• Anonym (TS)

    tänker stämma brallorna av "pappan"!!

    För att göra en lång historia kort så skaffade jag barn med en low life. Vi var överens om att skaffa barn men nånstans i mitten på graviditeten kom han på att varken jag var kvinnan i hans liv eller att han var mogen för barn. Han har träffat sitt barn EN ENDA gång på fjorton månader och vägrar ha någon som helst kontakt med barnet. Han lever vidare livet precis som om inget hänt. Jobbar på sin karriär, festar på helgerna och drar på långsemester med sin nya flickvän för lite sol och bad. Själv tar jag hand om barnet utan någon som helst avlastning och har varit tvungen att byta jobb (nerköp) eftersom jag inte längre kan jobba obekväm arbetstid (det finns inget nattis i vår kommun). Jag ser på ett barn som ett gemensamt ansvar och ser hans ointresse som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse att skaffa barn TILLSAMMANS. Han har utan mitt godkännande dumpat över sin del av ansvaret på mig. Jag älskar mitt barn och tar gärna hand om min halva. Den andra får pappan stå för. Har nu tagit kontakt med en jurist och ska stämma den så kallade pappan på ekonomisk ersättning för att jag tvingas göra även hans jobb. Tänker ruinera honom så gott det går. Veckan har 168 timmar. Jag slavar alltså 84 timmar i veckan åt "pappan" gratis. Förhoppningsvis inte länge till. Har ni några tips eller råd på vägen till en stämningsglad mamma?

  • Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!
  • Zayco
    Mamma till W skrev 2013-01-13 18:01:44 följande:
    Stackars barn som har dig till mamma! Varför blev du mamma över huvudtaget?

    "Skyffla undan sin skit", moget sagt om sitt eget barn! Du vet att det är din skit oxå! Om man ska vara krass!
  • Andromeda

    Sen hoppas jag att du har enskild vårdnad väl, ts? Vill inte pappan ha något ansvar ska han inte heller ha några rättigheter. 

  • Anonym
    Anonym (TS) skrev 2013-01-13 13:58:53 följande:
    Jag har ensam vårdnad. Vill ha gemensam vårdnad och växelvis boende för barnet men "pappan" vägrar. Ett barn har två föräldrar och när man bestämmer sig för att skaffa barn är det ett gemensamt åtagande och i vilket det ingår en implicit överenskommelse att man ansvarar för halva barnet var. Jag skulle aldrig skaffat barn med "pappan" på premisserna att jag blir barnets enda förälder.

    Men du har väl fått ensam vårdnad av en anledning då kan man inte komma sedan och kräva en massa faktiskt det skulle du tänkt i genom från början
  • Anonym (ensam)
    Jättekul skrev 2013-01-13 18:00:28 följande:
    Nej, men TS x har det tydligen väldigt gott ställt.

    Just därför kan hon få igenom _högre underhållsbidrag_.
  • Petrellie

    Benämningen "Low Life" känns nära till hands även för dig, TS. 

    Fy fan vad skabbigt du uttrycker dig om situation och om ditt barn. Jag förstår att det är skittungt att vara ensam och att du kan sörja barnets avsaknad av pappa. Jag har varit där också.

    Men förutom att du helt saknar juridisk bäring i din planerade stämningsansökan och inte KAN åstadkomma det du vill, så du borde lägga dina pengar på terapi. Du blir du kanske en helare och friskare människa som kan lägga din energi där du borde, på din son.

    Kanske kan du också med lite normalt beteende träffa någon trevlig man som kan finnas för både dig och pojken. 
           

  • Froststar

    TS, kan förstå att du tycker att det är orättvist om ni nu var överens. Men det blir svårt att bevisa. Fast jag tycker att tjejer som blir ensamma om barnet trots gemensam överenskommelse om barn ska ha lika mycket rätt till kompensation som killar ska kompenseras då de blir pappor mot sin vilja.

  • Anonym (linn)
    Anonym (TS) skrev 2013-01-13 13:52:08 följande:

    Jag har aldrig och kommer aldrig att hindra barnets umgänge med sin "pappa". Skulle bli överlycklig om "pappan" började visa intresse för umgänge.
    Jag kan bara hålla tummarna att pappan tänker till lite och vill träffa sitt barn.
    I mitt fall, min pappa, tog det trettio år...sen kom han krypandes...och under den tiden hade han fixat tre ungar till som han knappt hade ansvar för.
    Hoppas det löser sig för dig!{#emotions_dlg.flower}
     
  • Lindsey Egot the only one

    Ts kanske skulle stämma pappan å barnets vägnar. Barnet har rätt till sin pappa, pappan har bara skyldigheter. Stämmer barnet pappan för att barnet vill ha en relation till sin pappan så måste ju det vara tvingande.

  • Anonym
    Anonym (ensam) skrev 2013-01-13 18:06:47 följande:

    Just därför kan hon få igenom _högre underhållsbidrag_.
    Helt omöjligt eftersom inte Ts har tänkt stämma för det utan för avtalsbrott... Sen måste man har högre kostnader än ett "normalt" barn har för att få igenom högre underhåll. Att Ts valt att arbeta deltid är hennes val, inget tvång bara för att man får barn.
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-01-13 17:59:02 följande:
    Det är väl klart att man inte kan stämma honom på pengar! I sånt fall skulle alla ofrivilligt ensamstående göra detta. Man kan dra det till rätten som kan döma honom till tid med sitt barn. Men han kan vägra ändå. Jag vet inte om det finns straff för detta? Är det nån som vet? Tror inte det? Sen IOM att han inte vill är det förmodligen bäst för barnet att inte var hos nån som inte vill. Hur blir behandlingen då? Inget vidare skulle jag tro. Skulle hellre försöka bygga upp ett nätverk, försöka hitta barnvakt mm. Förstår behovet, men tycker att fokus är fel: att han slipper undan. Hans förlust, din vinst. Vill hans föräldrar umgås med sitt barnbarn ibland? Vill dina? Vill nån annan?

Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!