Försöka igen efter MA :/

Tjejer jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ena sekunden vill jag ringa 1177 och fråga vad dom tror och andra inte för jag vet att dom inte kan ge mig några svar. Om det finns någon botten är jag nog där nu. Sa ju att jag aldrig nånsin skulle kunna gå igenom det där igen. Jag vill bara ha svar och det kan INGEN ge mig. Det är så frustrerande så jag blir knäpp på riktigt. Vet inte vem jag är längre. Googlar och läser allt jag kommer över om blödningar under graviditeten och för vissa går allt bra och för andra går det inte lika bra. Ser ett litet ljus i tunneln när jag läser historier som slutat väl men det slocknar lika fort när jag tänker på vad jag har i bagaget. Och jag känner mig inte gravid för 5 öre. Hur ska jag få dessa veckor tills jag får träffa bm att gå? Hoppet sägs ju vara det sista som överger en men det är borta för längesen och kommer nog aldrig mer hitta det. Vart ju ett väldigt mjäkigt inlägg det här men jag kan inte hjälpa det.

Men gumman, jag vill bara komma och ge dig en stooor kram!
Jag kan inte ens förstå hur du känner, men fick tårar i ögonen direkt!
Tänk på att det är jättevanligt att man blöder i början.
Försök att hitta något annat att fokusera på, om du kan? Jobbar du nåt
eller pluggar?
Jag började köra mer träning sen en månad tillbaka, för att fokusera på nåt annat
ett tag.
Så nu tränar jag till att kunna springa tjejmilen i höst...!

Jag tog ett test imorse och det blev negativt. Så som jag sagt tidigare, det
blir ett försök nr 4 i början på februari.
Är på ÄL+12 idag, och tog ett test som reagerar på 10 redan, så jag är helt säker!

Välkommen Bellan,
har du varit inne på VUL än? Eller har du fått tid för det?

Såg din andra tråd, jag fick ett MA, men jag blödde omrking 10-14dgr. Blev inte
skrapad utan mitt kom ut av sig själv.
Var då i 12e veckan, men foster dött sen v 6-7 nånstans.

Nu i Januari började vi försöka igen, första riktiga försöket sen augusti.

Känns lite bättre idag för blödde nästan ingenting på hela kvällen igår och nu imorse var det bara brunt på papperet. Hoppas det ger sig nu! Bara två dagar med blod kändes lite lite? Jo jag jobbar och håller på att inskolas på nya ställen (inom vården 50%) nu och det är kanske bra, men man funderar ju alltid i bakhuvet. I måndags stannade jag hemma, när jag började blöda och även min sambo åkte från jobbet och kom hem till mig. Tråkigt att testet inte visade nått :( Nya tag i feb! Undra när jag har äl nästa gång, nu tappa jag ju verkligen kollen. Får hålla koll på ev äl flytning! Jag jobbar även som frisör 50 %. Vad jobbar du med? Wow tjejmilen! Avundas dom! ;)

Får man hänga på här? Konstaterat MA förra lördagen, trodde att jag var i vecka 12 men bebisen hade dött i vecka nio. Har trots det haft illamående och växande mage. Nu efter flera cytoteckurer och Methergintabletter är det fortfarande rester kvar, så nästa fredag ska jag skrapas. Kommer räkna det som en första mens och förhoppningsvis kommer allt gå "smärtfritt" så vi kan försöka igen.

Januari som skulle vara en positiv månad för oss alla.

Denna j*vla väntan!

Ja Bubbas, det låter lite lite att bara blöda två dagar, det borde väl minst bli som en vanlig mens?
Vad tråkigt Diche, men så länge mensen håller sig borta finns alltid lite hopp.

Till helgen ska jag plocka fram mitt angelsound som jag fick i fyraårspresent av sambon i somras när vi var i v 13-14, jag vet hur hjärtat inte låter iaf. Har läst om de som lyckats hitta redan i v10-11 så ska ge det ett försök. Annars vill jag bara att det ska bli måndag så jag får veta hur det blir med kub/vul. Nu när det en kopia av förra graviditeten och hoppet är på botten. Jag har testat att resa mig lite för fort men inte minsta blodtrycksfall.
Det enda symptom jag har är brösten och det litar jag inte alls på.

Aah.. Kan man inte bara sövas ner och vakna när man är i 6-7 månaden istället?  

           

Men tror du att du har fått MF då? Om det redan slutat och du inte haft ont?
Jag hoppas på att det bara var lite slemhinnor!
Ok, men gå "all-in" på jobbet så har du lite annat att tänka på under dagarna iaf.
Jag jobbar som inköpare, har gjort det i några år. Igår var vi på kickoff, så då var det
föreläsningar hela dagen. Jättebra för då tänker man inte på tjejmagen på hela dagen!

Jennie - jag håller tummarna för dig! Tror allt kommer gå jättebra, men förstår att du är orolig! 
Ja, söv mig oxå och väck mig när jag är i vecka 30 :))
Mens planerad till fredag eller söndag beroende på vilken mönster den följer.

Marsipan - välkommen hit! Jag hade samma som du, trodde jag var i v 12, men foster dött sen v6-7..!
Men jag slapp skrapningen!


Min sambo sa nyss att han var sur på sig själv. Sommaren 2011 hade vi egentligen bestämt att börja försöka, men
sen ändrade han sig till sommaren 2012. Han ville inte att vi skulle vara först och ensamma i kompisgänget
med barn-skaffandet...  Nu visade det sig att alla av våra vänner blev gravida mellan aug-11 och jan-12!!
Det ena paret planerar till och med nr 2, och hon beklagade sig i nov över att det tar så låååång tid
att bli gravid... 

Alltså jag vet inte, men ställer ju såklart in sig på det värsta. Hade lite ont första blödningsdagen men det kändes som mensvärk, inge värre än det. Jag vill också bli sövd så man slipper det här! Man får ju verkligen testa sitt psyke! Ja välkommen marsipan, jag hade ma v 14 men avstannat i v 10 och fick skrapas på direkten. Diche testar du igen i helgen eller? Ja tänk om man visste allt då, som man vet nu.. Är så frustrerande med alla runt om som liksom inte förstår nånting, jag blir så arg!

Ja, det låter smart, förvänta dig MF så blir du bara glad sen OM det har klarat sig!

Nej, jag testar onsdag nästa vecka om mensen inte har kommit då.
Men som sagt, jag tror på mens på fredag eller söndag!

Och nästa äl blir isf planerad till nånstans runt 5/2.  Får hålla tummarna för
att sambon inte bli inkallad på jobb då bara!

Jag får väl också hälsa dig välkommen Marsipan, tråkigt att vi blir fler. Jag fick veta att jag fått MA i v 16, fostret hade dött någongång mellan v9-10. Jag skrapades dagen efter. Detta var i augusti och jag är nu gravid igen... Hoppas jag.

De flesta i min och sambons bekanskapskrets är singlar eller pluggar så det är bara ett fåtal som har barn än. Då vi är bland de första att skaffa hus kommer frågan upp hela tiden när det är dags för barn. Jag orkar inte! Hade vi vetat det vi vet nu hade vi nog börjat försöka direkt när vi bestämt oss (sommaren 2011) istället för att vänta så att det tidigast blev ett 2013-barn (dvs maj 2012)

Känns som jag mest bara går runt och är arg och irriterad hela tiden. Tanken på barn tar upp 95 % av min lediga tid (och även på arbetet, nu skriver jag här på arbetstid), varför kan man inte bara vara nöjd och tänka att det blir när det blir...