Försöka igen efter MA :/

Har fått sån konstig brännande känsla i bröstvårtorna, ena började igår och nu andra. Är en pina till och med att ha tröja på sig men man kan ju inte gå näck liksom! Nån som haft liknande och vet vad det beror på??

Beklagar dina ma/mf Förvirrad, måste kännas svårt.

Hm, det där känner jag inte igen Bubbas, mina kliar lite då och då bara.

Inskrivning idag, fick tid för VUL den 8/2, ville ha det efter den andra så att jag klarat 12 veckorsgränsen. Jättetrevlig BM och det verkar bli en babyboom i Blekinge i augusti, jag var hennes fjärde inskivning för dagen. Annars mår jag som innan, inga symptom förutom brösten och de litar jag inte på alls.    
Den någorlunda glada känslan i kroppen försvann när jag efter att ha kommit tillbaka till jobbet fick veta att en gammal klasskompis tagit livet av sig, första gången chefen fick se mig gråta (och förhoppningsvis sista) körde hem direkt och sitter här som i chock och undrar om jag hade reagerat lika hårt om jag inte haft lite extra hormoner i mig...

Varför kan det inte bara vara likadant för alla...
Håller tummarna för dig imorgon Bubbas. Det finns så många förklarning till vad blödningen berodde på, man skulle haft ett ultraljud hemma!

Jag började nästan gråta när jag pratade med BM, så fort jag pratade om min oro blev jag darrig på rösten. Kände mig lite löjlig haha. Nåja, man fick inte göra VUL utan anledning så hon skrev något om att vi var intresserade av fosterdiagnostik. Nu ska man bara försöka få de kommande 2,5 veckorna att gå, ska bli skönt att få veta om känslan eller hoppet har rätt. Hoppas på hoppet!    

Nååå Bubbas, hur gick det? Blev det plus, minus eller ett förbannat spök?

Kunde inte hålla mig härifrån,  undrar oxå hur det har gått för dig Bubbas?

Min mens är nästan slut nu. Beräknad ÄL blir  3-5/2 nånstans.
Nästa BIM är 19/2.
Jobbigt, vårat första BF datum var den 21/2... Så nu hoppas jag att jag plussar den 21/2, det blir min
nästa testdag om inte mensen kommer innan dess!

Och sen har jag haft en superjobbig måndag! var inne och lämnade blod inför
fertilitetsutredningen.  Såklart att min lillebror fick en pojke den dagen!
Kommer såväl ihåg känslan jag hade den dagen han ringde och berättade att de väntade
barn, det var samma dag som jag hade plussat!
Och nu när han fick sin pojke så är jag inne för fertiltetsblodprov..
Gissa om jag storgrät hela kvällen!!!  :((

Hej tjejer! Minus of course. Nu känns det bara som att ja ja, ett mf till så får man ju iaf hjälp sen. Frågan är bara hur mycket man orkar psykiskt för på topp är jag inte direkt. Gråter nästan varje dag för man känner sig så förbannat oduglig, man kan inte ens behålla en graviditet. Så jag väntar väl på äl, igen! Usch ja diche, jag bävar också för vårat bf datum, 2/4. Kommer nog bli en jobbig dag om man inte är gravid igen då! Grattis ändå till din brorsson..

Men gumman, jag är sååå ledsen för din skull!

Även om det känns helt hopplöst nu, så försök tänka positivt. Du blev iaf gravid, dvs
din kropp ställde om sig direkt och började fungera igen!
Ta några dagar och sörj och var lessen/arg nu. Men på lördag så börjar vi om, bägge två!
Då ska vi försöka slappna av, ha kul och inte tänka konstant på att bli gravid!
Boka in massage eller nåt annat som gör att du slappnar av en stund!

Vi ska på relax 2h ikväll, bubbla lite jacuzzi, bada bastu och bara ta det lugnt!
Den 4 ska jag på massage 30min. Och så ska jag försöka boka
in nåt nästa fredag den 1/2, för att jag ska koppla av så mkt
som möjligt i kroppen nu när det börjar närma sig ÄL igen!

Återkommer efter min nästa ÄL!!

Kramar

Usch Diche, låter riktigt jobbigt med din bror... Man vill så gärna vara glad för andra men jag känner mig mest bitter.
 Jag börjar också närma mig mitt förra BF, 29de jan. Försöker att inte tänka på det men det sitter ändå i bakhuvudet.

Det var tråkigt Bubbas...   Tur att man inte ger upp.

Jag grät nyss för mina chefer under ett lönesamtal. Kändes ju bra... Eftersom män är lite trögtänka ibland slutade det med att jag berättade om mitt ma (eller, sa att jag fått missfall i v 16 i aug) och tårarna började spruta. Åh, jag hade precis varit inne på Facebook innan jag gick in på det där lönesamtalet och varit nära till tårarna då de flesta skriver om han som tog livet av sig (och jag måste självklart läsa hela deras berättelser om vilken underbar vän han var), inte den bästa uppladdningen precis.

Imorse berättade jag även för den första att jag hoppas att jag är gravid, min massör. Hade tänkt ljuga men när ag väl stod där inne kändes det enklast att berätta. Jag berättade hela historien om mitt ma så ja... Detta var inte den bästa dagen att ha lönesamtal haha. Nåja. Vad ska man göra...

Känner lite så jag också Bubbas, om det skitit sig denna gången med är det bara ett kvar innan man får hjälp. Men vad får man för hjälp egentligen? Känns som många får svaret att inget är fel...