• Maramina

    Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

    Efter sammanlagt 16 försök, och två missfall under den här tiden (en konstaterad av sjukvården, en utan läkarkontakt) till att få till ett syskon till vår dotter på snart 3 år så ska vi i december påbörja en utredning. Dottern blev till på 7:e försöket men nu tycks det inte vilja ta sig.

    Det vore trevligt att komma i kontakt med andra som också har försökt ett tag att få till ett syskon till det/de barn man redan har. Någon som vill hänga här med mig?

  • Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
  • Maramina

    Missade frågan om hur tätt man kan göra IVF-försöken. De flesta kliniker vill att man ska ha minst en "riktig" mens emellan två försök, vilket i praktiken betyder två blödningar.

  • Pling123

    Tack för info maramina!!! Väldigt intressant och inte alls så skrämmande. Får se om vi bokar en tid för samtal i mars kanske?! :)

  • Maramina
    Pling123 skrev 2014-01-10 18:42:52 följande:

    Tack för info maramina!!! Väldigt intressant och inte alls så skrämmande. Får se om vi bokar en tid för samtal i mars kanske?! :)


    Inte skrämmande alls! Visst, det är inte helt smärtfritt, eller bättre sagt, det är sällan det är det även om det kan förekomma, men för mig var det en befrielse. Jag visste att blev det inget under dessa försök så skulle jag kunna gå vidare med mitt liv. Och att ha den där gränsen var väldigt befriande. Sedan så är ju sannolikheten för ett plus större vid en IVF än med egna försök. För mig var andra försöket, med mindre mängd tillsatta hormoner betydligt bättre än första försöket.

    Så känner ni er mogna för det så tycker jag absolut att ni ska köra på!
  • Anceka m D

    Jag gjorde ju korta metoden och mådde väldigt bra, kände oförskämt lite av behandlingen. Tyvärr blev det ju inget plus men bättre lycka nästa gång!

  • Maramina

    Ja, det brukar vara lättare med korta metoden, vilket kanske inte är så konstigt. Alla har vi ju hört hur det är att hamna i klimakteriet och för att hamna i en konstgjord på kort tid kräver ju rätt starka hormoner

  • M  och  M

    Vad är det som avgör om det blir långa eller korta då? Är det någon man har större chans att lyckas bli gravid med?

  • Anceka m D

    På Sophiahemmet sa de att de alltid börjar med korta om det inte finns särskilda skäl. Om man har dålig äggreserv tex så tror jag att det blir långa metoden.

  • Maramina
    M och M skrev 2014-01-11 08:15:15 följande:

    Vad är det som avgör om det blir långa eller korta då? Är det någon man har större chans att lyckas bli gravid med?


    Det är en bedömning som behandlande läkare beslutar om. Den vanligaste orsaken till långa vid första försöket protokollet tror jag är just om man har dåliga äggreserver men det kan även vara andra saker som påverkar det beslutet. Det finns ingen exakt regel/riktlinjer på när man kör vilket protokoll utan det är som sagt en bedömningsfråga som läkaren avgör med hjälp av flera olika kriterier, precis som vilka doser och vilka mediciner som läkaren skriver ut. Jag hade ett AMH på 0,6 så därför tror jag att läkaren bestämde att vi skulle börja med långa. Vid det försöket fick jag ut 14 ägg, tror jag det var, varav fem befruktades, en återinfördes och resterande klarade inte av den fortsatta odlingen. Då jag fick så mycket biverkningar, bl.a. kolik och då det ändå blev så många ägg så bestämde läkaren att vi skulle testa korta protokollet. Med den fick jag ut 11 ägg, fem befruktades, en återinfördes, resterande odlades vidare, en dog på vägen och de tre återstående frystes ner. Hade inte det här försöker lyckats skulle tredje och sista omgången troligtvis blivit det långa protokollet igen. Både gångerna hade jag en väldigt hög dos av den äggstimulerande medicinen.

    Någonstans har jag läst att man i regel får ut fler ägg med långa protokollet, men att man i första hand i regel vill testa med korta just för att den inte är lika påfrestande för kvinnan
  • MSL

    Hej allihop!

    Får jag vara med här? Jag har inte läst allt, men kände mig träffad när jag läste trådstarten.

    Min (vår) historia:

    jan 2009, började försöka få barn
    feb 2010, MA i v 10 (dog i v 5)
    mars 2011, en underbar dotter
    feb 2013, MA i v 10 (dog i v 5), inget aktivt försök

    Efter MA:t förra vintern började vi försöka få syskon. Vi har ett aktivt samliv, men har inte ansträngt oss för att pricka rätt dagar förrän i somras/höstas. Sedan MA:t har jag också haft minst 3 tidiga missfall, inget jag sökt vård för, det har bara varit "några dagar sen, extra ont, stor blödning", ja, ni vet kanske.

    Min sambo är egentligen väldigt nöjd med det barn vi redan har - och jag med såklart, men jag vill väldigt gärna få ett till, så gärna att barnlängtan nästan liknar besatthet i perioder. Han är dock med på tåget, förstår min längtan och välkomnar ett syskon helhjärtat.

    Är det någon som känner igen sig i min berättelse och vill komma med lite input? Även om vi är två om det här så känner jag mig lite ensam med mina funderingar ibland.

Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?