa upp mycket som avlastning.

En del har svarat ts med,-hur tror du alla andra ensamstående har det, det är bara att bita ihop- , förstår inte varför ts ska behöva ha det kämpigt, bara för att andra ensamstående har det, var ligger logiken i det?

Tyvärr så är det ogenomförbart i Sverige att få ekonomisk skadestånd från pappan i sådana här fall, men jag tycker det skulle vara möjligt.