Munkpeppar?

Jag kan inte se i beskrivningen att man skall undvika att kombinera det med andra kosttillskott. Det verkar dock som att man skall vara försiktig med att ta andra läkemedel (jag antar att det beror på att det är alkohol i munkpeppar. Det är det i alla fall i min).

Men är det i beskrivningen av Apotekets "kvinna" som det står att man inte ska kombinera med andra tillskott? Det är sant med både B och C vitamin att allt som kroppen inte behöver kommer ut "den naturliga vägen". D vitamin är väldigt svår att överdosera då det krävs JÄTTEstor dos för att komma upp till de nivåerna. Däremot är det lite speciellt med just A vitamin. Bra ställe att hitta information är på Livsmedelsverket, där jag hittade denna länk: www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kosttillskott/Vitamin-A/

Munkpeppar ska inte vara några problem att kombinera med annat

Tack för hjälpen :)

Usch. Jag bröt ihop igår på jobbet. Kändes så pinsamt men kroppen verkar säga ifrån. Berättade allt som pågår i mitt liv för min chef (har inte gjort det tidigare). Hon bad mig att ta ledigt eller sjukskriva mig resten av veckan för att få vila lite.

Allt är bara så sjukt jobbigt just nu. Ska på undersökning idag för att kontrollera hjärnans elektriska aktivitet i vaket tillstånd. En efterkontroll för att se om det syns något avvikande där pga olyckan/sjukskrivningen tidigare i år.

2 svåra sjukdomsfall i familjen (en svår cancer, en med kol + svår muskelsjukdom), våra misslyckade ivf, min olycka som gjorde att det konstaterades en förändring i hjärnan, jag har varit förföljd av ett ex (dock blev han inlagd på psyk och har varit lugn sedan dess, han är nu sjukskriven).
Exet och jag träffades när jag var 13 och han var 17. Vi träffades i tre år, och gjorde alltså slut när jag  var 16 och han 20. Senaste gången han sökte kontakt var i höstas. Alltså nästan 6 år efter att vi gjort slut. Helt sjukt. Han har dock skrivit till mig lite då och då på facebook, och jag har blockerat honom. Men i höstas började det om med att han skapat ännu en facebooksida för att kunna kontakta mig.

Känns så sjukt att allt bara går emot hela tiden. Har haft en bra uppväxt och alltid varit skötsam/ordningsam. 
Känner mig deprimerad och allt är tungt. Min sambo är ledare/tränare inom idrott. Nu ska han träna ett lag i en hög division (för att han vill utvecklas), mot min vilja. Jag vet att det kommer ta mer tid för honom, och just nu behöver jag ha honom här. Så känns som att han bortser från min hälsa.. Enligt mig bör han kunna avböja erbjudandet bara för att vi inte är överens hemma.

Blev bara tvungen att skriva av mig. Vet att ni förstår hur illa man kan må! Barnlösheten framför allt.

 

Ser: Ibland är livet INTE rättvist på n-å-g-o-t sätt och det kan man ju helt klart konstatera att det inte är för dig nu...! Jag har inte exakt de problemen som du nu har, men här på min front är det lite andra ämnen som gör att jag börjar fundera på om allt är ett stort skämt...KAN det verkligen komma så många tråkiga och nedtryckande händelser i olika områden på en och samma gång?! Det är tyvärr så att det kommer perioder i livet som inget går ens väg och de perioderna upphör tyvärr inte att komma ju äldre man blir, men för varje år som går och för varje sak man får gå igenom - desto mer lär man sig hantera för varje dag. Jag säger inte att det blir lättare - för det blir det inte alltid - men man har varit med om saker tidigare och känner sig på något sätt lite lugnare över de motgångar man får "kastade i fejset" på sig. Du ska inte tycka det är pinsamt att du bröt ihop på jobbet, det är ju som du själv skriver kroppens eget sätt att säga ifrån att du måste vila ett tag nu. Bra att du dessutom har en så förstående chef som rådde dig att ta ledigt och stanna hemma resten av veckan! Tänk om du bara fortsatt jobba på och "bitit ihop"...ja då kanske din kropp hittat på någon starkare och tydligare signal för att du skulle ta det lugnt och vila (i mitt fall gick jag rakt in i väggen och blev sjukskriven i över ett halvår) och då kanske det förvärrat din situation ännu mer... Hmm...har en kompis som också haft ett ex som förföljt henne i många år, så på så sätt förstår jag lite din situation där... Hon skaffade skyddad identitet vilket hjälpte henne en hel del, men t.ex. att ha konto på FB osv kunde hon inte ha under tiden det var som värst. Sedan en liten kommentar gällande din pojkvän...även om våra partners också tycker det är jobbigt med MF och annat som inte går vägen i bebisverkstan, så tror jag ändå att de inte känner på samma sätt som vi gör. Har läst flera inlägg om oförstående partners och tyvärr tror jag att det bara är något man måste acceptera, de fattar inte helt vad det handlar om och hur det egentligen känns lära längst ini hjärtat. Sedan blir man extra känslig och nästa sur/irriterad på dem för att de i ens egna ögon inte "verkar bry sig". Förstår om du känner att du vill ha din sambo hemma just nu, men tänk om det var det motsatta hållet...att du fått världens erbjudande inom jobbet som du nästan känner att du svävade på små moln för att någon överhuvudtaget frågat dig om. Ja, sedan skulle din kille kräva att du inte tog det, du skulle inte få en chans av honom att kunna få göra en sak som kanske hade stor betydelse för din framtid och den här chansen kanske aldrig skulle dyka upp igen. Gissar att det inte skulle göra dig på något bra humör och stämningen hemma skulle nog heller inte vara på topp. Enligt hur jag tänkermåste man kunna ge varandra frihet inom en relation, försöker man styra varandras liv finns det risk att man styr relationen åt ett håll man inte vill. Det jag också vill säga är att bara för att din sambo vill utvecklas så betyder ju det inte att han bortser från din hälsa...tycker man om någon riktigt mycket så vill man ju att den ska må bra! Du kanske tycker att jag "står på din killes sida" nu...men det är inte det jag gör...jag tänker bara som så att om din kille mår bra kommer han ha mycket mer kraft att stötta dig när du inte mår bra. Får han inte ta det här uppdraget han tydligen vill ha, ja då kommer han förmodligen att bli nedstämd och då kommer du antagligen att få ännu mindre stöttning då han inte har energi över till att trösta dig då du känner att du behöver det. Låååångt meddelande här och skrivet via läsplatta som inte gör indelningar av stycken...hoppas du orkat läsa iaf. KRAM!

Nej usch. Känner mig iaf piggare idag. Blir så hårt just när det bryter ut så där plötsligt. Har bestämt mig att jag ändå vill jobba då min sambo ändå ska iväg på jobbresa torsdag-söndag. Så kommer känna mig jätte-ensam om jag bara är hemma och slappnar av.

Jag håller helt med dig blingbling. Hoppas bara att det kan vända snart. Förhoppningsvis behövde jag bara tömma lite känslor. Fanns väl en mening med det; berättade ju allt för min chef, vilket jag dragit mig för så länge nu.

Idag har jag i alla vart ledig (skulle vara det ändå enl. mitt schema). Jobbar i helgen som tur är också.  Hoppas ni har en kanondag! Tänker alltid på er.

Tack blingbling för att du tagit dig tid åt att skriva till mig  Mycket uppskattat! 

Kram 

"Lagen om alltings jävlighet" kallas det när precis allt runt en mer eller mindre brakar ihop. Så har hela mitt liv varit så infertiliteten förvånar mig egentligen inte ett dugg! Dock en sak jag lärt mig med åldern är prioriteringar! Man orkar inte allt,man måste sålla och sånt som inte är livnödvändigt eller sådana som inte räknas som det ryker. Man själv går först,så enkelt är det.

Ta hand om er tjejer för ingen annan gör det åt er!

Kram från soligt och vårigt småland!

Ser91: Bra att det känns bättre nu Pimpinellan: Jodå, den lagen har jag fått ta del av säkert lika mycket som du...och därför är jag heller inte förvånad över allt trassel för att kunna bli gravid...så vi kan " bilda klubb" du och jag