Hej tjejer här kan vi samlas vi med upprepande missfall och stöta varandra och ge tips vad man kan försöka göra för att det ska gå hela vägen.. Själv har jag fått två missfall samt att jag förlorade min dotter i magen v 39 förra året.. Har äntligen fått en missfallutredning och har börjat äta trombyl, Folacin samt pergotime .. Hoppas bättre lycka nästa gång....
Jag bor i Skellefteå, har ingen privat gyn som gör nått, kanske mindre undersökningar men ingen som utför varken VUL eller utredningar, vet att det finns en i Umeå men hon praktiserar väll på "hobby-basis" om jag förstått det rätt..
Pratade med en väninna igår som också haft svårigheter med barn, hon är ett år äldre än mig och har haft problem med att bli gravid och dessutom fått upprepade sena missfall samt ett änglabarn, hon sa det åt mig, att de gör knappt någonting alls åt saken och att man får ligga på så in åt skogen för att ens få ett blodprov.. Vad ska man göra lixom..?
Usch jag lider med dig, fruktansvärt när man inte kan få hjälp.. Jag bor i Skåne kristianstad och här har vi privat gyn som är superbra.. Jag får den hjälp jag vill ha men att det inte går bra det är en annan femma och det tär på mig att veta varför det inte går trots alla prover vissar bra 😔
Jag tycker det är fult när dom prioriterar åldermässigt, men jag tror samtidigt att det har med att göra att resurserna finns inte att ta hand om alla och därför prioriterar dom de personer som är äldre eftersom att deras tid att bli föräldrar snart kanske är slut.
Detta betyder ju försås inte att ni har en mindre önskan till barn utan tar det sig inte för er så kommer er tid senare.
Kram
Förstår helt din tankegång Frajda och så är det ju, det kan jag hålla med om. Men oavsett tycker jag att man kan avfärda det på ett finare sätt än just peka på åldern. För jag menar, jag vet att vi är unga, jag är fertil, men någonting är det ju som är fel då jag oftast får MF/MA i v 9-11 någon gång och då tyder det ju på återkommande fel.
Besa, känns bara som att om man skulle få någonting att gå på och sådär, då kanske det hade känts bättre.. Eller att få veta om man bara har otur eller vad fan som helst..
För som det är nu vet jag inte vad jag ska göra längre.. Som jag sa till sambon, vad lörns det att ens försöka när det inte har gått bra hittills.. Vad säger att det kommer att gå bra? Eller ska man bara chansa och leva med MF/MA?
Rent generellt känns det ju inte som att Trollbarnets problem ligger i mannens sperma. De blir ju gravida med MA/MF... alltså känns det mer som att det kan ligga i bakomvarande sjukdomar, eller liknande... som du skriver kromosomavvikelser.
Anledningen till att jag frågade om sperman är pga jag har en kompis hon blev gravid men fick flera missfall.. Hennes man fick lämna sperma prov och där kunde dem se att makens sperma inte var så friska.. Hade hade sperma men dem var i dråligt skick om man säger.. Sen fick han behandlig, efter behandlingen blev dem gravida och har en son på 7 år idag.. Darför skrev jag om Sperma prov..
Ja alltså tyvärr går detta med fertilitetsproblem i släkten.. Min mor hade upprepade missfall innan hon fick oss och hon kämpade i många år utan att de egentligen hittade någonting, hon fick ett barn med sin förra man, de skiljde sig och så träffade hon pappa, fick två MF och sen fick hon min syster och därefter fick hon mig på första försöket.. På min pappas sida så har farmor en syster som inte kunde få barn, varför vet vi inte men att de försökte i flera år men hon blev inte ens gravid.. Båda mina systrar behöver bara vifta med trosorna så föds det ett barn 9 månader senare och båda två har gjort 2 aborter var, förstår inte hur det går till riktigt..
På min sambos sida har 2 av hans bröder problem med barnskapandet, ena fick göra IVF och den andra är under utredning just nu, så ja, vi har väll inte direkt goda odds om man ska se på genetiken..
Men jag ska lura ihop ett svar så de kanske förstår att jag verkligen vill att de kollar upp det här, för tydligen måste man ligga på som tusan.. Kollade upp en klinik i Stockholm idag, dit går det ju att åka över dagen om jag vill, blir ju dyrare men för mig är det värt varenda litet öre bara för att få veta vad som är fel och vad jag kan göra åt saken.. Ska även testa kontakta BM via vårdcentralen och skippa kvinnokliniken.. se vad de kan ta för prover, som ni säger. Tack för alla tips!
Idape, jag förstår dig och lider med dig och alla er andra också för den delen som är äldre än mig, för jag vet ju bara vad jag känner och hur tufft det är..
Min väninna som jag nämnde tidigare i tråden fick som sagt inte heller hjälp pga. ålder men de hade försökt i 3-4 år innan det tog ordentligt och nu om bara några veckor får de sitt lilla mirakel och de fick ju faktiskt en utredning tillslut..