• Besa

    Häng med alla ni som har upprepade missfall..

    Hej tjejer här kan vi samlas vi med upprepande missfall och stöta varandra och ge tips vad man kan försöka göra för att det ska gå hela vägen.. Själv har jag fått två missfall samt att jag förlorade min dotter i magen v 39 förra året.. Har äntligen fått en missfallutredning och har börjat äta trombyl, Folacin samt pergotime .. Hoppas bättre lycka nästa gång....

  • Svar på tråden Häng med alla ni som har upprepade missfall..
  • OneLife

    Idape: Dem tog 2 rör på mig och 1 på sambon. Inget spermieprov har tagits.

    Första slutade i utomkveds ca v 6, sen 8 tidiga missfall på rad, alla runt v 4-5

    Har läst att det är viktigt med vitamin B12, räcker det att man äter multivitamin tabletter som innehåller B12, eller
    ska man även ta B12 vitaminer?     . 

  • che71
    OneLife skrev 2013-02-25 21:59:13 följande:
    Idape: Dem tog 2 rör på mig och 1 på sambon. Inget spermieprov har tagits.

    Första slutade i utomkveds ca v 6, sen 8 tidiga missfall på rad, alla runt v 4-5

    Har läst att det är viktigt med vitamin B12, räcker det att man äter multivitamin tabletter som innehåller B12, eller
    ska man även ta B12 vitaminer?     . 
    Det undrar jag också!!
    Min Pappa har precis fått veta att han har B12 brist så jag googlade o det ska tydligen spela roll i bla upprepade missfall. Så jag ska ta ett sånt prov imorgon.
    Visst är det konstigt att de inte testar det i missfallsutredning?!
  • OneLife

    Ja, det borde dem verkligen göra om det kan göra skillnad!

    Men annars så kan man väl överdriva dosen lite, för det gör ju ändå ingen skada :)

    Che: Läste att du ska till Aten..stort lycka till! Hoppas dem hittar något "fel" som dem kan åtgärda.

    Berätta gärna sen hur det har gått. Tror Aten blir vårt nästa steg också om vi får tillbaka prover som inte visar på något..      

  • Trollbarnet

    Hej alla.. Dags för mig att hoppa på här nu då jag känner att jag orkar inte vara ensam mer.. Jag behöver någon att stötta mig mot..

    Jag blir 23 i April, jag har haft 2 MA i v11, ett MA v6 samt MF i början av graviditeten och nu senast MF v 10...
    Visst, jag är fortfarande ung, jag får inte ens börja utredning ännu, men jag har panik och har nu efter sista i samband med att min mormor dog gått in totalt i väggen.. Jag vet inte vad jag ska göra längre.. Funderar på att sätta in spiral och sen bara ta en paus, sluta tänka på barn och bara ge upp för jag orkar inte mer..

    Sist blev jag inte ens glad då jag plussade, min första tanke var "helvete.. inte igen".. Jag ville inte berätta det för min sambo innan v12 men bestämde mig tillslut för att han också hade rätt att veta även ifall det skulle gå åt skogen.. Han blev livrädd att vi skulle få ett MA igen, började nästan gråta och backade undan totalt, även om det är vad vi vill.. Han blir 28 i år och vi bor i ett hus, har stadig ekonomi och längtar så fruktansvärt.. Men som ett brev på posten, i Lördags började jag blöda, kraftigt... igen.. Jag kände mig bara helt tom..

    Sjukvården tar mig inte ens på allvar, för att jag är så ung.. Varenda gång jag har ringt (och tro mig.. det är många gånger) så avfärdar de och säger "Ta ett nytt gravtest om en månad så ser du ju", fick söka mig till ett annat sjukhus än det lokala mitt förra MA..och där fick jag faktiskt hjälp.. Här i min stad vill de inte ens ta in mig på ett VUL även om jag ringer och grinar i telefonen..

    Kommer aldrig att glömma då jag verkligen gav upp och började se framför mig ett liv utan barn, det var sist jag fick MA, var tvungen att åka in och göra en cytotec-behandling, jag småsipprade bara i dagar och de ville ha in mig på skrapning om det inte kom ut snart, sista dagen fick jag så ont att jag fick panik, låg i duschen hemma på golvet och bara skakade.. När det äntligen kom ut, blev det en chock. Jag bara grät och grät och grät, i ren och skär panik.. Jag frågade gång på gång, ut i tomma luften "Varför mig? Varför oss?"

    Jag vet att jag är ung, att jag har många år på mig.. Men hur många år orkar man ha denna hemska smärtan och längtan? Hur många år orkar man hoppas? Jag vill inte ens tänka på er andra, vilket helvete ni har gått igenom och kanske fortfarande går igenom... Jag vill bara lägga mig ner och känna mig tom..

  • che71
    Trollbarnet skrev 2013-02-26 02:03:41 följande:
    Hej alla.. Dags för mig att hoppa på här nu då jag känner att jag orkar inte vara ensam mer.. Jag behöver någon att stötta mig mot..

    Jag blir 23 i April, jag har haft 2 MA i v11, ett MA v6 samt MF i början av graviditeten och nu senast MF v 10...
    Visst, jag är fortfarande ung, jag får inte ens börja utredning ännu, men jag har panik och har nu efter sista i samband med att min mormor dog gått in totalt i väggen.. Jag vet inte vad jag ska göra längre.. Funderar på att sätta in spiral och sen bara ta en paus, sluta tänka på barn och bara ge upp för jag orkar inte mer..

    Sist blev jag inte ens glad då jag plussade, min första tanke var "helvete.. inte igen".. Jag ville inte berätta det för min sambo innan v12 men bestämde mig tillslut för att han också hade rätt att veta även ifall det skulle gå åt skogen.. Han blev livrädd att vi skulle få ett MA igen, började nästan gråta och backade undan totalt, även om det är vad vi vill.. Han blir 28 i år och vi bor i ett hus, har stadig ekonomi och längtar så fruktansvärt.. Men som ett brev på posten, i Lördags började jag blöda, kraftigt... igen.. Jag kände mig bara helt tom..

    Sjukvården tar mig inte ens på allvar, för att jag är så ung.. Varenda gång jag har ringt (och tro mig.. det är många gånger) så avfärdar de och säger "Ta ett nytt gravtest om en månad så ser du ju", fick söka mig till ett annat sjukhus än det lokala mitt förra MA..och där fick jag faktiskt hjälp.. Här i min stad vill de inte ens ta in mig på ett VUL även om jag ringer och grinar i telefonen..

    Kommer aldrig att glömma då jag verkligen gav upp och började se framför mig ett liv utan barn, det var sist jag fick MA, var tvungen att åka in och göra en cytotec-behandling, jag småsipprade bara i dagar och de ville ha in mig på skrapning om det inte kom ut snart, sista dagen fick jag så ont att jag fick panik, låg i duschen hemma på golvet och bara skakade.. När det äntligen kom ut, blev det en chock. Jag bara grät och grät och grät, i ren och skär panik.. Jag frågade gång på gång, ut i tomma luften "Varför mig? Varför oss?"

    Jag vet att jag är ung, att jag har många år på mig.. Men hur många år orkar man ha denna hemska smärtan och längtan? Hur många år orkar man hoppas? Jag vill inte ens tänka på er andra, vilket helvete ni har gått igenom och kanske fortfarande går igenom... Jag vill bara lägga mig ner och känna mig tom..
    Stor kram till dig Trollbarnet!!!
    Det är så hemskt med MF/MA...all längtan...allt är bara borta..istället är det blod o smärta o tårar!
    Åh vad ledsen jag blir att du blivit så dåligt bemött av sjukvården.
    Efter så många MA/MF borde du ha rätt till en utredning oavsett ålder. Bara det att du är så ung borde vara ytterligare konstigt att du fått så många MF/MA. Finns det kanske någon privat gyneklolog i din stad som du kan vända dig till?
    Hoppas att ni finner styrka att försöka igen. Men kolla upp varför du får missfall först.
    Kram
  • Besa
    Trollbarnet skrev 2013-02-26 02:03:41 följande:
    Hej alla.. Dags för mig att hoppa på här nu då jag känner att jag orkar inte vara ensam mer.. Jag behöver någon att stötta mig mot.. Jag blir 23 i April, jag har haft 2 MA i v11, ett MA v6 samt MF i början av graviditeten och nu senast MF v 10... Visst, jag är fortfarande ung, jag får inte ens börja utredning ännu, men jag har panik och har nu efter sista i samband med att min mormor dog gått in totalt i väggen.. Jag vet inte vad jag ska göra längre.. Funderar på att sätta in spiral och sen bara ta en paus, sluta tänka på barn och bara ge upp för jag orkar inte mer.. Sist blev jag inte ens glad då jag plussade, min första tanke var "helvete.. inte igen".. Jag ville inte berätta det för min sambo innan v12 men bestämde mig tillslut för att han också hade rätt att veta även ifall det skulle gå åt skogen.. Han blev livrädd att vi skulle få ett MA igen, började nästan gråta och backade undan totalt, även om det är vad vi vill.. Han blir 28 i år och vi bor i ett hus, har stadig ekonomi och längtar så fruktansvärt.. Men som ett brev på posten, i Lördags började jag blöda, kraftigt... igen.. Jag kände mig bara helt tom.. Sjukvården tar mig inte ens på allvar, för att jag är så ung.. Varenda gång jag har ringt (och tro mig.. det är många gånger) så avfärdar de och säger "Ta ett nytt gravtest om en månad så ser du ju", fick söka mig till ett annat sjukhus än det lokala mitt förra MA..och där fick jag faktiskt hjälp.. Här i min stad vill de inte ens ta in mig på ett VUL även om jag ringer och grinar i telefonen.. Kommer aldrig att glömma då jag verkligen gav upp och började se framför mig ett liv utan barn, det var sist jag fick MA, var tvungen att åka in och göra en cytotec-behandling, jag småsipprade bara i dagar och de ville ha in mig på skrapning om det inte kom ut snart, sista dagen fick jag så ont att jag fick panik, låg i duschen hemma på golvet och bara skakade.. När det äntligen kom ut, blev det en chock. Jag bara grät och grät och grät, i ren och skär panik.. Jag frågade gång på gång, ut i tomma luften "Varför mig? Varför oss?" Jag vet att jag är ung, att jag har många år på mig.. Men hur många år orkar man ha denna hemska smärtan och längtan? Hur många år orkar man hoppas? Jag vill inte ens tänka på er andra, vilket helvete ni har gått igenom och kanske fortfarande går igenom... Jag vill bara lägga mig ner och känna mig tom..

    Hej vill beklaga dina missfall det är fruktansvärt jag vet känner precis hur du känner.. Stå på dig dem har inte rätt att behandla dig på det visset. Jag kommer ihåg när jag ringde till kvinnokliniken när jag var bara 19 år och ringde till gyn och sa att jag inte kan bli gravid. Dem tig emot mig direkt och tyckte det var konstigt varför jg inte blev gravid . Det är ändå den mest fertila åldern jag var i.. Men efter en utredning så vissade det att maken hade super bra spermier och kromosom test vissade perfekt MEN jag hade ingen ÄL. Började äta pergotime och blev gravid på första försöket.. Så du ska verkligen stå på dig, trots att man är ung så kan faktiskt hormonerna komma ur balans.. Har idag en pojke på 8 år och en flicka på 6 år och sen har jag en änglaflicka som dog i magen v 39 efter hennes bortgång har vi föröskt bli gravida med det slutade i missfall två gånger.. Dem håller på med en missfallutredning och det ända dem har hittat är höga TPO antikroppar men normala TSH värde.. Jag håller på spara pengar för en resa till ATEN ifall inget händer hör i Sverige .. Läs igenom tråden en jäkligt nyttigt information som jag har lärt mig .. Lycka till 🌺🌺
  • Trollbarnet

    Hej och tack för stödet. Läser i Aten-tråden nu.

    Skickade ett mail till barnlöshetkliniken i min stad igår, fick svar idag och det var ju precis samma sak som det har varit med mina MF/MA, viftade bort det.. Såhär skrev hon

    "Hej

    Det är ju bevisat att du kan bli med barn, har ägglossningar och det finns spermier och ni är unga. Förutsättningarna finns där. Låt det gå åtminstone ett halvår efter missfallet innan ni anmäler er för utredning. "

    Vad i....?????
    JAG BLIR SÅ ARG! Känner mig så förbannad hjälplös..

  • Besa
    Trollbarnet skrev 2013-02-26 09:48:47 följande:
    Hej och tack för stödet. Läser i Aten-tråden nu. Skickade ett mail till barnlöshetkliniken i min stad igår, fick svar idag och det var ju precis samma sak som det har varit med mina MF/MA, viftade bort det.. Såhär skrev hon "Hej Det är ju bevisat att du kan bli med barn, har ägglossningar och det finns spermier och ni är unga. Förutsättningarna finns där. Låt det gå åtminstone ett halvår efter missfallet innan ni anmäler er för utredning. " Vad i....????? JAG BLIR SÅ ARG! Känner mig så förbannad hjälplös..

    Ja jag förstår att du blir arg det hade jag också blivit 😡😡 så jävla tröga dem är ursäkta mitt ordspråk men man blir så arg.. Får man fråga var ni bor ? Har ni ingen privat gyn ?
  • Besa

    Ursäkta min svenska lite men så blir det när man skriver fort från Mob det är min telefon ni får skylla sorry

Svar på tråden Häng med alla ni som har upprepade missfall..